• Anonym (vattendrickande)

    Det kanske är jag som har fel? Men det känns då inte så!

    Min mans barn har för vana att försöka förhala sänggåendet genom div saker, som tex dricka vatten.

    Han får dricka EN gång, inte mer. Så långt allt väl.

    Men, nu har han börjat skrika om han inte får vatten från kannan i kylen, en sån där Britakanna med filter. Kannan köptes för att jag har ett barn med asperger som är väldigt känslig för smak. Mitt barn tycker inte om vattnet direkt från kranen utan tar alltid vatten från kannan.
    Det enda vi andra behöver tänka på om kannan är att fylla på om vi tar från den, det går inte i så himla mycket pga filtret som sitter där och mitt barn har full koll på hur många ggr vattnet räcker till. Om där inte finns vatten när hon går dit så blir det jobbigt, då måste hon fylla på vatten som måste rinna igenom och bli kallt och just sånt är jobbigt för henne.

    Jag har nu sagt till min man att han inte får ta vatten från kannan om han inte fyller på sen, men min man menar att det blir för jobbigt då hans barn skriker som besatt om han hör kranen rinna och tror att vattnet är taget från kranen. Han känner alltså ingen smakskillnad utan ligger och lyssnar efter kranen. Barnet har fått följa med upp och sett hur vi gör, men det hjälper inte. Att ha honom med varje gång går inte heller så bra då han speedas upp till max av det och börjar springa sin väg, ska gömma sig osv saker som hans pappa verkligen avskyr.

    Min man verkar inte förstå hur det påverkar mitt barn att inte ha vatten när hon är törstig, såna saker är jättejobbiga för henne och jag tycker faktiskt att det tillhör hyfs att fylla på om man tar vatten från en kanna som eg tillhör någon annan.

    Har jag så fel i det? Visst kan jag fylla på kannan när min man gått in till barnet om det är så, men jag är inte alltid tillgänglig när hans barn nattas.

    Eftersom det här är familjeliv så måste jag väl säga också att vi har testat med senare nattningar utifall att hans son inte är trätt, men han ÄR trött, han är bara van vid att kunna förhala hos mamman hur länge som helst. Han har också svårt att landa här, han har svårt med bytena vid umgänge. Vi har helgumgänge om det spelar någon roll och vi kan inte ha varannan vecka, dels pga avstånd och dels pga att barnet. Vi har testat flera varianter under längre perioder men nu kommit fram till den som verkar fungera bäst för barnet.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-11-05 21:56
    SNÄLLA! Läs hela mitt inlägg och gärna också de andra, klicka på visa endast under mitt namn, innan ni kommenterar, jag orkar inte svara på samma sak flera gånger. Tack.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-11-07 22:06
    Problemet är numer ett annat . mamman har flyttat långt bort med sitt barn så nu nystar vi i hur det kan fungera med umgänge ändå.

  • Svar på tråden Det kanske är jag som har fel? Men det känns då inte så!
  • Anonym (***)
    Anonym (vattendrickande) skrev 2015-11-05 21:35:20 följande:
    Du saknar läsförståelse? Om min man hade fyllt på kannan hade det inte funnits ett problem. Min man gör dock inte det för hans barn skriker som en besatt om han hör kranen rinna när maken hämtar vatten.

    Att fylla på när barnet somnat går inte för maken somnar alltid med barnet.
    Jag förstår inte. Om din man glömmer fylla på kannan, så får han fixa problemet som uppstår. Du är ju inte där ändå, så du behöver inte bry dig.

    Är du hemma, kan du fixa det.
  • Anonym (***)
    Flisan79 skrev 2015-11-05 21:36:30 följande:

    Jag håller med några här. Var tredje helg!!! Allvarligt!!
    Sen som någon skrev, varför inte ha två likadana kannor? Kan ju inte vara negativt att ha extra vatten till dottern resterande av tiden?

    Fast åter igen, var tredje helg!! "Jobbigt"!


  • Anonym (vattendrickande)
    Anonym (ack dessa curlingföräldrar) skrev 2015-11-05 21:36:27 följande:

    Eet egentliga problem är att ni ser på barnen som "ditt" och "mitt" barn och att ni inte samarbetar.

    Ett förslag är att ni båda börjar se på båda barnen som familjens eller hushållets barn och börjar samarbeta och fixar en lösning som blir bra för alla.

    Hur skulle ni gjort om båda barnen skulle varit era gemensamma?


    Om barnen vore gemensamma så funnes inte problemet eftersom jag aldrig skulle tillåta sånt tjafs.

    Nej, jag håller inte med om att vi måste se barnen som våra. Nattning är det enda jag inte kan göra med barnet, då vill barnet gosa med sin pappa vilket är fullt förståeligt. Allt annat är det jag som 'uppfostrar' i princip. Jag börjar dock mer och mer sluta med det och maken får nu själv ta hand om sitt barn då allt jag gör motarbetas av mamman. Om min man säger: Så här gör vi hos oss och det fungerar bra så får han svaret: Jaha, så bara för att xx (jag) säger det så betyder det att det är bra eller? Jag känner mitt barn bättre än hon!.
    Sen kommer min man hem och talar om vad mamman har sagt, eller nu gör han inte det längre för jag har bett honom låta bli. Jag har sagt att jag vill veta vad HAN vill att vi ska ha för regler och så kör vi på samma båda två, men då tycker han ju att min metod är bra. (Nej, han var inte med på att skaffa det här barnet men får ju skylla sig själv att han litade på mamman. Han har ingen som helst erfarenhet av barn och som sagt, han har uruselt tålamod med tjafs)

