Biomammor på vem ligger ansvaret!

Mamman ville de första åren inte veta av mig över huvud taget.

Efter några år krävde hon att få träffa mig. Ensam. Vilket hon självklart fick. Hon talade om för mig att hon aldrig skulle se mig som en del av sin dotters liv, att inget jag nånsin skulle göra kunde ge mig en viktig roll i hennes dotters liv, och att hon ansåg att jag borde lämna min man då hon inte ansåg att jag tillförde hennes dotters liv något gott. Det var första mötet :)

Sen har vi genom åren träffats på saker i skolan och uppvisningar och så, men någon närmare relation än så har vi inte. Vi är artiga mot varandra, men inte mer än så.

Min man och mina barns pappa kommer däremot väl överens. Och gör emellanåt saker bara de två med alla barnen. Men min fd man hade en helt annan inställning till att det kom in en ny vuxen i våra barns liv, och såg det som en fördel att vi var många runt barnen som brydde sig om dem. Han var nyfiken på ett positivt sätt.

Min fd mans nya fick välja själv om hon ville träffa mig eller inte. Jag bjöd in henne till det liv som finns runt våra barn, men jag krävde inget av henne. Gillar mina barn henne, och hon gör deras pappa lycklig, så tar jag för givet att hon är en tillgång i deras liv och jag litar på min fd mans omdöme.

Så precis som när det gäller allt annat, oavsett vems "ansvar" man kan tycka att det är så är det individerna och deras inställning som till slut får råda och lägger grunden för hur relationerna sinsemellan ser ut.

Ett råd i all välmening från en som varit i bonusfamiljssvängen i en herrans massa år: Släpp fokus på vad mamman gör eller inte gör, vad mamman säger eller inte säger. Lägg fokus på din familj och vardag i stället.

En del föräldrar ringer på födelsedagar, andra inte. En del vill lära känna bonusföräldrarna, en del inte. Ja, hon klippte henne kortare än hon vill, men håret växer ut. Ja, hon kanske är svartsjuk/avundsjuk på att du får leva med hennes dotter mer än vad hon får - en fullkomligt naturlig känsla skulle jag vilja säga när man inte valt det själv -  men det är inget du kan påverka. Däremot verkar det som om du är på gränsen till besatt av henne. Alla dina trådar handlar om henne.

Stötta din man i hur ni kan minimera konfliktytorna dem emellan (UTAN att du direkt blandar dig i konflikten genom att tala med mamman - det kommer inte hjälpa, snarare stjälpa.). Hitta en strategi för att mammans missnöje med hur pappan sköter barnet inte ska komma in i er vardag. Ha all kontakt via mail, lägg på luren om hon börjar gorma om saker han inte kan/gör/vill och informera lugnt och sansat om att all kommunikation runt dottern skall handla om rent praktiska saker.

Hälsa vänligt och artig när ni träffas, men alla behöver inte vara bästisar och bundisar för att ett samarbete ska fungera hyfsat komplikationsfritt.

Jag tror säkert du vill väl, men ta det lugnt. 

Ja, skitdåligt att hon klipper håret mot dotterns vilja. Men du kan inte göra något åt det.

Ang sms - meddela mamman att hädanefter skall sms enbart användas i akuta fall (när dottern är hos henne), i övrigt kommer all kontakt ske via mail. Ha en egen mailadress som hon får använda och läs mailen nån gång i veckan. Låt henne inte hela tiden komma in i er vardag med negativ energi.

Den enda du kan påverka angående samarbetssamtal är din sambo. Han får boka ett möte om han vill, och hon får komma om hon vill. Så lägg krutet där du ska - på din kille. Inte på mamman.

Och gilla läget - du kommer kanske aldrig förstå hur "en biomamma tänker" för vi tänker olika allihop. 

Jag tror du mer ska fundera på hur du ska tänka som nybliven bonusmamma, än hur hon tänker. 

Mamman är inte där varje dag. Så hur hon kan påverka dig så starkt i vad du gör eller inte gör med dottern förstår jag inte. Var dig själv. Slappna av.

Släpp fokus på mamman. 

Och det är förstås skitjobbigt. Men du får lägga ditt fokus på att bonus mår bra när hon är hos dig. 

Om dottern mår dåligt hos sin mamma så får du väl sparka liv i den person som faktiskt kan göra något åt saken, dvs pappan.

