Hej!
Märker redan att många är trötta på hur jag skriver och vad jag skriver.
Dock ännu en allmän fråga:
Scenario Du är biomamma och ditt ex har träffat en ny efter 6 år isär och presenterat för ditt barn.
Har du som biomamma något intresse av att lära känna denna nya kvinna och vad hon står för och hur hon är som person?
Ligger ansvaret på den nya att presentera sig för dig eller ligger det ansvaret på dig?
TS.
Jag har läst flera av dina trådar nu och efter vad jag förstår känner du igen dig i mkt jag skriver i mina svar till dig.
Jag förstår dina tankar men jag tror att du håller på att bygga en grogrund av konflikter..
Du verkar mer fokusera på mammans relation till barnet och dig - och hennes (enligt dig) fel och brister.
Istället bör ditt fokus ligga på DIN relation med barnet. Du behöver inte ha en relation med mamman överhuvudtaget. Det räcker ju att pappan sköter den (och som BioBonus påpekar kan den minskas till minimum).
Visst är det bra när det fungerar och man kan ha ett bra samarbete osv men att gå och lägga en massa kraft på varför det inte fungerar och varför ngn annan inte är intresserad av ens liv - ja det kommer ingen må bra av i längden..
Tro mig. Jag har ältat min bonus mammas "fel o brister" ibland jag med och ibland måste man få göra det. Men om man FASTNAR i det -"vilket jag får uppfattningen av att du gjort - så blir det sjukligt och det kommer dra ner dig också.
Släpp mamman. Helt. Vad hon säger om er fördelning i hemmet eller din roll i barnets liv spelar mindre roll. NI gör som ni vill helt enkelt och din och bobusdotterns relation är ER.
Min bonus ville kalla mig mamma när hon var mindre. För enligt henne är jag "som en mamma". Jag svarade då att hon fick kalla mig vad hon ville men att hon ju faktiskt har en mamma och att mamma kanske skulle bli ledsen om hon kallade mig det också. Sedan påpekade jag att oavsett vad hon kallar mig kommer jag fortsätta vara "som en mamma" åt henne om hon vill det.
Hon valde att kalla mig vid namn. Sedan - om hon måste förklara min roll i hennes liv ngn gång så har hon presenterat mig som extramamma. Hon har även som tonåring valt att ha mig angiven som mamma (tillsammans med mamman) på Facebook.
Men pratar hon till eller om mig normalt använder hon mitt namn. Och jag hennes.
Så mitt råd är. Sluta fokusera på mamman. För det gör du. Du kan inte ändra henne eller få henne att tycka ngt hon inte tycker. Inte heller skall du fokusera på hur du skall vara för att MAMMAN ska må bra och acceptera dig. Det är i det stora hela ganska ointressant.
Du bör däremot lägga fokus och kraft på hur du skall vara för att BARNET skall må bra och att er relation, er familj och er vardag fungerar.
Mitt stora problem här i livet är att jag bryr mig och bryr mig för mycket.
Och även om många av er inte tror det så är mitt fokus på att bonus ska må bra och tyvärr oavsett vad ni säger så märker jag,pappan,farmor och faster att hon inte mår helt bra nere hos sin mamma.
Hon säger till farmor dagen innan hon ska åka jag vill inte åka ner till exempel.
Till mig har hon sagt att hon åker ner för sina syskons skull inte för att få träffa mamma.
Med tanke på att dottern bor mestadels hos sin pappa så kanske det finns en anledning att mamman "måste" få dotterns hår kortklippt?
Kan vara så att pappan inte klarar av att hjälpa sin dotter att sköta ett långt hår, att det blir trassligt och förstört?
När dottern blivit lite äldre kommer mamman varken kunna eller vilja "tvångsklippa" som du kallar det.
Jag har bara skummat lite så jag kanske svarar som andra.
Ansvaret på presentation av mamman och bonusmamman ligger på pappan. Det är hans sak att ordna så att man kan ses och säga hej tycker jag. Han är ju den gemensamma nämnaren.
Han är även den gemensamma nämnaren även i resten kring dottern.
Jag vet hur det är att bry sig för mycket, men det leder inte till något bra så gör vad du kan för att sluta.
Du kan bara förändra dig själv, så lägg ner alla funderingar på att försöka påverka mamman. Prata med pappan, han är den enda som kan påverka dotterns liv på så vis att hon kanske slipper bo hos mamman om det är dåligt för henne där.
DU kan inget göra för du har inga rättigheter. Det du kan göra är att vara bra för dottern när hon är hos er. Om mamman gapar över det så ignorera. Pappan får välja om han vill lyssna på hennes tjafs eller inte, du får välja om du vill veta något om ev tjafs eller inte. Vill inte pappan göra något åt dotterns situation kan du inget göra mer än att antingen acceptera eller bryta upp.
För dottern får ni lugnt tala om att mamma bestämmer hos sig, ni bestämmer hos er. Far hon illa hos mamman oavsett orsak så ska ni göra en orosanmälan till soc. Om hon bor hos er i veckorna kan pappan tala med skolkuratorn om att dottern får gå dit och prata, eller prata med BUP om det. Du kan prata med pappan om att genomföra dessa saker men det enda du kan göra själv är att orosanmäla till soc.
Hej!
Märker redan att många är trötta på hur jag skriver och vad jag skriver.
Dock ännu en allmän fråga:
Scenario Du är biomamma och ditt ex har träffat en ny efter 6 år isär och presenterat för ditt barn.
Har du som biomamma något intresse av att lära känna denna nya kvinna och vad hon står för och hur hon är som person?
Ligger ansvaret på den nya att presentera sig för dig eller ligger det ansvaret på dig?
TS varför skriver du biomamman?
Sist jag kollade hette det mamma eller mor kort och gott?
TS varför skriver du biomamman?
Sist jag kollade hette det mamma eller mor kort och gott?
Det kan du ju starta en tråd om så kan varenda en som använder ordet vara med i diskussionen - istället för att hoppa på bara TS menar jag.
Eller varför inte läsa de trådar som redan finns i ämnet så hittar du en massa bra anledningar till att använda det uttrycket.
Hade du inget bättre för dig?