    Att ha ett barn var tredje helg må vara lite för er, men vi har i samråd med BUP och familjeenheten på soc kommit fram till detta umgänge för att det fungerar bäst för barnet.
    Mamman har sin egen metod på 'uppfostran' och givetvis sätter den större spår än vad vår gör. Hennes metod är att med mild röst säga; Nej men, så du skriker, det får man inte göra, vilket barnet skiter totalt i.
  • sextiotalist
    Anonym (ack dessa curlingföräldrar) skrev 2015-11-05 21:39:02 följande:
    Mina barn får "plain" vatten om de är törstiga kvälls eller nattetid. Skulle aldrig komma på tanken att börja blanda de specialvatten på kvällskvisten.
    Här har vi alltid kallt vatten i kylen, eftersom ingen av oss tycker om vatten från kranen, om du sedan vill kalla det för curling, så är det ditt problem
  • M r a u

    Fixa en till kanna/flaska, eller fyll på vattnet efter hans barn druckit upp?

  • Anonym (vattendrickande)
    Anonym (Wildrat) skrev 2015-11-05 21:42:24 följande:
    Jag menar att din man bråkar med ditt barn lika mycket eftersom ni båda tycker den andras barn ska skärpa sig... En flaska med vatten tar inte stor plats, det finns jättebra glasflaskor med patentkork på nästan alla affärer från små till stora. Korken är så säker att flaskan kan förvaras liggande om det skulle behövas.
    Nej, min man bråkar inte med mitt barn, lika lite som jag bråkar med hans barn. Min man ser ju dock inte hur svårt det blir för mitt barn när hon inte har vatten. Det kanske är svårt att förstå för utomstående, men som ex; om jag säger till mitt barn att hon har rena kläder på tvättställningen så kan hon inte hämta bara sina egna. Hon 'ser' inte vilka som är hennes och vilka som är andras. Hon tar alla kläder eller inga alls.

    Om jag lägger in kläder till henne så ser hon dem inte om jag inte talar om att de är där. Hon bara känner att något är fel, men kan inte klura ut vad som är annorlunda med hennes rum mot innan.

    Vi har alltså en kyl som är knökfull. En flaska går inte in, men ett glas ska jag se om vi kan få in, vi har en sort som är högsmala. Nu är det ganska kallt också så vissa saker kanske kan stå på balkongen när han är här.

  • Anonym (vattendrickande)
    Anonym (***) skrev 2015-11-05 21:46:33 följande:
    Jag förstår inte. Om din man glömmer fylla på kannan, så får han fixa problemet som uppstår. Du är ju inte där ändå, så du behöver inte bry dig.

    Är du hemma, kan du fixa det.
    Men snälla nån... Ska jag alltså strunta i att mitt barn mår dåligt för att han inte kan fylla på kannan?
  • M r a u
    Anonym (vattendrickande) skrev 2015-11-05 21:35:20 följande:

    Du saknar läsförståelse? Om min man hade fyllt på kannan hade det inte funnits ett problem. Min man gör dock inte det för hans barn skriker som en besatt om han hör kranen rinna när maken hämtar vatten.

    Att fylla på när barnet somnat går inte för maken somnar alltid med barnet.


    Men om han går tillbaka med glaset direkt efter barnet druckit upp och inte efter nattningen? Hör barnet att han fyller på då så är det ju ändå inget hen ska dricka.
  • Anonym (vattendrickande)
    M r a u skrev 2015-11-05 21:56:14 följande:
    Men om han går tillbaka med glaset direkt efter barnet druckit upp och inte efter nattningen? Hör barnet att han fyller på då så är det ju ändå inget hen ska dricka.
    Jo, men han gör ju inte det. Därav att jag har sagt att då får han inte använda vatten från kannan.

    Men jag ska föreslå att han ställer in ett glas med vatten när sonen inte ser och tar det när sonen ska ha vatten.

    Detta handlar alltså om när jag inte är tillgänglig hemma vilket tydligen inte framgått. Är jag hemma kan jag fylla på kannan även om jag eg tycker att den som tar ska fylla på, men det är inte så viktigt att jag tar strid om det.
  • Anonym (ack dessa curlingföräldrar)
    Anonym (vattendrickande) skrev 2015-11-05 21:39:03 följande:

    Som jag skrev ovan så har vi en halvkyl så det är trångt om plats. Men ett glas i kylen kan fungera, om bara maken kommer ihåg att ställa dit det när inte sonen ser.

    Han har eg inte svårt att sätta gränser som så, men han är inte så tålmodig utan blir skitarg fort och gillar inte tjafs.Han tycker att det ska räcka att säga ifrån en gång, men det fungerar sällan på barn, eller iaf inte på hans barn. 

    Just vid nattning är han än mindre tålmodig då han är trött och själv alltid somnar vid nattning. Ryter han ifrån vid nattning så blir nattningen värre.


    Det jag menade var att pappan kan förbereda nattningen genom att ta med sig ett glas vatten när han ska lägga barnet. Om barnet sedan blir törstigt är det bara att räcka över glaset. Och orka stå emot en känslostorm första och kanske andra kvällen med. På så sätt vänjer man av barnen spring på kvällen och att hala nattningen.

    Så har jag gjort med mina barn i alla fall. När det var som värst förberedde jag genom att ta med precis allt som barnet skulle kunna komma på att börja fråga om och tjata efter. Min metod gick ut på att lära barnen att man inte springer runt efter man lagt sig i sängen. Men om man ska köra min metod måste man kunna hantera att barnet har känslostormar. För egentligen handlar det oftast inte om det där vattenglaset utan om att barnet behöver gränser eller har svårt att varva ner.
Svar på tråden Det kanske är jag som har fel? Men det känns då inte så!