IVFare i Stockholm?

Jag fick ut 13 ägg så det känns bra, ena sidan gjorde fruktansvärt ont så jag fick mycket morfin och därmed någon form av baksmälla så att jag sov 3-4 timmar i sträck. Insättning onsdag och det borde ju bli, de sade att 13 ägg är perfekt, vore skönt om det blev ngt till frysen också, men det brukar det inte bli, hoppas i första hand på två toppägg.

Glad att höra att det går bra, har någon fött ännu?

Måste berätta något som jag tror bara en ivf-are förstår. Inatt vaknade jag av fruktansvärda bröstsmärtor. Jag googlade och kom på att jag tagit citodon efter äggplocket igår eftersom jag hade väldigt ont den här gången. Till saken hör att jag opererat bort gallblåsan och det stor då att man kan få gallgångskramper av just citodonet som innehåller kodein. Så det är ofarligt men gör väldigt, väldigt ont och just att man tror att det är hjärtat är ju ganska skrämmande. (Tycker faktiskt att jag borde fått den informationen etter operationen och slippa googla mig till det). I alla fall, det enda jag tänker är, bäst att inte åka in till akuten så att man hamnar på hjärtintensiven och missar insättningen... Det är ju ganska sjukt egentligen. Hellre död och gravid eller hur tänkte jag egentligen...

Det låter ju helt sjukt! Ska de neka pga av vikt, om du ligger så nära bmi-gränsen (som jag för övrigt tycker är helt godtyckligt beroende på hur man är byggd) så är du ju inte extremt överviktig. Känns lite som häxjakt, släpp det. Diskriminering. Jag har nog själv för högt bmi, men ser inte överviktig ut, har alltid vägt 10 kg mer än jag ser ut att väga, det är bara sådan jag är. Dessutom om du tar hormoner kan ju vikten gå upp, man blir ju väldigt svullen.

Insättning idag kl 14 (såvida de inte ringer och ställer in, men det borde bli med 13 ägg). Vaknade mitt i natten kallsvettig, låg vaken en och en halv timme och visste inte hur jag skulle klara av logistiken med insättning kl 14 och skolhämtning 14.45. (typiskt att skolan stänger tidigare just idag) Mannen sitter i möte och jag ska göra insättningen själv och hämta direkt efter. (Här kan man ju undra hur han tänkte... men men vi är luttrade efter 10 insättningar även om jag tycker att han borde vara med så har det inte alltid funkat praktiskt med två barn) Ville inte väcka honom så jag skickade sms som han kunde läsa på morgonen, men han vaknade av plinget och fick möta min panikångest. Idag känns allt bättre, vi har löst allt och han var mycket förstående (trodde att han skulle vara irriterad över att bli väckt kl 4 med ett problem som inte gick att lösa mitt i natten i alla fall, men han förstod helt och fullt min ångest över att jag inte vill vara uppstressad vid insättningen. Jag vet att stress inte ska påverka infästningen, men man vill inte ta några risker. Försöker jobba hemifrån, men det funkar inget vidare. 

Nu är det insatt två stycken 4 cell och 6 cell, bra kvalitet. Nytt för i år var att jag fick se på skärm och det var häftigt, alla celler syntes, nästan så att man knöt an.... Sedan gjorde vi ul och jag såg var de låg och att det var två ljuspunkter insatta precis perfekt där det ska vara i mitten!

Ja precis. Jag fick faktiskt väldigt bra förklarat om insättningen. Jag ville ju ha ul eftersom jag googlat och läst att drt är så viktigt att det blir rätt insatt. Då sade de att de mäter livmordenslängd flera gånger och sedan är det en mätsticka på själva införingsslangen samt att man känner att det blir rätt. Det ör också viktigt att man är försiktig så att man inte stör slemhinnorna och att en del kliniker har ul på magen mer för att visa patienten, men då menade läkaren att det kräver ytterligare ett moment att fokusera på att det är bäst att fokusera på införingsmomentet. Jag tyckte att det lät väldigt logiskt och tryggt, samt att ju faktiskt såg hur de låg att de låg perfekt. Då har jag ett huvudbry mindre.

Så allt gick bra igår? Det var inga problem med bmi som du oroat dig för? 

Vad kul, då är du precis en vecka efter mig, bra att det händer lite!

Jag går privat. Det var lång kö med första barnet så då valde vi att gå privat, men så funkade det ju på första. Med syskon måste man ju gå privat så då körde vi första två på Sophiahemmet och sedan 4 på St Göran eftersom det gick att få "3-pack". Nu för tredje barnet tyckte vi att de bästa läkarna rekryterats till Sophiahemmet och jag hade passerat 38 så det var typ samma pris per försök, vi är nu så "inkörda" och fått så bra info och förtroende att vi blir kvar där.

Då kan jag berätta om en av mina komplikationer. Det var med första barnet och jag blev överstimulerade, allt hände på en söndag vilket var då Sophiahemmet var stängt så jag åkte in till sös och bara grät av smärta. Jag fick då på gynakuten en praktikant som först inte gjorde ett ultraljud. Det han gjorde istället var att han kollade i sin läkarbok och googlade fram att det kunde röra sig om ett pseudoutomkvedesskap (?). Till sist gjordes ett ultraljud efter lång väntan då en mer erfaren läkare kommit på plats. Då säger de att de inte ser något utomkvedsskap men att det kan ses senare och att de inte heller ser hjärtslag så att det antagligen kan bli tal om att ta abortpiller. Jag känner här instinktivt att något är fel så jag informerar läkarna om att det enligt ivf-kliniken sagts att det är alldeles för tidigt att se hjärtslag, men det diskuteras och allt som sägs är väldigt negativt. Jag åker hem, det var risk för att bli inlagd. På måndagen åker jag in till Sophiahemmet som är kolugna och professionella och direkt gör ett ul och konstaterar översimulering och säger att allt ser bra ut, det kan tvärtom tyda på en graviditet eftersom man då lättare får översimulering, de säger också att det är alldeles för tidigt för hjärtslag och kom tillbaka om en vecka. En vecka senare ser vi ett pickande hjärta och efter 8,5 månad föds vår dotter. Man blir ju lätt mörkrädd att gynakuten har så dålig koll på ivf. Nu kan tilläggas att detta var 2009, mycket kan ju ha hänt sedan dess.

När jag ändå håller på kan jag tillägga nästa komplikation som kom vid vårt andra försök. Vid uttaget gick någonting snett. Jag såg på läkaren att något var fel, hon satte sig i väntrummet och bara stirrade och jag började få väldigt ont mot ändtarmen. Skickades hem och det slutade med akuten igen. Ambulans. Det tog så tills mitt i natten innan en kompetent läkare direkt kände igen symptomen, en inre blödning som irriterade bukhinnan. Här gjordes heller inget ul på sös innan den natten. Jag förklarade ju att jag gjort ägguttag, men de verkade inte förstå ingreppets natur. Vid ett ul hade de ju direkt kunnat se att jag blödde invärtes. Jag led i många veckor efter det, fick äggen insatta en dag senare men det misslyckades. Den läkaren var på Sophiahemmet men jobbar inte kvar. Jag ångrar faktiskt att jag inte anmälde för jag såg att hon visste att något gått fel, men hon sade inget.