Hej!
Märker redan att många är trötta på hur jag skriver och vad jag skriver.
Dock ännu en allmän fråga:
Scenario Du är biomamma och ditt ex har träffat en ny efter 6 år isär och presenterat för ditt barn.
Har du som biomamma något intresse av att lära känna denna nya kvinna och vad hon står för och hur hon är som person?
Ligger ansvaret på den nya att presentera sig för dig eller ligger det ansvaret på dig?
Jag tror förvisso att om en adoptivmamma skulle benämnas som biomamma här inne på just det här forumet, så skulle hon nog kunna se att det är ett internt ord, utan fördömande innebörd, som används för att belysa skillnaden mellan de olika roller biomamman vs bonusmamman har runt barnet. Att det inte har ett dyft att göra med om hon har fött fram barnet eller inte.
Men jag har kanske för höga tanker om de flestas förmåga att ta saker för vad det är istället för vad man tror att det är :)
Dagens pytt-i-pannafamiljer är ett vansinne.
Vid vilken ålder anser du att man kan börja kalla sig för bonusmamma?
Hur ska barnet, om det är litet, förstå att den ena mamma är riktig och den andra mamman är pappans nya fjälla?
Kanske skulle kallas "pytt-i-mamma"? (Dåligt skämt)
Skulle någon kallat sig bonusmamma till mina ungar så vetefan vad jag skulle göra.
Nu är den risken lika med noll då deras far är avliden men jag vågar lova att inte han hade godkänt det heller.
Det är inte alls ett tydligt eller korrekt ord ens då ordet är en förkortning av biologisk mamma men syftar på den egentliga mamman. Den egentliga mamman är i det moderna sverige i stort sett det samma som den juridiska mamman. En adoptivmamma kan vara en egentlig mamma och juridisk mamma trots att hon inte är en biologisk mamma. Dessutom behöver en biologisk mamma inte vara den egentliga/juridiska mamman.
Biologisk mamma är en term för en kvinna som fött ett barn. Ofta är hon också den genetiska mamman men behöver nödvändigtvis inte vara det. Biologisk mamma är mer än fackterm och saknar den känslomässiga infärgningen som ordet mamma har. Ordet mamma förknippas med kärlek, omsorger, oro etc.
Att kalla en mamma för biomamma ser jag som ett försök att nedtona den känslomässiga aspekten och ett försök göra en annan kvinnas roll mindre viktig än vad den är. Varför? På grund av egen osäkerhet? För termen är ju egentligen varken beskrivande eller korrekt.
Det finns många problem med ordet "biomamma" men ett av dem hänger ihop med att ordet är en förkortning av biologisk mamman men definitionsmässigt syftar på den egentliga mamman.
Problemet blir tydligt när man exempelvis talar om adoptivmammor. De kan ju definitionsmässigt vara "biomammor" (eftersom de är egentliga mammor) trots att de inte är biologiska mammor. I det adoptivmammeexemplet märker man hur otydligt och missvisande ordet "biomamma" är. Skulle vara intressant att veta vad adoptivmammor tycker om ordet "biomamma" såsom det används i styvfamiljssammanhang. Inte alls säkert att det skulle vara uppskattat. Det skulle ju kunns uppfattas som ett rätt exkluderande ord för adoptivmammor.
Ja, kanske har du det.
Har ni som använder ordet "biomamma" bemödat er att fråga mammor (fler än några stycken) om vad mammorna själva tycker om att bli kallade för biomammor? Och är det ni styvmammor som bestämmer om mammornas känslor kring att benämnas för biomamma är rimliga?
Själv är jag mamma. Inte biomamma. Inte för att jag är lättstött men lystrar inte till ordet biomamma eftersom jag inte är någon "biomamma".
Du är medveten om att "vi styvmammor" är "biomammor" många utav oss också va?
Fast det här är inte en del av forumet där merparten av mammorna är adoptivmammor. .
