IVFare i Stockholm?

Spännande! Har en vän som också körde långa metoden, hon var väldigt övertygad att den är bäst. Stoppad höna låter lovande, då är det säkert dags snart!

Imorgon ska jag göra NIPT, men det tar ett par veckor att få svar, hoppas att det inte blir jobbigt att vänta. Har faktiskt bokat tid till psykolog som är inriktad mot bla ivf, känner att det kan vara värt det. Åkte tåg i påsk och kräktes så klart. På hemvägen tog jag efter mycket resonerande fram och tillbaka en prostafen och helt plötslgt kände jag för första gången på två månader att herregud jag mår ju bra! Var det så här det var... Har hela tiden mått lite småilla men jag kommer försöka stå ut. Detvär ju dumt att äta läkemedel i onödan. Är också jättetrött och har slumrat till mitt på dagen.

Har gjort nipt, morgonen började med att få upp frukosten med seaband på armlederna? Funkar inte för mig ;) passade på att ta upp det om illamåendet och får då som svar att se över hela livsstilen. Till saken hör att hon inte frågade om min nuvarande livsstil... Blir så trött. Tur att man inte är förstagångsföderska och att den bm jag har är jättebra. Varför säger man någonting sådant, det är att skuldbelägga kvinnan för att man mår dåligt av hormonerna. Grrr!

Jag är inte fet, skulle säga normal med lite trivselkilon. Men framförallt är jag frisk. Har haft bulimi som tonåring i ca 8 år (länge sedan nu), då var jag sjuk, men skulle av vården ( och omgivningen) ha betraktats som hälsosam med bmi som måttstock. Lyssnade på Kropp och själ P1 som handlade om fetmapaniken, mycket bra. Personligen, uppvuxen under 80-talet då varenda kvinna bantade, tycker jag att det är livsfarligt med denna hysteri. Jag tror det är farligare att banta hela livet än att ha sin vikt, alla är olika, men sjuk och smal kan aldrig vara bättre än rund och frisk. Dessutom är det mycket stressande att alltid tänka på sin vikt, av det går man upp ännu mer. Bättre att slå bort det och må bra. Sedan kan man också ha åsikter om ifall man borde ge oumbedda råd inom vården. Om man söker för halsfluss kan det ju aldrig vara relevant att påpeka ens utseende.

... Tog förresten en postafen och två alvedon efter att ha känt mig helt utslagen med huvudvärk och kräkningar, är som en helt ny människa! Tack Sälma Riit för att du sade till om att ta medicin och må bra, nu fungerar man som en människa igen.

Ha, ha, menar han att rutorna skulle likna choklad då heller, så dumt så det blir hysteriskt kul :)

Jag håller med alla andra, ibland måste man bara göra sådana saker som för andra ter sig irrationellt men som är helt rätt. Att känna sig så glad är fakiskt värt vartenda öre, mycket billigre än terapi. Det blir ju som ett steg närmare målet. De säger att vad man tänker inte har någon betydelse för utfallet i ivfprocessen, och det tror jag också på, men som irrationell vanlig dödlig så lyssnade jag till en vän som födde genom ivf att hon fokuserade på en målbild som var att hålla sina två barn i sin famn, nu blev det en, men jag tog till mig det och tänkte så denna gång och det kändes mycket mer hoppfullt. Jag tror din åkpåse är en sådan positiv målbild som du kan tänka på och må bra av under processen.

Imorgon ska jag i terapi hos psykolog som är kopplad till Sophiahemmet, jag återkommer om jag tycker det är givande. Jag ska gå för att få lite input på hela ivf-processen. Jag har varit så stark i så många år och bara kört på utan att tillåta mig att duka under så jag känner, speciallt när jag träffar folk inom vården som frågar hur jag mår, att jag bara bryter ut i gråt. Det ligger mycket där under och pyr så jag hoppas att detta ger lite perspektiv och kraft.

Igår såg jag en bekant med stor mage och två syskon på bild på fb, det påvarkade mig så starkt, kände mig så svartsjuk. Hur lätt de såg ut att ta på det, hur de visade magen vilket jag aldrig gjort, för jag har aldrig känt mig säker förrän barnet är i min famn. Tycker inte om att jag kände så, för det har ju inget med mig att göra, jag vet ju inget om deras process heller och inte missunnar jag någon detta, men svartsjuk kände jag mig, trots att jag är gravid så vet jag ju inte hur detta slutar och jag känner nog innerst inne att jag nog inte klarar av ett till trauma, jag vet inte om jag skulle orka detta igen. Jag behöver i alla fall inte vara rädd för telefonen, för nipt-resultatet kommer per telefon oavsett utfall.

10 är ju perfekt resultat, de vill inte ha för många heller. Insättning på lördag då?

...vad dum jag är, söndag eller måndag?

Ja ibland blir det värre än andra gånger men dagen efter brukar ju mirakulöst vara nästan helt smärtfri.