Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

Nu kan han inte göra något åt de pengar som redan är sparade åt särkullarna. Men han kan försöka jämna ut skillnaden genom att se till att de mindre barnen också får.

Han, han, han... Ts har alltså inget ansvar i de gemensamma barnens sparande utan har bara rätt att ställa krav?

Jag förstår att du är avundsjuk TS men det där är fel. