Borta hela dagen, okej eller inte?

Jag har också nyss fått barn, och det jag reagerar mest på i TS är att ni inte verkar prata med varandra i förhållandet. Hos oss hade vi diskuterat saken tillsammans och tagit ett beslut tillsammans om han skulle åka eller inte, främst baserat på hur det kändes för mig eftersom jag är den som blir drabbad om han åker iväg.

Det måste ha varit jobbigt. Jag antar att du blev sjukskriven och att mannen fick ta ut föräldrapenning istället för dig så att han fick vara hemma hela första månaden. Vilken tur att du hade din man, och inte var ensamstående och i den situationen, för det hade aldrig fungerat. Det tycker jag att du ska vara tacksam över.

Mammaledighet är inte till för spa, frisörbesök eller nöjesshopping heller. Ändå ser man dagligen nyblivna mammor rännandes ute på stan.

Men jösses! Hahaha! Gud, med vårt andra barn var jag helt ensam från dag 1. Han stöttade första veckan, sen drog han hem till sig.  Då hade vi separerat :). Men med barn nr 1, inte fasen rände han omkring och plockade tvätt och fixade disk bara för att jag satt still och ammade. Möjligen bytte han däck eller stack och tvättade bilen :).
Du har en drömkille som du tydligen bara behöver viska till vad du behöver ha gjort. Unna honom den här dagen

Jag tyckte det var intressant att höra era svar och råd. Men tycker att vissa förvränger och har ett behov av att analysera (min) situation på tol för mycket. Jag har både sagt hur jag könner och erkänt att jag reagerat för starkt. Varför har vissa behov av att ta det längre än så? Varför lämnar ni inte det när jag redan insett faktum.

Jag menar inte ni som med trevlig ton kommer med resonemang och åsikter utan ni som först gjorde det men sen spann vidare så att öven ni får mig att känna mig övrrkörd. Varför detta behov att trycka ner andra på fl?

Har jag op något sätt

Skickade för tidigt igen. Dumma telefon.

Har jag på något sätt provocerar er så att ni kände ett behov att förminska mig?

Vi väljer vem vi ska leva med. Hade min sambo inte förstått att han ska göra hälften av hushållssysslorna så hade vi inte skaffat barn. Varför ska kvinnan göra mer?

Är man dessutom uttröttad efter en förlossning och isolerad i soffan pga anning så anser jag även att det är en självklarhet att mannen gör lite mer under den korta perioden för att hjälpa hela familjen komma in i de nya rutinerna på ett lugnt och organiserat sätt. Nu har jag som sagt ändå orkar med hushållssysslorna ändå men jag förväntar mig ändå viss ansträngning.

Sen tycker jag inte man ska belönas för självklarheter. Han ska inte få en eloge för något självklart men uppskattning för att han är en bra man får han genom ett välfungerande förhållande och kärlek i massor.

Att man sen kan unna varandra vissa saker är en annan sak. Det tycker jag är jätteviktigt och det har vi alltid värdesatt i ett förhållande.

Men just nu tyckte jag tillfället var illa valt. Jag tyckte nog att dessa sagar var för familjen men har förstått att många tycker inte det är en biggie att pappan är borta under denna period.

Underligt nog verkar vissa ha det behovet och lever gärna ut det på anonyma forum som t.ex. FL. Du kan med gott samvete strunta i att besvara kritiken som går för långt. Hoppas du fått ut något gott av de andra svaren och att du och barnets far hittar bra strategier för att känna er nöjda med kompromisser och lösningar framöver.

Mitt sista råd är att lämna den här tråden nu, för jag tror bara att den kommer ta mer energi än den ger. Du är värd att få koncentrera dig på mer positiva tankar och er nya skatt. Lycka till med allt, jag hoppas få göra dig sällskap i mödraskapet snarast (5 dagar kvar).

Men tråden handlar väl om ts och hennes familj inte alla andra?Känner du dig överkörd pga att du fick medhåll i ditt första resonemang?

Min 2:a graviditet var smärtsam å jobbig.
Jag gick upp nästan 30kg trots bra kost men jag fick grav diabetes.
Samt att jag hade foglossning från helvetet, hög puls å det kunde ta mig typ 1h för att klara av att hänga tvätt, pga att så fort jag ställde mig upp så började jag flåsa å vart alldeles svimfärdig.

Jag ringde om det vart skit å katastrof för mig eftersom vi hade 1:an hemma så mycket som möjligt.

Men jag ser inget problem med att om min man skulle åkt i väg en dag under dem första 10 dagarna då han varit en klippa under hela grav, och funnits där klart även dem måste få lite rast å vila från våra galna hormoner som löper amok i kroppen.

Du säger ju att han är snäll å inte velat jobba så mycket under slutet på din grav å så och att han vill finnas där så ja du har massa hormoner å så men häng inte upp dig på detta. Det är väl bättre att han spelar golf några timmar med jobbet än att han går ut å dricker öl å kommer hem berusad.

Han hade ju kunnat ta eran lilla bebis när han kom hem så du kunde ställa dig i en lång dusch eller liknade. Å är dessutom bebisen snäll så varför inte lixom