Ego Lovers skrev 2015-09-01 08:14:21 följande:
Ändå var det någon i tråden som påstod att hon inte är en överklassbrud utan WT brud utan en aning om att hon är född och uppvuxen på Storholmen i Lidingö kommun. Sedan har hon gjort precis som alla andra kändisar och valt städer eller rockstjärnors namn till sina barn. Jag tycker det tyder på djärvhet, man vågar gå emot klassen och visar att man är vuxen nog att gå sin egen väg, att man inte behöver sin klasstillhörighet för att bli någon. Även om jag inte är förtjust i alla hennes barns namn så bevisar hon sin kreativitet och lekfullhet bakom valet av namn. Kreativa människor brukar vara mindre bundna av traditioner och jag hade anställt en människa pga kreativiteten bakom namnvalet än en som valt Sara, Olle och Karl till sina barn för jag uppfattar sådana människor som rädda för att göra fel, rädda för att utmärks sig, rädda för vad andra säger bakom ryggen. Så för mig är det osäkra föräldrar som väljer de klassiska namnen medan de säkra föräldrarna väljer namn som de tycker är kreativa. Samma sak nu när gubbnamnen Tage, Gunnar, Gösta och tantnamnen Inga, Elsa, Hulda och Hedvig blivit mer populära bland 90-talisterna som får barn. Att de vågar ta de "fula" gamla namnen istället för de fina gamla 20-tals namnen tyder på att de vågar göra som de själva vill och inte vad som förväntas av dom. Jag tror också föräldrar som vågar är de som kommer bli bra föräldrar medan de som hela tiden är rädda över vad andra ska tycka och tänka är de som blir sämre föräldrar får mer ångest att inte räcka till och jämför sig mer med andra.
Det har inte slagit dig att föräldrarna som väljer allmogeromantiska namn inte gör det för att "passa in" utan av samma anledning som de flesta, för att de tycker att namnen är vackra och passar bra på deras små guldklimpar?
De namn du kallar "klassiska" uppfattades som precis lika "fula" som senare nypopulära namn när nydanande pionjärer på sjuttio-åttiotalet började återuppliva dem. För övrigt är varken Hulda eller Hedvig, och definitivt inte Elsa, några särskilt nyåterkomna namn utan samma kategori som Olle och Karl, och liksom de väletablerade sedan ett antal år.
Tage, men framför allt Gunnar och Gösta, är verkligen nyare bland de populära namnen men mycket vanliga bland 20-talister så varför du ställer dem mot s k fina 20-talsnamn vet jag just inte. Mest trendiga torde iofs fyrtiotalistnamnen vara. Heter man Bertil, Rune och Britt-Marie sticker man verkligen av i sandlådan utanför Söder.
Vad gäller mediakändisars vana att välja "avvikande" namn (om det nu verkligen är vanligt eller bara framstår så i media) tycker jag egentligen inte den skiljer sig på något avgörande sätt från andra samhällsgruppers. Den stora skillnaden är hur namnen uppfattas när någon med status i samhället väljer dem (nytänkande, inte fast i konventionerna, så härligt kitschigt) jämfört med hur de uppfattas när personer med bristande social förankring i samhället väljer dem.
