Inlägg från: Snuttispluttis |Visa alla inlägg
  • Snuttispluttis

    Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

    Hej!

    Mina tjejer är 15 månader och en vecka och 1 månad och en vecka så nästan samma som er :)

    Jag är själv hemma med våra medan min man jobbar heltid. Det går helt okej hittills, men kan bli kaos i perioder. Ex innan lunch/middag när jag ska förbereda mat om jag har otur och lillasyster är vaken, trött och vill amma samtidigt som storasyster är trött, hungrig och klängig plus bajsblöja hos nån av dem.

    Har inte stora på förskola än (nyinflyttad), men vi ska ställa i kö och gå till lite öppna förskolor så länge. Det är ju hopplöst att aktivera en ettåring själv samtidigt som man har en bebis som vill amma och vara nära :/

  • Snuttispluttis
    calabalic skrev 2016-09-21 18:19:10 följande:

    Hej vad kul med en till med nästan exakt samma ålder på barnen! :) OJ vad imponerad jag blir att du är hemma med båda själv på dagarna och utan förskola. Vi är som sagt hemma båda och dessutom MED 15h/vecka förskola för sonen. Ärligt talat förstår jag inte hur jag skulle fått ihop det om jag var själv. Lillasyster blir skrikig om det är stimmigt och hon är lättväckt, och storebror älskar att springa runt och busa och väsnas, och han är väldigt social - vill inte leka själv. Och så gillar han att busa med lillasyster t ex riva henne eller kasta saker på henne, så man kan aldrig ha henne i närheten av honom.

    Var det planerat med barn så tätt? För oss blev det av misstag men en självklarhet att behålla. Sonen blev nämligen till med ivf efter 5 års försök så vi trodde inte vi kunde få barn naturligt.

    Hur reagerade stora när lilla kom?


    Ja, lustigt att det är så himla lika :)

    Jag blir lite imponerad av mig själv också, hehe. Innan min man började jobba var jag jättenervös och tänkte att det skulle bli mardrömsdagar och kaos. Men det går okej. En del dagar är jättesofta (när lillan sover mycket i redet) och andra dagar får man vara glad om alla har ätit okej iaf (när lillan vill bli ammad/buren jämt och stora vill sitta i knät/bli buren mer än hon får). Är helt slut när det närmar sig helg :P

    Det värsta nu är att vänja stora vid att hon inte har mamma 100% för sig själv som hon är van vid. Och vänja mig också. Hantera skuldkänslor och att känna att jag inte ger nåt av barnen tillräckligt med närhet och uppmärksamhet.

    Hur går det för er med sånt?

    Men vad kul att ni blev gravida så snabbt med dottern när ni fick kämpa så för att bli gravida första gången!

    Vi ville ha tätt, men kanske inte riktigt så här tätt. Vi tänkte att man vet aldrig hur lång tid det tar och vi hade ju inte direkt tid att ha sex när som helst heller. Så vi tänkte att det blir när det blir. Och jag är tydligen superfertil (min bms ord) så jag blev gravid direkt när jag slutade amma.

    Jag jobbade aldrig mellan mina mammaledigheter så stora har haft mamma konstant hos sig länge. Bor långt från familj också så det har inte varit några barnvakter heller. Så hon fick en chock när lillasyster kom. Första veckorna försökte hon putta bort lillan när jag ammade och hon var inte intresserad alls av henne. Nu går det bättre och hon vill gärna pilla, pussa och krama lillasyster.

    Vad tyckte er son om att få en lillasyster då?
  • Snuttispluttis
    calabalic skrev 2016-09-25 18:29:49 följande:

    Håller med om att det är jobbigt med samvetet. Man känner sig lite som en halv mamma till båda. Men för oss så var jag väldigt dålig tredje trimestern så sonen fick vänja sig vid att vara mycket med sin pappa. På den punkten blev det alltså inte så stor skillnad för honom. Men han var ändå bekymrad i början, verkade tycka att det var en obehaglig figur som plötsligt fanns i mammas famn jämt. Han hade aldrig sett en bebis innan eller hört bebisskrik. Men nu har han vant sig och ler oftast när han ser henne och är omtänksam när hon skriker. När jag ammar vill han gärna sitta nära, allra helst i knät, och när dottern är i famnen vill han gärna också bli upplyft. Men värre konkurrens än så är det inte än så länge.

    Tycker du att dina barn verkar lika än så länge, sömnbeteende och så? Mina är helt olika när det gäller sömn och skrik. Sonen har alltid sovit dåligt men skrikit väldigt lite, dottern är tvärtom! Däremot känns det som båda är sociala på samma sätt, tidiga med svarsleenden, starka i nacken från start och bra på att amma. Hoppas att de kommer gilla varann och kan leka bra ihop när de blir lite äldre.

    Har ni fått köpa dubbelt av många saker? Vagnar, sängar, bilbarnstolar etc?