Det här här är en diskussion som poppar upp med jämna mellanrum här på FL. Och det är ofta bittra mammor som blir provocerade (inte alltid, men ofta låter deras inlägg i saken väldigt bittra... Ligger väl i sakens natur litegrann - blir man provocerad av ordet biomamma så är man inte helt tillfreds med livet tror jag), och som har en massa åsikter om vad vi bonusmammor "bör" kalla oss.

Mina barn kallar pappan sambo för "plastmorsan". Skulle aldrig komma på tanken att tala om för dem var de "bör" kalla henne. De får benämna henne precis som de själva behagar. Riktigt så fritänkande är inte alla lättkränkta biomammor härinne, utan de vill gärna påpeka att "det heter minsann si och så".

Biomamma och bonusmamma är vedertagna begrepp på det här forumet för att enkelt särskilja vem av de kvinnor runt barnen man pratar om. Däremot så har vi redan tidigare konstaterat att det är väldigt få, om någon, som använder orden ute i verkliga livet.
Min bonusdotter kallar mig självkärt vid namn, förvisso även sin mamma, men när hon talar OM mig till andra så kallar hon mig sin bonusmamma. För då förstår hennes kompisar direkt vilken roll jag har i hennes liv.

Hur man kan bli provocerad av att bli kallad sina barns biologiska mamma är för mig obegripligt. Jag är stolt över att vara "biomamma". Hur kan man vara något annat? 

Eller pappa...

Ja, du ÄR mamma. Det kan väl inte ett prefix ta ifrån dig?

Men här på forumet så används det för att förklara DIN roll gentemot en massa andra roller som finns runt barn som lever i bonusfamiljer. 

Därför att vi vet sen otaliga trådar längre bak i tiden att det blev en massa missförstånd, vem som var vem så därför började uttrycken sprida sig här på forumet. Jag tror inte det är en käft som använder ordet ute i verkliga livet, tror du? Jag säger bonus mamma, eller använder hennes namn när jag talar om henne utanför forumet. Ofta här inne också, däremot blir det lite rörigt ibland med skribenter skriver från tex mobilen där det ofta blir ofrivilliga avstavningar.

Varför inte bara ta den enkla förklaring som ligger bakom användandet istället fgör att välja att bli kränkt av det. Jag förstår inte. 

Jag tror det är väldigt få barn som inte kan separera sin mamma från sin bonusmamma. Det verkar mest vara mammorna som har det problemet :)

Fortsätt gärna den diskussionen här, men vi kanske kan sluta kapa TS tråd.
www.familjeliv.se/forum/thread/76017368-en-egen-trad-for-alla-som-avskyr-ordet-biomamma

På forumet för styvföräldrar används helt enkelt termen biomamma för att enkelt belysa de inbörders relationerna till barnet man pratar om. Det är inte mer komplicerat än så här inne i den här lilla lilla världen som det här forumet är. Så för oss som skriver här, så är termen högst beskrivande. Helt utan värdering bakom för de flesta. Tror, som sagts tidigare, att ingen egentligen använder det ordet ute i sitt dagliga liv.

Det är dessutom väldigt få på styvföräldersforumet som diskuterar problem eller annat runt ett adoptivbarn, så de missförstånden är försvinnande få.

Om ni är inne i andra specilaforum (för tex ornitologer, hästfolk eller liknande) som också har ett "internt" språk som kan innehålla termer som i er värld betyder något annat, går ni in där också och berättar för dem att de minsann använder ordet felaktigt? På många forum använder man ju samma ord för olika saker menar jag. 

Jag tror ingen kallar mig biomamma här inne för att förminska mig och skulle de göra det så skulle det gå mig helt obemärkt förbi, det är därför jag blir så förvånad över hur starkt en del av ni andra mammor tar åt er av ordet.

Jag tror förvisso att om en adoptivmamma skulle benämnas som biomamma här inne på just det här forumet, så skulle hon nog kunna se att det är ett internt ord, utan fördömande innebörd, som används för att belysa skillnaden mellan de olika roller biomamman vs bonusmamman har runt barnet. Att det inte har ett dyft att göra med om hon har fött fram barnet eller inte. 

Men jag har kanske för höga tanker om de flestas förmåga att ta saker för vad det är istället för vad man tror att det är :)