Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

Ja han va oplanerad och redan när jag fick beskedet att jag va gravid igen så kände jag att jag inte ville ha ett barn till just då men pappan blev så glad och jag hade inte samvete att ta bort, tänkte även att jag skulle nog älska det barnet som det första... tyvärr så va det mycket krångel under graviditeten så han blev född med akut kejsarsnitt i vecka 29 vilket inte gjorde saken bättre tyvärr...

Jag har två små där det skiljer drygt 15 månader mellan. Storebror blir 19 månader imorgon och lillasyster är drygt 3 månader :) var inte planerat att ha två så tätt, men just nu känns det som att det inte kunde ha blivit bättre. Storebror har accepterat lillasyster sen dag ett, ingen svartsjuka. Han älskar att krama, ge tutten och prata med lillasyster. Jag är hemma med båda och sambon jobbar, fungerar jättebra för oss! Har sökt förskola till sonen from nästa höst, och får vi inte förstahandsvalet får han vara hemma till vi planerar skola in lillasyster (jan -18).

Vad härligt att storebror gillar lillasyster så mycket och är snäll mot henne! Jag skulle gärna låta storebror bonda mer med lillasyster egentligen, men han tycker att det är för kul att nypa, slå, kasta saker på eller peta i ögonen på lillsyrran. Brukar låta honom få komma intill då och då när man sitter bredvid och är beredd. Försöker lära honom att klappa fint men ingen framgång såhär långt! :D Hoppas det blir bättre snart, han är ju bara 16 månader. Vad tycker du har varit svårast/jobbigast hittills? Eller tycker du allt har funkat bra?

Låter ju jättebra med förskolan! Vi är nöjda med vår också fast vi har inget att jämföra med. De har i alla fall en hel del utvecklande och varierande aktiviteter och det gillar jag för man själv hinner ju inte med att aktivera honom så mycket som man skulle vilja. Har hon lärt sig mycket nytt sen hon började? Kommer ni vilja ha fler barn sen tror du?

Han är verkligen jättesnäll, men sen kan det såklart bli tokigt också. Han blir överexalterad och klappar lite hårt, sprattlar lite mycket osv.

Han älskar sina nappar över allt annat, och han kan inte förstå varför lillasyster spottat ut tutten! Så han ger henne den - AKA trycker in den i munnen med mer eller mindre våld... sen är han i en period där han tycker om att peka ut kroppsdelar, och självklart måste han peka ut dom på lillasyster också. Så ibland råkar han peta henne lite hårt i ögat, örat eller munnen. Men jag försöker tänka att så länge hon inte får ont/tar någon skada vill jag inte vara allt för beskyddande, han måste få "utforska" lillasyster och inte bara höra "nej" hela tiden. (Såklart att jag är med när han klämmer och känner på henne).

Ofta kryper han och lägger sig bredvid henne i babygymet, lägger filt över henne (är noga med uppsikt så han inte lägger filten över ansiktet etc!) elle hämtar tutten om hon är ledsen. Väldigt omtänksam för att vara så lite!

Alltså, jag tycker egentligen inget har varit jobbigt. Båda sover rätt hyfsat, lillasyster har alltid mått bra och storebror är rätt lugn av sig. Klart att det varit några stressade tillfällen (storebror satt på pottan o kletade kiss i håret medan lillasyster ammade), men inget överväldigande. Det jag kan sakna lite är att ta mig ut mer, på typ olika barntimmar osv. Nu träffar vi mest folk hemma/hos dom eller är ute och leker (lillasyster i bärsele eller vagn).

Det låter ju helt fantastiskt! Vilken lugn och omtänksam kille du verkar ha! :) Nu är ju din visserligen 3 mån äldre än min och det hinner ju hända mycket på den tiden, men som det är nu ser jag inga tecken på omtänksamhet gentemot lillasyster. Inte elak heller men busig och ingen empati. Och han är absolut inte lugn. Hoppas ju det vänder!

Vad skönt att de sover hyfsat båda. Funkar sömnen blir ju allt det andra lättare. Lillasyster sover som ett proffs men storebror har alltid varit svår med både sömn och läggning. Tar 2-3h att natta och sen vaknar han ca 2-8 ggr/natt, ibland vägrar han somna om på 1-2h på nätterna också. Vi har provat "allt", så det är härda ut tills han blir äldre som gäller. Hur funkar läggningarna för er? Hur gör ni?

Oj kan sonen gå på pottan redan? Vi har köpt en potta men sonen vill absolut inte sitta på den än.

Han har varit väldigt omtänktsam mot henne sedan hon föddes, första veckan var han väl rätt obrydd men det tog inte länge innan han ville stryka henne på huvudet, hålla i henne osv.

Jo, sömnen är viktig för att man ska orka med! Lillasyster sover i regel 20-07 med 1-2 amningar på natten. Storebror sover 20:30-07, oftast utan något uppvak men han kan komma över till oss kring 5:30-6 och sova en timma till med mig (sambon har klivit upp för att åka på jobbet). Han sover i eget rum (vägg i vägg med vårat), han har en juniorsäng (med stödbräda) vilket han fick när han var kring året gammal. Kloss bredvid hans säng har vi en 90s extrasäng. När han ska sova lägger vi han bara i sin säng o vi ligger i extrasängen bredvid till han somnat, tar 10-20 minuter oftast (kan ta mer eller mindre). Ibland om han sover oroligt kan jag eller sambon gå över till han på natten, bara att man är där brukar det hjälpa.