    Men eller hur. Sen tänker jag att det är naturligt att de får dela på mamma. Man kan ju inte ge båda lika mycket uppmärksamhet som om de vore ensambarn, de är ju två liksom. Alla måste nog bara vänja sig. Samma här med att ha båda i famnen. Fast stora gillar inte att lillans fötter nuddar henne då. Annars vill hon gärna vara nära lillan när hon ligger på soffan. Säga hej och pussas, så det är skönt att hon inte verkar hata lillasyster.

    Mina är jätteolika med sömnen. Lillan sover mycket bättre på nätterna och kan ligga i redet och sova upp till en timme. Det kunde aldrig stora. Men sen är de väldigt lika också. Inte ta napp, snuttamma mycket, bajsa sällan, kontaktssökande, starka i nacken och mammiga.

    Det hoppas jag om mina också. Och det tror jag verkligen. Lillan tycker redan om att se på sin syster, om hon hör henne vänder hon sig dit :) Men jag tror att det kan bli en del skrik och bråk också. Om mamma, leksaker och så. Men det är väl så det ska vara ;)

    Nä, inte hittills. Vi använder samma babyskydd, stora har ju ny bilstol. Sen köpte vi en bugaboo Donkey så vi kan ha den både som solovagn och dubbelvagn. Ska köpa sulky nästa sommar tror jag. Stora sover i spjälsäng och lilla i en chicco när hon inte ligger hos mig. Tror att stora får en växasäng lagom till att lilla behöver spjälsäng. Sen kör vi typ alla kläder som stora hade till lillan också. Lite nytt för att hon ska ha nåt eget också.

    Sen blir det en till stokkestol till matbordet, annars tror jag inte att det blir mycket dubbelt för oss.

    Ni då?

    Hur sover ni med barnen?
  • Snuttispluttis
    calabalic skrev 2016-09-27 23:03:21 följande:

    Vi har också klarat oss utan att ha behövt köpa jättemycket dubbelt än så länge. Storebror växte ur babyskyddet och har fått en bilbarnstol lagom tills lillasyster fick babyskyddet. Hon sover i babynest tills storebror ska byta spjälsäng mot vanlig sängbotten utan ben inom några månader, då får hon ta över spjälsäng och storebrors rum. Och hon sitter i babysitter tills storebror bytt barnstolen mot trappstol (ca 2-3 mån till) har vi tänkt. Vi har dock köpt en syskonvagn samt en extra singelvagn för att slippa växla mellan ligg- och sittdel hela tiden plus att ibland måste båda ha vagn på varsitt håll.

    Vi är tyvärr så oromantiska att vi sover i olika rum - pappan i gästrummet och jag i sovrummet med lillasyster. Det är för att vi har hand om varsitt barn och ska störa varandra så lite som möjligt. Båda barnen har ju minst 2-3 uppvak per natt och skulle vi sovit i samma rum hade ju båda behövt vakna av alla uppvak. Ni då?

    Känner du många andra med barn så tätt? Bland mina vänner har den som är närmast 19 mån emellan. Insåg att min son har 3 mån kvar innan han blir så gammal, då förstår man hur liten han var när systern kom för 2 mån sen..


    Hehe, vi har tänkt väldigt lika med grejer till barnen då. Men det är väl inte konstigt när vi har typ lika långt mellan dem :)

    Vi sov i olika rum med varsitt barn första veckan och nu gör vi det på helgen om det har varit dålig sömn i veckan. Och när vi sover i sovrummet allihop så har vi en BBhugme amningskudde som skiljevägg i sängen och sen stora i spjälsängen på min mans sida och lillan i rede i en chicco på min sida. Sen samsover jag med lillan när hon vill amma första gången. Orkar inte lyfta i och ur redet en massa.

    Nä, ingen. Det närmaste är två år. De flesta tycker att vi är galna som får barn så tätt. Fast på öppna förskolan är det flera som har 12-18 månader mellan. Jag blev lite förvånad faktiskt.

    Hur tänker ni göra med pottträning för er son? Jag hade gärna börjat med min stora nu, hon känns redo. Men det går ju inte att springa till badrummet när hon vill med lillan i famnen. Och sen hinna få av byxor och blöja och vara på badrummet länge nog :/

    OM vi vill ha fler barn blir det inte förrän båda är blöjfria.
  • Snuttispluttis
    calabalic skrev 2016-09-29 21:55:59 följande:

    Vi skulle egentligen också gärna börja potträna nu för han är så krånglig att byta blöja på nu för tiden, vill inte ligga ner utan kränger runt, gnäller/skriker och ställer sig upp - inte världens smidigaste att torka bajs då. Å andra sidan tror jag inte han är redo för potta än, dels gillar han INTE att sitta på den och dels tror jag det vore bra om han kunde prata lite mer.

    Hur funkar nattningarna för er? När och hur somnar respektive barn? Och sover de bra på nätterna?