Jag kan tyvärr inte ta på mig att du tolkar in saker som inte stämmer. Det är ju ngt du får ta ansvar för själv.
Lägg inte in betydelser i ord jag använder som du själv hittar på.
Jag är mamma och har i två omgångar tidigare varit bonusmamma så jag är inte främmande för ämnet. Jag är trygg i min föräldraroll och tror att jag skulle vara det även om mitt barn fick en bonusmorsa.
Jag lider inte av någon sorts känslighet men gillar fortfarande inte ordet "biomamma". Den känns både språkligt konstlad och missvisande men också känslomässigt fel.
Även om adoptivmammor inte tillhör majoriteten så existerar de ju dock. Och adoptivmammor genomgår också skilsmässor och lever i nyfamiljer. Vill du att de ska känna sig exkluderade och ovälkomna i styvfamiljsforumet?
Men vilken betydelse ska jag lägga in i ordet "biomamma" om inte biologisk mamma.
Jag som mamma är mer än bara en biologisk mamma. Jag är även en genetisk, social och juridisk mamma till mitt barn. Nedvärdera inte min betydelse. Och låt mig få bestämma själv vad jag kallas för.
Eller är du en sån som skulle kunna kalla en chokladboll för en "negerboll" bara för att du själv inte menar något illa med det?
Men vilken betydelse ska jag lägga in i ordet "biomamma" om inte biologisk mamma.
Jag som mamma är mer än bara en biologisk mamma. Jag är även en genetisk, social och juridisk mamma till mitt barn. Nedvärdera inte min betydelse. Och låt mig få bestämma själv vad jag kallas för.
Eller är du en sån som skulle kunna kalla en chokladboll för en "negerboll" bara för att du själv inte menar något illa med det?
Missade det sista.
Nej. Har aldrig använt ordet negerboll. Vi använde cocosboll när jag växte upp.
Att jämföra ett ord som syftar på att ett folkslag är mindre värda än ett annat folkslag pga hudfärg med betydelsen att man är ngn biologiska mamma tycker jag är sorgligt. Du ser inte skillnaden i ett negativt skällsord och ett neutralt beskrivande ord?
Det jag menade var att många människor använder ordet "negerboll" med motiveringen att de tycker det är ett bra ord och att de inte menar något illa med det. Många tycker till och med att svarta människor överreagerar när de inte gillar ordet eftersom ordet inte används med syftet att nedvärdera eller kränka.
Det var den parallellen jag menade.
Den allmänna uppfattningen är då att tolkningsföreträde ligger hos den drabbade. Att den som kallas för någonting har rätt till sina känslor och att denne därför har rätten att undanbe sig att bli kallad för exempelvis "neger" oavsett hur oskyldigt det ordet än må brukas av användaren.
Det brukar av den anledningen anses respektfullt att inte kalla andra för saker/namn/tillmälen/ord som de själva inte vill bli kallade för. Såklart man får använda vilka ord man vill men det anses mer respektfullt att låta bli om det finns en risk för att någon kan ta illa upp.
Det jag menade var att många människor använder ordet "negerboll" med motiveringen att de tycker det är ett bra ord och att de inte menar något illa med det. Många tycker till och med att svarta människor överreagerar när de inte gillar ordet eftersom ordet inte används med syftet att nedvärdera eller kränka.
Det var den parallellen jag menade.
Den allmänna uppfattningen är då att tolkningsföreträde ligger hos den drabbade. Att den som kallas för någonting har rätt till sina känslor och att denne därför har rätten att undanbe sig att bli kallad för exempelvis "neger" oavsett hur oskyldigt det ordet än må brukas av användaren.
Det brukar av den anledningen anses respektfullt att inte kalla andra för saker/namn/tillmälen/ord som de själva inte vill bli kallade för. Såklart man får använda vilka ord man vill men det anses mer respektfullt att låta bli om det finns en risk för att någon kan ta illa upp.