Våran pappa struntar i oss barn :(

Det var och är en annan skuld som pappa och mamma har tillsammans och har inget med huslånet att göra men det lånet dom har tillsammans är inte så stort som lånen pappa har själv. Fick reda på nyss att pappa är dömd i tingsrätten också :( Tankar i huvudet nu är vad? Varför? Hur? Och tänker ja jag vet inte vad och gråter, pappa var altid glad förut och på somrarna satt vi tillsammans och grillade korv nu snurrar allt för detta är inte pappa han skulle aldrig bryta mot någon lag :( Usch

Nej absolut inte :)

Men synsättet "om vi bara får 50:- ska ingen annan få mer" känns lite (mycket) sniket. Tänker att det kan vara lite avtrubbande och kännas väldigt otacksamt. Som om ni vill ha honom i ert liv för att få saker.

Jag säger inte att det ÄR så, men att det inte är ett speciellt attraktivt drag att se hos sina vuxna barn. Att ksnske ibte känna sig efterlängtad om man inte kommer med dyra presenter..

Ts och hennes syskon har också varit 16 år och fått fina födelsedagspresenter. Varför skulle hans bonusbarn inte kunna få detsamma när hen fyllde 16? Hur kan det på något sätt bli orättvist för Ts och hennes syskon?

Då skrev jag fel sorry :( Det som dom använde det lånet till var att renovera huset

Det "lilla" barnet är vad jag kan utläsa av TS 16 år.

Det är inte direkt ett småbarn vi snackar om att TS och hens yngre syskon skulle vara "avundsjuk" på vilket gör din jämförelse med dina barn och bonusbarn rätt ovidkommande.

Så att en förälder lägger ner stora pengar på presenter till sin partners 16-åring, men inte visar något intresse att komma på sin 18-årings student är heeeeelt OK i dina ögon?

Visst, TS skriver om pengasummor, men i grunden låter det mer som att hen och syskonen sörjer att pappa skiter i sina egna barn och har "bytt ut dem" mot sin partners 16-åring, så att sitta och hävda att bonusbarnet skall få samma som TS fick när hen var 16 är bra korkat och oempatiskt.

Skillnaden är väl att en sextonåring faktiskt fortfarande räknas dom ett barn och inte förväntas försörja sig själv.

Varför gör det min jämförelse ovidkommande? TS skriver "om vi får 50:- skall ingen annan få mer" visar ganska tydligt på millimeterrättvisa. Skulle mina barn i vuxen ålder visa på samma tänk skulle jag allvarligt fundera på vad som sjutton gick snett med uppfostran. Med barn i olika åldrar (16 o 22 är ganska stor skillnad), med olika behov och önskningar och som är på olika ställen i livet känns det snarare orättvist att räkna kronor på det sättet.

Vi struntar i om det kostar 1 kr och som jag skrivit så är det rättvisa vi vill ha men framför allt det vi vill är att pappa inte ska glömma att vi finns (vi finns för honom om han vill) och det tycker vi är viktigare än presenter sen ok om han köper till henne och hennes barn det är upp till honom. Nu ska jag gå ut och gå och rensa tankarna från beskedet vi fick i kväll :( Tack för alla råd och tankar.

Har du något problem med läsförståelsen eller hur kom du fram till den slutsatsen? Varken jag eller någon annan har skrivit att det är rätt av pappan att strunta i sitt barns student. Däremot vill han kanske inte komma på festen om hans partner inte är bjuden och kanske vill han inte träffas in ex fru, så det kanske han skulle kunna hoppassa över men komma till ceremonin och ge barnet en present är självklart för mig. Sen, att han ger sitt bonusbarn en födelsedagspresent är väl självklart? Bonusen har all rätt att få presenter hen med.

Så du tycker att det är stor skillnad på en 16-åring och en 18-åring som fortfarande studerar på gymnasienivå?

Om vi hade haft kvar den "gamla" myndighetsåldern, 21 år, hade det då varit OK för det yngsta syskonet att vara besviken på pappans tydliga sätt att prioritera sitt bonusbarn framför sitt biologiska?

Sen har TS i inlägget innan det du nu citerade av mig skrivit:Så hen har uttryckt att det viktigaste för dem är att pappan inte skall glömma dem. Att det sedan uttrycks genom de känslor som pappans handlingar väcker hos syskonen är väl inte så svårt för en normalempatisk person att fatta.

Har du något problem med läsförståelsen eller hur kom du fram till den slutsatsen? Varken jag eller någon annan har skrivit att det är rätt av pappan att strunta i sitt barns student. Däremot vill han kanske inte komma på festen om hans partner inte är bjuden och kanske vill han inte träffas in ex fru, så det kanske han skulle kunna hoppassa över men komma till ceremonin och ge barnet en present är självklart för mig. Sen, att han ger sitt bonusbarn en födelsedagspresent är väl självklart? Bonusen har all rätt att få presenter hen med.