Första barnet BF juni 2016

Okej :)

Har du/ ni andra berättat för någon än? :)

Vi har berättat för en, el hon listade ut det.. Vi tänker att vi kommer att vilja vänta så länge som möjligt innan vi berättar, men som jag känner nu, så vill jag berätta NUUUUUU :)

Själv då?

Nä förutom för er här inne då :D jag och sambon har bestämt oss för att berätta för hans och min närmaste vän/vänner. Dom väntar också barn tillsammans men dock i feb. Men tänkte vänta ca 3-4veckor till innan jag berättar för dom :)

Våra föräldrar har vi bestämt att inte berätta fören den första kritiska gränsen vid vecka 13 då bådas våra föräldrar kommer bli helt ivriga och skulle de då hända något och vi får missfall så skulle jag bli helt knäckt över att veta att jag behöver släcka en brand man satt igång!

Haha dock tycker jag de är svårt, nästan så de vill slinka ur ens mun hela tiden. Dessutom jobbar jag med mamma! Så man måste verkligen stänga munnen ordentligt!

Har du berätta för någon än? :)

Blev ett långt inlägg men skönt att skriva av sig här litegrann :)

Okej. Det är så himla svårt tycker jag. Min sambo tycker vi ska vänta. Men jag tänker att skulle jag få missfall skulle jag behöva allt stöd jag kan få och jag skulle inte kunna dölja det heller.

Dessutom har jag 1 miljon frågor och funderingar och har pratat lite om att vi försökte med min närmsta familj. Så de frågar ju hela tiden med :) va lite orolig att det inte gick då vi försökt till och från i 1 ÅR. Jag tänker att jag väntar i ett par veckor till och då har jag Hållt mig längre än min storasyster som berättade i redan vecka 6 :)

Ja de med frågor känner jag också, men jag bollar mina frågor till mamma ändå men "låtsats" som att de är till min vän jag frågar. Vi har inte berättat att vi har börjat försöka utan vi har alltid sagt till alla att vi vill vänta lite till. Tror också det är därför de är enklare för mig att hålla tyst annars hade jag nog ringt till mamma samma sekund som jag plussat!

Om du/ni jobbar, när hade ni tänkt berätta för eran chef? De är för honom jag kommer tycka det är jobbigast att berätta för :/

Vi ska försöka vänta till vecka 12 innan vi berättar. Men det beror helt på hur jag kommer må. Om jag mår för dåligt kan jag tänka mig att vi berättar för de vi träffar, alltså närstående.

Jag ska träffa min bästis i helgen och hon vet om att vi försöker så för henne kommer jag berätta. Om något skulle hända så vore det skönt med stöd.

Jag ska träffa mina föräldrar ikväll och känner att det kommer bli jobbigt att inte säga något. Jag går runt med ett sånt fånigt leende idag.

Åhh.. jag vill berätta nu :)

Jadu jobbet har jag inte ens haft en tanke på.

Där tror jag att jag väntar tills jag antingen råkar "visa" pga symptom eller tills iaf v 12-13.

Ni då?

Har berättat för min syster och ett par av närmaste vännerna. Föräldrarna ska vi berätta för i veckan eller nästa beroende på när vi kan få till det schemamässigt :)
Och det har vi gjort även fast det är väldigt tidigt.. Vi tänkt som du. Vi fick ett missfall i somras och jag är enormt glad över att jag hade delat med mig av nyheten till familj och allra närmaste vännerna. Fick så himla bra stöd av alla vilket kändes fantastiskt. Ovärderligt. Hade inte orkat "mörka" hur jag mådde när jag gick igenom det. Förstår inte hur andra gör det. 
Hade känts ännu konstigare att kanske behöva berätta om missfall för att folk undrar varför man mår dåligt när man inte hunnit kläcka den bra nyheten. Nä, usch. 

Ja jobbet är knepigt.. Har en känsla av att min chef kommer vara ett svin och osmart med att få ur sig något dumt. Typ som något i stilen med "nu förstör du din karriär", haha.
Kommer vänta definitivt till efter nyår med att kläcka det på jobbet, om man inte skulle få värstingkulan.. "Började med julmaten lite tidigt" går ju liksom inte hem 

Ni andra?

Vi har berättat för vår närmsta familj, dvs föräldrar och syskon, men det är för att vi ju fick missfall i maj och vill gärna ha dem som stöd om vi skulle behöva gå igenom det igen.. Men nu har vi många tummar som hålls för oss och att det går bra :) vänner kommer vi nog vänta med så långt det går, allt beror ju på hur man mår och så också.. Behöver jag springa ut från föreläsningssalen och kräkas så lär jag ju få förklara nåt liksom ;) men så länge det går, och minst tills vi har passerat samma vecka som MF sist.