    Den lilla är hur smidig som helst än så länge, somnar alltid för natten mellan 19-20 och har sen bara 2-3 uppvak för amning fram till ca 07 när hon vill gå upp. Bara det är tyst och lugnt nattas hon ganska enkelt, så jag nattar henne i sovrummet samtidigt som mannen nattar den stora. Han har dock alltid varit krånglig med sömnen och är svår att natta. Vill inte sova, lättväckt, vaknar många gånger per natt. Måste bäras, somnar inte på egen hand. Väsnas mycket och springer runt under nattningen. Oftast somnar han dock mellan 19:30-20:30 numera, men som idag t ex är han fortfarande vaken nu vid 22 trots att vi började nattningsproceduren vid 19. Tror inte jag skulle klara att natta båda ensam, det är tur vi är två.


    Usch, det låter inget kul. Är han sån varje gång?

    Min stora är sån ibland. Sparkar och ska vända sig. Men oftast går det bra. Vi har aldrig provat potta så jag vet inte vad hon tycker om den.

    Och vad jobbigt att er son är så jobbig att natta ibland. Hur orkar din man med sånna gånger? Om det tar uppåt en timme att söva nån av barnen blir jag helt gråtfärdig.

    På kvällen söver min man stora vid kl.19. Han läser bok och lägger henne i sin säng med napp och gosedjur. Sen ligger han bredvid och sjunger vaggvisor. Hon brukar böka runt en del, beroende på hur trött hon är. Och hon håller emot, vill verkligen inte sova. Men hon somnar efter 10-30 minuter. Sen behöver hon få napp typ 1-3 ggr per natt fram till hon vaknar kl.05-07. Lillan har så svårt att komma till ro på kvällen och det är olika hur länge hon sover innan första amningen. Jag ammar henne till sömns och lägger henne i redet. Hon sover där mellan 30 minuter och två timmar innan jag får flytta henne till sängen och liggamma/sova resten av natten. Sen går vi upp när storasyster vaknar.

    På vardagar söver jag båda själv på middagsluren. Liggammar lilla och sjunger för stora. Funkar oftast okej, men en del dagar är det kaos innan båda sover.
  • Snuttispluttis

    Och jag har beställt en lekhage som man kan höja bottnen på. Tänker att det blir en bra och säker plats att lägga ner lillan så inte storasyster kommer åt henne samtidigt som lillan kan se vad som händer i rummet. Det är ju dags för att ligga lite i babygym och kolla och det går inte lägga på golvet. Risken för en liten bebis att bli överkörd av en dockvagn eller bli översprungen är rätt stor.. Hur har ni löst det?

  • Snuttispluttis
    calabalic skrev 2016-10-01 19:08:42 följande:

    Ja han är sån nästan varje gång. Dock är han världens charmigaste resten av tiden så han är förlåten. Han har bara väldigt mycket energi! :)

    Mannen brukar vara rätt slutkörd efter de långa nattningarna. Om nätterna dessutom blir dåliga brukar han bli tjurig och negativ, men jag förstår ju varför så han får vara det. Man får nog ha överseende och tålamod med varandra den här perioden. Hur har er relation påverkats av täta barn? Jag tycker min man gör ett jättebra jobb med sonen, han har steppat upp tycker jag (tidigare var han lite mer bekväm). Men det blir ju att man är ett team som liksom bara köttar på och gör vad som krävs. Nån romantik finns det inget utrymme för just nu tyvärr.

    Smart med lekhage, vad är det för sort? Vi har inte löst den biten alls än, utan lösningen just nu är att vi aldrig lägger ifrån oss den lilla där den stora kommer åt, oftast är hon i nåns famn eller i babysittern på bordet. Eller i ett annat rum. Men det håller ju inte i längden.


    Ja, det där med energin alltså. Min stora gillar just nu att bli snurrad och omkringslängd i famnen (om du hajar). Och hon är väldigt flängig med armarna och kroppen i soffan. Det går inte ha lillan i närheten då och att amma ifred är en utmaning :/

    Eller hur, vi tänker likadant. Typ, hur det än går idag så behöver vi aldrig göra om just den dagen iaf. Och en del dagar blir det ju noll energi, skrik, gråt och uppgivenhet från alla i familjen. Jag gör det mesta med barnen och har ansvar för dem. Min man jobbar och sen har han tagit över det mesta hushållsarbetet. Han tar en del mellanmål med stora på helgen och leker med henne. Och nattningen då. Ingen romantik här heller. Vi försöker komma ihåg att kramas och pussas nån gång varje dag iaf, men på vardagarna händer det att vi glömmer. Man får ju aldrig nåt tillfälle :( Längtar tills lillan blir större och har en stabilare dygnsrytm.

    Det är en Babydan. Felix heter modellen. Jag lägger lillan i soffan ibland, men då måste jag sitta bredvid för stora är där direkt och ska säga hej och pussas och pilla.. Hoppas att stora inte blir för svartsjuk på lillan i lekhagen bara. Med babygym och egna leksaker. Annars tror jag att det är den bästa lösningen för oss :)

    Men kan din son sova själv eller måste nån vara hos honom?

    Vad tycker din lilla om pappa? Är det okej att vara hos honom?

    Min lilla vill typ bara vara hos mig. Pappa duger en liten stund ibland, men oftast är det skrik typ direkt när han tar henne. Och så har han henne väldigt lite då. Aldrig bytt blöja eller kläder på henne
Svar på tråden Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?