IVFare i Stockholm?

Ni ska absolut inte ge upp den drömmen och det finns ju fler vägar att gå. Ni har blivit gravida förut så ni vet att det går. Man kan ju även få hjälp med embryoselektion (PGD) och se till att få hög dos progesteron.

Jag brukar tänka (tack vare min analytiska man) att det är ren statistik. 1 av 5 ska ta sig (för oss), då blir det lite mindre fokus på varje försök. Det har nästan stämt men ändå varit jättejobbigt. Man vet inte förrän man vet och det tär ju på psyket.

Jag gick i terapi ni på våren. Tyvärr tycker jag inte att det gav mig så mycket. Inget nytt på tapeten och jag kan redan prata om det så det kändes mest som att vi pratade om annat som jag redan bearbetat klart och att själva graviditeten nu är mer läkande än terapin var. Dessutom är jag ju mer hormonell så jag känner att jag slösar bort 1000kr för att prata om sådant som utlöses av hormonpåslagsångest istället för att bearbeta ivf som jag ville.

Det jag fick ut var gammalt:
- vara mer snäll mot mig själv
- försöka stänga ute negativa röster
- skydda mig från yttre och inre kritik
- ta hand om mina egna delar i mig själv, det som är jag

....4000kr... och ingen hjälp med hur detta ska ske vilket jag ville ha hjälp med, för jag förstår ju att det måste ske men jag gick ju i terapi för att jag ville ha hjälp med detta hur.

Ja. Ja, men rätt psykolog kan ju ge bra stöd. Jag fick inga verktyg bara prata själv, tyvärr. För någon som behöver prata av sig är det kanske hjälpande men det var inte det jag var ute efter. Jag tror din metod om en rolig sommar är bättre!

Hej, när har du rul? Jag har den 30:e maj, börjar också nojja men jag har ju sett att allt ska vara bra, men jag drömde att jag var tvungen att avbryta och börja om igen. I och för sig hände det ju förra gången och drömmen kom vid samma tid som sist, men nu har jag passerat 17+3 (är 18+2), så det är inte så konstigt och det är en lättnad att jag nu är på "nytt spår". Usch jobbigt att tänka på så jag tänker inte på det, tänker positivt istället.

Kände ju starka sparkar vid v 16 men det var nog mer tur än ngt annat för jag har inte känt sedan dess men sett rörelser på ul. Tror det är normalt att bli lite orolig, men i de allra flesta fall så är allt precis som det ska.

Håller med alla andra, hoppas det blir sista gången du känner så på mors dag. Det är så extremt tufft när första barnet tar sådan tid. ????

Hmm... Dessa frågetecken skulle föreställa en blombukett men det visst inte..,,

Gjorde rul idag, allt ser bra ut, moderkakan var stor så det är nog därför jag inte känt så mycket, han låg inbäddad. Jag kommer få kolla läget på moderkakan igen v 32, det är möjligt att det blir kejsarsnitt ändå. Jag vill ju ha det då mina andra barn varit mycket stora, den här blir nog också enligt min gissning.

Så skönt att det gick bra. Har blivit mer och mer nervös och förra graviditetens trauma, samtalet att det var kromosomfel, har velat komma upp i känslominnet igen. Skräcken för ett sådant samtal igen, men nu känns det bara bra igen. Man borde ha ul var 5:e vecka eller så. Ska till bm nästa vecka så det är bra. Nu sade ul-barnmorskan att om två veckor sätter se in fulla resurser om barnet skulle vilja komma ut, det visste jag inte, trodde det var v 25, men tydligen redan 22. Skönt att veta.

Hej, visst kan man läsa om er i DN idag? Bra att ni går ut och berättar. Förlossningsvården är katastrof. Följer själv Födslovrålets aktiviteter.

Vad jobbigt. Förstår det. Vi hoppas att ni får ett nytt BF där allt går som det ska.

Är det ingen mer som fött ännu? Själv har jag tydligen gravidishias och går på regelbunden massage, dvs regelbundna stadiga utgifter, men det hjälper och har tagit bort den migrän jag hade, så på så sätt värt vartenda öre. Det positiva är att det inte är foglossning i alla fall. V 24 nu och sparkar rejält på kvällskvisten.

Grattis vad roligt! Då har du sett på ul också antar jag, blir lite mer verkligt.

Hej, jag har 23 okt, men jag vill ha snitt så det blir kanske en vecka tidigare. Har inte fått datum ännu, måste fightas lite först.