Preggo87 skrev 2016-06-09 20:51:18 följande:
Förstår din besvikelse till fullo! Jag accepterade först att jag fått mens, men byggde sedan upp hoppet då den här mensen har varit mer som brunaktiga flytningar och dessutom höll den bara på ett par dagar :/ men ja, kroppen spelade mig ett spratt den här gången helt enkelt.
Han har också lite svårt med att känna ibland, samt att han kan stressa upp sig själv och tänka för mycket på att komma - så att han sen inte kan koppla av tillräckligt utan tankarna på att komma blir en spärr. Det har gått bättre på senare tid, men jag vågar knappt ens nämna när jag har äl då jag är rädd att han känner ännu mer press och tänker ändå mer på att han -måste- komma och sen kanske inte lyckas bara för det. Så ja, svårt att göra något åt att han blir stressad och tänker för mycket på att komma.
Nu tänker jag om jag kan göra något mer för att öka chansen att bli gravid? Jag äter sedan veckor tillbaka folsyra, järntabletter och c-vitamin. Finns det mer jag kan tänka på? Röra på mig? Undvika något speciellt (förutom alkohol då)? Tänka på något med kosten? Åhh, jag vill verkligen skapa en trivsam plats för en bebis att vilja stanna och växa i <3
Ja jag förstår att du byggde upp hoppet när mensen betedde sig annorlunda, minsta förändring tolkar man ju som symptom.
Okej, nä det kanske är bäst att du själv håller koll på ÄL utan att vifta så mycket med testen i ansiktet på honom:) och så får du försöka förföra honom lite nu och då, så att han inte ser att det är ett mönster att det alltid är under ÄL du blir lite mer sugen:/ det lite knepigt det där, själv kan man bli frustrerad eftersom man vet att det bara är ett visst antal dagar det kan ta sig på, om det så inte funkar för killen så blir man ju frustrerad/irriterad. När det har hänt oss försöker jag verkligen tänka på att det fasen inte kan vara lätt för killen - han MÅSTE ju leverera. Rent krasst kan man själv ligga och sova ungefär, det är lite orättvist. Jag vet att det betytt mycket för min sambo när det har låst sig för honom, att jag har varit förstående och sagt att vi inte behöver när det känns jobbigt för honom (även om jag själv känt stressen komma krypande) och då har det liksom lossnat för honom och så har det funkat ändå. Vilket det nog inte hade gjort om jag rentav hade blivit less, inför honom.
Jadu jag vet inte riktigt, jag äter också folsyra men inget annat. Så jag är nog inte rätt person att svara på den fronten. Jag har ju en dotter född 2014 som blev till på andra försöket efter slut med preventivmedel, utan äl-tester osv. Och jag levde precis som vanligt, det enda jag gjorde var att jag åt folsyra. Så jag har aldrig grottat ner mig i fler sätt att öka chanserna. Kanske någon annan här vet?:)