Hur tänker ni när ni ger era barn sådana namn?

Nej!

Hur menar du? Att k-ljudet i Kevin är ok för att namnet är import men att det inte är OK att ändra till C som inte används på Irland?Fast här motiverades det felaktiga i en C-stavning med att det inte motsvarar ett k-ljud framför mjuk vokal. Och det gör ju inte en k-stavning heller. Jag har inget emot att ett nyimporterat namn behåller sitt utländska uttal och stavning, helst när en stavning som motsvarar uttalet faktiskt saknas i svenskan. Köper dock inte att C-stavning skulle vara förkastlig just för att den strider mot svenska stavningsregler, när detta argument gäller i lika hög grad för K-stavningen.

Ja på första (import), men att det inte används så på Irland/i engelskan har inte med saken att göra.  Hade C uttalats som K framför hård vokal i Sverige hade jag inte sett några problem med den stavningen. Nu gör det dock inte det. Vi kan ta V och W som exempel på min tankegång. På svenska finns det ingen uttalsskillnad mellan dessa och är därför fritt utbytbara. William kan, på svenska, precis lika gärna stavas Villiam, då det inte påverkar uttalet det minsta. (Sedan kan man diskutera hur snyggt det är, men det är en smaksak och inte en semantisk sak). Cevin blir dock "Sevin" på svenska. Så är det bara.

Att det blir precis lika fel på svenska med K (det finns dock svenska ord med K framför hård vokal uttalas med just K, Kex till exempel är bägge uttalen vedertagna på, likaså killa) har inte med saken att göra eftersom det är med K det stavas ursprungligen. Jag kan inte på rak arm komma på ett enda exempel på undantag åt andra hållet, d.v.s. att C framför hård vokal uttalas "K", varken på svenska eller på engelska.

Ja, att välja ett tillfälligt nick med sitt smeknamn är supertrashigt.

William ser definitivt bättre ut än Villiam, även om jag ogillar namnet generellt. Men Vilhelm är i mina ögon mycket finare och en helt godkänd stavning! Finns herrar i Sverige långt bak som stavade sitt namn så.

Jag förstår din poäng tror jag - varför ändra en importstavning som inte stämmer med svenskans stavningsregler till en ny stavning som inte heller gör det och därtill inte stämmer med stavningsregler i ursprungslandet.  Reagerar dock ändå över det ofta upprepade - argumentet att "Cevin är fel för att det uttalas med s i svenskan"  samtidigt som "Kevin" enligt samma svenska stavningsregler motsvarar "Tjevvin". Varför nu ett namn som kom till Sverige med en film för tjugofem år sedan väcker så mycket känslor Nej, det finns nog inga ord där c+mjuk vokal blir "k-ljud" eftersom den stavningen av ljudet inte finns i de romanska språk som normalt förmedlat orden som innehåller "c" (förutom "ck"-orden). Fast k-ljud framför mjuk vokal finns å andra sidan i princip i lånord, eftersom ljudkombinationen helt enkelt saknas i standardsvenskan (även jag har hört dialektala "killa" men standardsvenska "kittla" har ju tje-ljudsuttal).
Stavningsreglerna har ju också fått ett antal ord att förlora sitt ursprungliga k-uttal när de förts vidare i skrift snarare än muntligt (kilo, kemi, i en stor del av landet ditt exempel "kex" m fl).

Men svaret på den invändningen har du ju sammanfattat så fint precis ovanför.

Jag tycker namnet Kevin är fint, jag gillar de äldre engelska/irländska/skotska namnen. Hade jag och min man inte bott i Sverige så hade Ewan varit ett solklart namn på någon av våra pojkar. Liam tycker jag också jättemycket om, fast det tillhör samma kategori som Kevin här i Sverige (de så kallade WT-namnen), även om det är nyare importerat.

Jag struntar fullständigt i hur andra uppfattar de namn vi gett till vara barn. Vi gav dem de finast namnen vi kunde komma på, precis som de flesta andra föräldrar. Jag tycker dock att namn och vilka namn som väljs, trender, tendenser o.s.v. är oerhört intressant.

Hon kan vara hur överklassig som helst, men hon har valt namn som är vanligare i lägre klasser till sina barn. Det är väl hennes smak eller så vill hon protestera mot wt-snacket , och som "kändis" har man kanske lite krav på sig att vara udda!

Hur som helst är denna typ av namn ovanliga på Lidingö, jag vet som infödd lidingöbo.

Ändå var det någon i tråden som påstod att hon inte är en överklassbrud utan WT brud utan en aning om att hon är född och uppvuxen på Storholmen i Lidingö kommun. Sedan har hon gjort precis som alla andra kändisar och valt städer eller rockstjärnors namn till sina barn. Jag tycker det tyder på djärvhet, man vågar gå emot klassen och visar att man är vuxen nog att gå sin egen väg, att man inte behöver sin klasstillhörighet för att bli någon. Även om jag inte är förtjust i alla hennes barns namn så bevisar hon sin kreativitet och lekfullhet bakom valet av namn. Kreativa människor brukar vara mindre bundna av traditioner och jag hade anställt en människa pga kreativiteten bakom namnvalet än en som valt Sara, Olle och Karl till sina barn för jag uppfattar sådana människor som rädda för att göra fel, rädda för att utmärks sig, rädda för vad andra säger bakom ryggen. Så för mig är det osäkra föräldrar som väljer de klassiska namnen medan de säkra föräldrarna väljer namn som de tycker är kreativa. Samma sak nu när gubbnamnen Tage, Gunnar, Gösta och tantnamnen Inga, Elsa, Hulda och Hedvig blivit mer populära bland 90-talisterna som får barn. Att de vågar ta de "fula" gamla namnen istället för de fina gamla 20-tals namnen tyder på att de vågar göra som de själva vill och inte vad som förväntas av dom. Jag tror också föräldrar som vågar är de som kommer bli bra föräldrar medan de som hela tiden är rädda över vad andra ska tycka och tänka är de som blir sämre föräldrar får mer ångest att inte räcka till och jämför sig mer med andra.

Man är inte per automatik överklassbrud bara för att man är uppvuxen på Lidingö (eller Storholmen för den delen). Snacka om fördomar...