Tredje trimestern börjar nu!! Ska vi följas åt sista biten?

Här är det sådär... har sjukt ont i ryggen så det påverkar ju nattsömnen (utöver kissandet). Är ofta trött och ledsen så det påverkar relationerna med familjen. Grubblar nu mycket på hur det kommer bli den första tiden med bebisen... 44 dagar kvar nu...

Under 50! Wow! Då är det nära.

Att inte grubbla och vara orolig periodvis tror jag är ohälsosamt. Det kommer ju återigen förändra precis allt. Relationen till både man och syskon till bebisen kommer ju att påverkas. Vi har lovat varandra här hemma att se första tiden som en transportsträcka. Inte rosaskimrande utan en tid att försöka hitta vad som funkar och inte.

Jag känner precis som du. Trött och ledsen i mellanåt. Det är en märklig tid det sista. Vi får försöka ta hand om oss och unna oss lite extra, vad det nu är är såklart individuellt.. Massage tänkte jag denna vecka!

Jo, hade nog vart mer orolig om de förvärkarna kom oftare men mitt bittra inre jag tänker "äh bara för att det är en sån jobbig gravidig kommer jag väl säkert gå över tiden till max!" så varje gång något händer tänker jag att det bara är kroppen som jävlas och känner att de får fanken bli lite värre innan jag ringer. Förhoppningsvis blir själva förlossningen lättare som du säger, ems86 :)

ems86; förstår rastlösheten! Gått hemma i 4 månader nu och hade jag kunnat så hade jag klättrat på väggarna! Vi flyttade in i vårt hus i början på året, och försöker renovera lite titt som tätt, men det finns alltid något att göra... och jag bara går runt och ser det och vill sätta igång, men samtidigt har jag absolut ingen energi eller kraft till det. Just nu har vi, som tur är, ingen större renovering på gång. Byter ut allt i pannrummet osv så jag är ganska värdelös där nere ändå, haha. Huset är ju i fint skick så, det är bara att det inte gjorts om sen typ 70-tal så vi har en del mindre fina tapeter och golv som vi ska byta ut så allt kan ju vänta, men samtidigt vill man ju hinna fixa så mycket som möjligt så fort som det går..

björckan; Jag håller med om det ems86 säger! Det är väldigt lätt hänt att det går ut över familjen när man är trött, även om man inte är gravid ju. Grubblandet hör väl till, det är svårt att ens kunna tänka sig hur det kommer vara efteråt. Jag själv är en sån som alltid förväntar mig det värsta medans sambon är motsatsen och bara tänker på hur bra allt kommer bli. Båda sätten är ju på gott och ont..
Däremot brukar vi prata ganska ofta och kunna komplettera varandra lite, tror det är ganska viktigt att försöka prata och hitta ett mellanting.
Jag och min sambo brukar sätta på lite musik och lägga oss i soffan när barnen somnat, och bara försöka prata om allt och inget. Ibland kan det vara en kvart, och ibland drar det iväg så vi kan prata i timmar. Men det hjälper oss väldigt mycket. Efteråt gör vi oftast något ihop, kolla på någon serie innan vi lägger oss är ganska standard här.
Försök att unna dig/er något särskilt. Det kan vara vad som helst. Grubbla lite, men kom ihåg att slappna av ibland också.

Åh, lider med er som kämpar med ledsamhet och trötthet. Dom går ju lite hand i hand. Jag har en superbra bm och för några veckor sen ringde jag och bara kände mig håglös och ledsen så hon bokade in mig dagen därpå och jag fick gråta ut och alla känslor som man kan ha bara välde ut. Att jag kände mig som en dålig fru, en dålig mamma en dålig anställd och kollega osv osv.. och att tröttheten tärde och jag såg liksom inget ljus i det hela. Hur sjutton ska man orka vara bra fru/mamma osv EFTER barnet är här.. vet ju av erfarenhet att småbarnsår ofta är kämpigt och sliter både på det ena och andra.

För mig hjälpte det jättemycket att bara ha nån som lyssnade, att jag fick sätta ord på mina tankar. Sen pushade hon mig att vara ännu tydligare med min sambo, att jag inte har glömt bort honom och att han är viktig. Jag tog ett möte med chefen också och bad att få ta ned förväntningarna på mina arbetsinsatser en aning, jag gör vad jag kan men mitt tempo är långsammare. Har turen att ha en superbra chef oxå.

Tror oxå på det här att unna sig något lite då och då, gå till frisören, köp nya underkläder till en själv när man ändå köper en body till bebisen osv.. en gofika på stan, eller varför inte ett biobesök själv mitt på dagen (underskattat!!).

Kram alla tappra gravidisar!

Så fint skrivit. Och så skönt att din bm är så klok!! Det saknar jag, att kunna öppna sig lite för min. Hon är väldigt praktisk. Hehe.

Kommunikation är nyckeln till mycket ju. Klokt att prata med chefen också. Ingen vettig människa kan väl förvänta sig att man kommer orka precis som vanligt varje dag hela graviditeten. Varför då inte prata om det.

Men jag håller med. Hur kommer det bli när bebisen är här? Minns att man på något vis gick in i en konstig adrenalinbubbla första tiden och bara orkade. Sen tonade det ut och man blev så jäkla trött!!

Kommer era respektive ta ut sina 10 dagar? Min man gjorde inte det med första. Minns att jag kände mig så ensam då.. Denna gång har han lovat men jag tvivlar :)

Ja det är ju viktigt att prata, men det är lite det just nu som inte funkar toppenbra. :/ jag har 4 veckor kvar nu tills jag går hem från jobbet. Det ska bli så skönt!! Mina kollegor är bra, men p.g.a omorganisering så har ju kommunikationen försämrats även där.. . Jag funderar på att söka nytt under föräldraledigheten faktiskt...

Min man kommer först ta ut några dagar för sonen, sedan tar han sina 10 dagar när jag kommit hem från bb. Jag hade inte tolererat något annat faktiskt. Med sonen fick jag ingen adrenalinbubbla utan rasade direkt vi kom hem... och stångade mig blodig för att få adekvat hjälp eftersom jag inte kom ur den mörka gropen. Men nej då, ingen hjälp i Örebro till ångestfyllda nyblivna mammor... Nu har vi ju då bytt landsting och jag har redan psykolog-kontakt så det känns mer betryggande den här gången...

Min sambo kommer vara hemma 10 dagar, sen pratade om att han kanske ville vara hemma lite extra. han har lite semesterdagar kvar som han får ta ut då om han vill. Men vi får se hur det blir. Däremot kommer jag få hans föräldradagar så att jag kan vara hemma och han fortsätta jobba efteråt, och (när det är möjligt) kan jag hoppa in lite extra på mitt jobb några timmar här och där när sambon inte jobbar för att dryga ut kassan lite :) jag och chefen kommer jättebra överens och hon har sagt att jag bara ska hojta till om vilken dag jag vill jobba så ordnar hon det, så det är väl planen :)

Jag hoppas det blir bättre för er snart! Jag minns att jag mådde ganska bra efter förra förlossningen, men att tösen sov som en galning heeeela tiden så jag var så fruktansvärt rastlös, men kunde inte göra så mycket eftersom hon i princip satt fast i mitt bröst.

Vi får hålla våra tummar och tår för att det blir så enkelt som möjligt för oss!

Min man kommer inte heller ta ut sina 10 dagar, han är bonde och har inte riktigt möjlighet att vara ledig på det sättet. Men samtidigt så kommer han vara hemma med oss mycket mer än de flesta andra män har möjlighet att vara under hela tiden jag är mammaledig. Så det känns bra ändå. 

Skönt att läsa att jag inte är den enda som har blivit mer orolig på senare tid, det har slagit mig att det bara är 3 veckor tills han räknas som fullgången och faktiskt får komma om han vill, och redan om några dagar är han så pass mogen att de inte stoppar en förlossning om han kommer tidigare. Och jag är inte alls redo. Jag har kallt räknat med att gå över tiden och ska jobba nästan 4 veckor till och sen måste jag ju få vila och boa lite innan han kommer ut. 
Längtar efter honom, men vill gärna att han håller sig på insidan åtminstone tills nån vecka innan BF. 

Jag känner väldigt ofta att jag inte "njuter av graviditen" tillräckligt. Tycker det har varit någonting hela tiden - illamående,massa oro,sent med sparkar, ont överallt osv...Nu kan jag ibland tänka herregud det är så kort tid kvar och detta är min sista graviditet och inget har kännts som jag hade bilden av innan.

Trött på vara stor och otymplig samtidigt som jag försöker övertyga mig nu om att det är ok - nu är jag i slutet (nästan snart varje fall) och det är klart jag är stor det ligger ju faktiskt en rätt så stor bebis därinne!

Vi har nog inte riktigt bestämt om de 10 dagarna. Läste att man kunde dela de med och tänker att det hade varit perfekt om han tog 5 hela först och sedan 10 halva för en mjuk övergång men beror mycket på när och hur förlossningen blir. Sen ska det ju funka med jobbet med och det är nog tveksamt i vårt fall.