Kan och kan, vi brukar fråga om han vill sitta på pottan :) jag började potta han när han var kring 6 månader, fram till 8 månader gick det bra - han bajsade oftast efter frukost så det var då han satt på pottan. Vid 8 månader var jag så gravidillamående så pottan blev bortprioriterad till i våras/somras någon gång. Nu kan han kissa några gånger per dag och ibland även bajsa på pottan för att dagen efter vägra sitta på den. Det skiljer mellan olika dagar! Men ofta om han pruttat osv brukar jag fråga om han vill sitta på pottan, eller om han ätit. Vill han inte behöver han inte, det är helt på hans villkor :) och han sitter så länge han själv vill! Ofta har han ipaden när han sitter på pottan, o kan då sitta uppemot 30 minuter...

Vi har precis tänkt byta till vanlig säng utan ben för sonen, och så ska lillasyster få spjälsängen istället. Hon kommer dock sova i vårt sovrum några månader till. Storebror har eget rum sen han var 9 mån. Vi hoppas på lite färre uppvak för sonen (eller iaf uppvak som kräver åtgärd från oss) om han får en vanlig säng. Och att han slutar skrika vid uppvaken utan isf kommer in till oss istället. Kanske att man så småningom kan natta som ni gör också.

Lägger ni honom samma tid varje kväll eller väntar ni tills han ser trött ut? Lägger ni lillasyster först eller?

För oss funkar det så att lillasyster har kvällsorolighet (panikskrik 10-30 min) nån gång mellan 17-19, så då går jag upp till övervåningen med henne för att hon ska få lugn och tröst och samtidigt att sonen inte ska bli alltför störd. Sen är vi kvar där uppe tills sonen har somnat. Hon själv somnar för natten i famnen eller liggammande, vanligtvis omkring 20. Under tiden vi är uppe tar mannen alla rutiner med sonen på nedervåningen - blöjbyte, pyjamas, tandborstning, nedvarvning, dämpar belysningen, ger flaska, väntar på att sonen ska somna, ger ev flaska igen osv. Allt som allt tar det oftast 2-3 timmar. Till slut somnar han i soffan och då bär mannen honom till spjälsängen. Det går inte att lägga sonen om han inte somnat, han rusar upp och skriker tills nån tar upp honom igen. Han kan vara jättetrött i flera timmar och visa alla trötthetstecken men vill verkligen inte sova, springer runt och tjoar och leker.

Det är lite olika vem som somnar först, men oftast somnar lillasyster före. Ammar henne i soffan, storebror är med (ser tv, leker på golvet eller liknande). När hon ätit brukar jag antingen lägga henne i gymet ett tag eller direkt i spjälsängen (i vårat sovrum). Hon somnar alltid av sig själv, ibland får vi gå in och ge napp bara. Under denna tid brukar sonen dricka välling, sen leka ett tag till. När vi ser att han börjar vara trött, eller att klockan börjar bli mycket går vi o lägger han. Har vi otur vaknar lillasyster och vill inte sova, så då får den som inte nattar storebror plocka upp henne och ta med henne till vardagsrummet igen. Sen efter 30-60 minuter brukar hon vilja äta igen och sen åter till spjälsängen - men oftast somnar hon för natten första gången.

Sonen sövde vi i famnen tills han var 9-10 månader, då orkade jag helt enkelt inte bära han mer. Så då började vi söva han i våran säng (han sov alltid med oss från att han var jätteliten, han tyckte aldrig om spjälsängen). Vi provade söva han i spjälsängen flera gånger, men han blev rasande. Vi hade vår säng mot väggen och vi (jag eller sambon) låg bredvid. Från början fick vi mer eller mindre hålla fast han... stryka på ryggen, huvudet osv. Sjöng ofta "när trollmor har lagt de 11 små trollen", kunde sjunga den ett tjugotal varv innan han somnade... efter ett tag blev det lättare, han var inte lika ledsen och han somnade snabbare. Vi fortsatte ganska lika sen när han började sova i eget rum, han i sin säng och vi i extrasängen bredvid.

Skönt att höra att ni kunde träna sonen till att sövas i sängen. Vi kommer nog få kämpa men det är ju värt det om det lyckas. Kan han somna på det sättet även om han sover borta eller med barnvakt? Vår son sover faktiskt vanligtvis bättre med barnvakt, det är som att han skärper till sig.

Oj, jag blir så fascinerad av små barn som somnar av sig själva när man bara lägger dem och säger gonatt typ. Har er dotter varit så sen födseln? Sover hon själv hela natten sen? Min har jättebra inbyggd klocka och sover 20-07 med ca 2 korta amningar. Men hon somnar inte av sig själv och hon vill ligga tätt intill hela natten.