Hej!
Märker redan att många är trötta på hur jag skriver och vad jag skriver.
Dock ännu en allmän fråga:
Scenario Du är biomamma och ditt ex har träffat en ny efter 6 år isär och presenterat för ditt barn.
Har du som biomamma något intresse av att lära känna denna nya kvinna och vad hon står för och hur hon är som person?
Ligger ansvaret på den nya att presentera sig för dig eller ligger det ansvaret på dig?
Ingen mamma är helt immun mot osäkerhet och de allra flesta mammor skulle känna sig obekväma med att deras barn kallar någon annan kvinna för mamma. Gissar på att du inte har några egna barn än eftersom du inte verkar förstå det. Eller så har du bara svårt för att förstå andra människor i allra största allmänhet.
Ja, skitdåligt att hon klipper håret mot dotterns vilja. Men du kan inte göra något åt det.
Ang sms - meddela mamman att hädanefter skall sms enbart användas i akuta fall (när dottern är hos henne), i övrigt kommer all kontakt ske via mail. Ha en egen mailadress som hon får använda och läs mailen nån gång i veckan. Låt henne inte hela tiden komma in i er vardag med negativ energi.
Den enda du kan påverka angående samarbetssamtal är din sambo. Han får boka ett möte om han vill, och hon får komma om hon vill. Så lägg krutet där du ska - på din kille. Inte på mamman.
Och gilla läget - du kommer kanske aldrig förstå hur "en biomamma tänker" för vi tänker olika allihop.
Jag tror du mer ska fundera på hur du ska tänka som nybliven bonusmamma, än hur hon tänker.
Ja, skitdåligt att hon klipper håret mot dotterns vilja. Men du kan inte göra något åt det.
Ang sms - meddela mamman att hädanefter skall sms enbart användas i akuta fall (när dottern är hos henne), i övrigt kommer all kontakt ske via mail. Ha en egen mailadress som hon får använda och läs mailen nån gång i veckan. Låt henne inte hela tiden komma in i er vardag med negativ energi.
Den enda du kan påverka angående samarbetssamtal är din sambo. Han får boka ett möte om han vill, och hon får komma om hon vill. Så lägg krutet där du ska - på din kille. Inte på mamman.
Och gilla läget - du kommer kanske aldrig förstå hur "en biomamma tänker" för vi tänker olika allihop.
Jag tror du mer ska fundera på hur du ska tänka som nybliven bonusmamma, än hur hon tänker.
Mamman är inte där varje dag. Så hur hon kan påverka dig så starkt i vad du gör eller inte gör med dottern förstår jag inte. Var dig själv. Slappna av.
Släpp fokus på mamman.
Jag kan mycket väl förstå att det blir obekvämt för en mamma som kallar en annan kvinna för mamma och det förstår jag utan att jag själv har barn.
Jag är helt ny att helt plötsligt bli "mamma" till en 9 åring är inte lätt och jag förstår er alla som tycker att jag lägger ner för mycket tid och tankeverksamhet på mamman men jag vill förstå hur en biomamma tänker.
Biobonus visst håret växer ut , men dottern vill spara till långt och vad jag har fått reda på av pappan så klipper hon henne superkort varje sommar trots att hon inte vill.
Pappan visar mig hennes sms till honom och jag ser hur det påverkar honom negativt att höra klagomål efter klagomål. Så han drar in mig mer än vad jag kanske ska vara involverad i. Pappan vet också att jag skriver här också och han tycker inte det är konstigt att jag vill förstå och få olika infallsvinklar på saker och ting.
Jag skulle helst vilja få min kille att gå på samarbetssamtal med mamman för dotterns skull så att de kan samarbeta mer. Så att de kan komma vidare med det enda hon tjatar om hela tiden att dottern bör utredas och han anser att hon inte behöver utredas på BUP. Där är den stora konflikten.
Mitt stora problem här i livet är att jag bryr mig och bryr mig för mycket.
Och även om många av er inte tror det så är mitt fokus på att bonus ska må bra och tyvärr oavsett vad ni säger så märker jag,pappan,farmor och faster att hon inte mår helt bra nere hos sin mamma.
Hon säger till farmor dagen innan hon ska åka jag vill inte åka ner till exempel.
Till mig har hon sagt att hon åker ner för sina syskons skull inte för att få träffa mamma.
Du kommer med mycket mer konstruktiv kritik och råd än någon annan och du har en annan ton i hur du skriver så därför kan jag ta in det du säger på ett annat sätt.
det vill jag tacka dig för.
jag pratar med min kille lite då och då om att det hade varit bra med samarbets samtal. han lyssnar inte på det örat. han kan förstå mig men säger hur kan man försöka samarbeta med någon som inte vill samarbeta.
Hon skickar sms nästan varje gång dottern är där nere och påpekar vad har ni för regler för dottern kan inget och jag får påminna henne hela tiden att hon gör fel.
Jag hade väl önskat att det bara vara praktiska saker de diskuterar inte hur de är som föräldrar. Vi sköter henne när hon är här och mamman tar hand om henne när hon är där nere.
Jag tänker dagligen på hur jag ska vara som bonusmamma, men då mamman redan har sagt till dottern att jag inte får lära henne eller "uppfostra" henne till att bli en bra medborgare gör så att jag inte vet vilket ben jag ska stå på.
Jag vill verkligen tacka dig för att du har en behagligare ton i dina inlägg än vad en del andra har haft även om jag kan förstå dem.
Mitt stora problem här i livet är att jag bryr mig och bryr mig för mycket.
Och även om många av er inte tror det så är mitt fokus på att bonus ska må bra och tyvärr oavsett vad ni säger så märker jag,pappan,farmor och faster att hon inte mår helt bra nere hos sin mamma.
Hon säger till farmor dagen innan hon ska åka jag vill inte åka ner till exempel.
Till mig har hon sagt att hon åker ner för sina syskons skull inte för att få träffa mamma.
Och det är förstås skitjobbigt. Men du får lägga ditt fokus på att bonus mår bra när hon är hos dig.
Om dottern mår dåligt hos sin mamma så får du väl sparka liv i den person som faktiskt kan göra något åt saken, dvs pappan.