DevilsDaughter skrev 2016-07-20 18:18:44 följande:
lillskrutten: Aa precis, sjukvården går på hela veckor.
kynisen: haha.. ja sådana situationer kan bli lite jobbiga.
Alltså när jag blivit gravid (har fyra barn) så hade vi alltid berättat för vänner och familj typ direkt. Men denna gången har vi ännu inte berättat för någon förutom till min bästa vän. Jag är nu i v 5+2 och jag tycker det är såå jobbigt att hålla det hemligt!! Min mans syster är gravid i v 21 nu och vi fick reda på att hon var gravid någon gång i v 13-14 och då var det min man som frågade henne om de hade planer på ett barn till. Då berättade hon.
Jag kände mig faktiskt lite sårad över att hon inte hade berättat tidigare för oss, vi bor grannar och träffas mer eller mindre varje dag och äter ofta middag ihop och hon måste ju ha lagt mycket tanke bakom att hemlighetshålla det för oss eftersom vi träffas så ofta. Förstår inte riktigt meningen, de har aldrig fått missfall eller haft problem med att få barn..
Alltså detta är vårt femte barn och ärligt är min avsikt med att hålla detta hemligt att jag är lite rädd för vad alla ska tycka och säga :/ För mig är ju graviditeten bara något fint och positivt, men jag vet att vi av många kommer få kommentarer som att vi inte vet vad skydd är och fråga om vi försöker bilda fotbollslag, befolka jorden själva och allt vad det finns. Vad säger man på sådana kommentarer egentligen. Ärligt talat gör sådant mig mycket ledsen och jag tar åt mig. Har vissa i släkten som jag vet kommer vräka ur sig sådant..
Hur tänker ni med att berätta för vänner/familj/jobb. Jag vet inte när vi ska berätta? Min man tycker att det är jobbigt att hålla det hemligt och vill berätta för sin familj nu..
Är oxå orolig för att berätta för min mamma mest, hon har nig aldrig hoppat å jublat direkt, första var jag bara 18 när jag blev gravid, hon blev typ arg å undra hur klantiga vi kunde va och undra Om vi hade hört talad om abort. Andra va väl mer ok va 20 då han va planerad, nr tre tyckte hon nog att räckte det inte med två? Suck! Vet att hon kommer tycka både det ena å andra. Men va fasen vi är vuxna och jag har träffat mannen i mitt liv kan inte drömma om ett liv utan gemensamt barn med honom. Men vet att hon kommer tycka att det är ju så mycket med äldsta dottern och att jag ff inte är frisk från min utmattning. Men jag känner att ett barn e just va jag behöver, älskar att va gravid och ha smått så mig kommer det göra gott och nu har jag en man som finns för mig och barnen 24/7 jag har fullt stöd liksom. Men ändå är jag orolig att berätta.
Suck!