Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

Åh det var ett så bra inlägg som en person skrev nu, 13:07, i en annan tråd om pengar/arv och bonusbarn, som var så bra.

Kan inte citera den, men den handlade om att syskons relation är väldigt viktigt att värna om, det är syskonen som i framtiden förhoppningsvis är där för varandra. Och att man borde eftersträva att göra likt för att undvika konflikter mellan syskon! Och att inget kan skapa så mycket konflikter som pengar. Och så är det tyvärr.

Något att tänka på!

Pappan borde genast ta sitt ansvar och göra allt han kan, med ts' hjälp, att kunna ge alla sina barn iallafall nästan lika mycket. Så mycket som bara möjligt. En dag är både han, mamman och ts borta och då är det bra om syskonen inte har konflikter och för mycket avundsjuka sig emellan!

Tack du som skrev inlägget i andra debatten! :) Tycker det var mycket användbart här med!

Var har ts skrivit att pappan i nuläget sparar till de äldre barnen och inget alls till de yngre? Har missat det inlägget.

Pappan tjänar ca 5000 kr efter skatt i månaden och eftersom de verkar göra av med allt varje månad (lever dyrt) så betalar pappan mycket mer än ts gör redan!

Pappan tjänar 5000 kr efter skatt MER än ts varje månad skulle det stå!

...och så undrar man ibland hur det kommer sig att särkullsbarnen driver på för att sätta styvföräldern på bar backe när bioföräldern dör...

Med synsätt som ditt att pengar är viktigare än relationer förstår jag att vi då och då läser trådar här om "nya frun" (har bara läst om kvinnor men det finns säkert män också) som är tvungen att flytta när maken dör. Varför ska särkullsbarnen visa omsorg om en bitterf***a som bara vill dem illa.

Jag fattar inte ett par saker i den här diskussionen:

Varför måste man ge sina barn så stora summor när de blir myndiga? Om man har möjlighet kan man väl betala körkort, ev bistå med delar till en kontantinsats till en lägenhet. Men 1 miljon? I barnets namn utan förbehåll? Låter helt livsfarligt...

En person har olika livsbetingelser under livets olika faser. Skulle mannen tagit höjd för, redan i sitt första äktenskap, att han skulle få en kull barn till? Om när det nu blev så, varför måste det vara rättvist när förutsättningarna har ändrats så kapitalt? Ska han tvingas till ett jobb han inte trivs med, bara för att den nya kullens barn ska få lika mycket pengar på banken som tidigare barn? När dessutom frun i andra äktenskapet inte har tillnärmelsevis lika hög lön...

Jag tycker hela diskussionen är barock. Ni är sjukt fixerade vid pengar och "rättvisa" istället för att ta att livet ibland tar andra vägar.

Mannen får sluta spara till sina förstakulls-barn och bara spara till de nya. Och hey..... de kommer överleva på en mindre summa sparat kapital när de blir myndiga. Jag förstår helt frankt inte varför det ens måste ältas och ylas om orättvisa mot den andra kullens barn när den första kullens förädlrar hade helt andra förutsättningar under den perioden det gick att spara till dem.

Och en sak till... gifter man  sig med en man med barn sedan tidigare (jo det har jag gjort) får man bara ta vissa saker. Lev livet istället för att fokusera på "orättvisor" som egentligen inte finns. Alternativt TS, skaffa dig ett fett välbetalt jobb. Vilket brukar = aldrig vara hemma. Fast det låter som du tycker det är alldeles för obekvämt.

Det kan dom göra eftersom många inte tänker längre än näsan räcker och knappt det ens. När det finns särkullar så måste man tänka lite längre än så, och täcka upp med papper och vem som äger vad osv 

För egen del så kommer jag snarast möjligt att ge dem det de ska ha, sen är jag av med dem för alltid.

...och dom lyckliga över att slippa dig, I'm sure...

Nå, att du sett till att du får åt dig så mycket som möjligt om din gubbe dör före dig är det nog ingen i den här tråden som blir förvånad av att höra.

Anser man att det är rätt att någon skulle förvägra sin man att ha vv-umgänge med sina barn sedan tidigare för att denne är ett sånt slapparsle att man inte kan dra in pengar nog till hushållet för att det ska finnas utrymme för sparande åt gemensamma barn, ja då kan man inte hysa särskilt mycket kärlek till sin partner.

Nej, antingen har du aldrig drabbats av att förlora en nära anhörig och insett att inga pengar i världen kan ersätta den älskade som man förlorat eller så har något skadat dig ordentligt i livet. Oavsett beklagar jag dig!

Självklart tänker jag på mig själv och mina barn.

Jag hade inte haft några känslor kvar för en man som gör en sådan skillnad mellan sina barn som ts man gör.

Pengar kan inte ersätta den avlidne, men de kan göra saker och ting fn så mycket enklare. 
Mannen får nog se till att skaffa en bra relation med de tidigare barnen, för de yngre lär ta avstånd från honom när de blir större och märker att han gör skillnad mellan dem.

Om TS man är någorlunda sunt fungerande skulle han inte ha särskilt mycket känslor kvar för TS om hon resonerade som dig heller. Girighet parad med latheten hos henne är inte någon särskilt attraktiv egenskap för så många. Vore hon på allvar intresserad av att hennes barn skulle få feta sparkonton skulle hon väl ta itu med att satsa på karriären och vara borta från sina barn så som mannen (och kanske exfrun?) var med sina första.

Så du tror alltså allvarligt att den "förenkling" som pengar kan innebära skulle väga upp för TS mans barn om TS och maken följde ditt förslag och förvägrade dem umgänge?

...oj... hoppas det finns många andra vuxna runt dina barn som kan dela med sig av lite andra värderingar än bara att pengar är vägen till lycka.

Själv har jag aldrig träffat något efterlevande barn (som haft en god relation till sin förälder) som hellre velat ha pengar än mer tid med sin far eller mor. Detta oavsett om förlusten kommit när man varit fem, tolv, trettiotre eller sextioåtta år.

Ja, det kan hända att TS barn kommer att vända pappan ryggen för att de inte får lika mycket i sparpengar som pappan och hans driftiga exfru ordnat till sina barn, men det beror nog i så fall på att de indoktrinerats av sin mor att pengar är viktigare än relationer.

Det är väl barnens sparande och inte föräldrarnas men en av föräldrarna har sett till att pengarna har blivit bra förvaltade. Det verkar ju som att ts får ta tag i detta själv med sparandet till sina barn men hon verkar inte ha det drivet precis som sin man och då kan man inte heller kräva att nån annan ska fixa det. Jag har gett ett konkret förslag på vad ts kan göra och det är att knata ner till banken och starta ett sparande i fonder eller aktiefonder. Hon får helt enkelt ta ett snack med sin personliga bankman och har hon ingen är det på tiden hon skaffar en.

Man kan omöjligt förvänta sig att andra ska fixa och dona för en om man inte har pengar att betala personerna med. Då får man göra det själv. Ett driv ts verkar sakna