Våran pappa struntar i oss barn :(

Det är något som INTE går ihop med din historia när man sitter och läser dina inlägg.

1) Du hävdar att du inte träffar och pratar med din pappa så ofta och han sällan kontaktar er och han mer eller mindre vägrar att prata med er och er mamma.

Och du sitter säger att han vägra att lyssna på er. 

2) Du sitter och hävdar att det är DIN pappa som har 800 000kr i skulder och även hävdar köper dyra presenter till en bonusbarn som är 16år gammal.

Du sitter och skriver på ett sådant sätt som om du bodde med din pappa 24/7 året om och skriver på ett sådant sätt som om du har 100% tillgång till hans ekonomi både i inkomster, utgifter och skulder. Du sitter även och skriver på ett sådant sätt som att du har "solida bevis" på att det är din pappa som köper alla dessa dyra presenter till bonussonen.

Alltså hela tråden igenom så sitter du ju och talar emot dig själv på dessa två punkter konsekvent. 

Jag får inte heller ihop det. Plus att det är så synd om mamman som snart hamnar hos fogden. Och Ts börjar minsann jobba i mitten på juni så i juli kan hon betala mer för sina kostnader men det låter inte som om Ts och systern tänker försörja sig helt själva.

Skuldsanering kommer han inte att få på nya skulder som han inte på något sätt har försökt betala av.

Det är något som INTE går ihop med din historia när man sitter och läser dina inlägg.

1) Du hävdar att du inte träffar och pratar med din pappa så ofta och han sällan kontaktar er och han mer eller mindre vägrar att prata med er och er mamma.

Och du sitter säger att han vägra att lyssna på er. 

2) Du sitter och hävdar att det är DIN pappa som har 800 000kr i skulder och även hävdar köper dyra presenter till en bonusbarn som är 16år gammal.

Du sitter och skriver på ett sådant sätt som om du bodde med din pappa 24/7 året om och skriver på ett sådant sätt som om du har 100% tillgång till hans ekonomi både i inkomster, utgifter och skulder. Du sitter även och skriver på ett sådant sätt som att du har "solida bevis" på att det är din pappa som köper alla dessa dyra presenter till bonussonen.

Alltså hela tråden igenom så sitter du ju och talar emot dig själv på dessa två punkter konsekvent. 

Usch, jag känner igen det där. Min pappa och mamma skiljde sig när jag var ca 4 år. Och pappa hittade en ny kvinna ganska snabbt och dom flyttade ihop. Han flyttade ca 1 timma från mig och har alltid bott långt ifrån. I början fram tills jag var 18 träffade jag honom varannan helg. Men nu är jag snart 26 år, han bor kvar med samma kvinna, dom är gifta och har fosterbarn. Jag träffar min pappa ca 1-2ggr per år. Visst jag pratar med honom kanske varannan vecka. men jag känner att vi glider isär allt mer och mer. Otroligt tråkigt och jag blir otroligt ledsen när jag tänker på det.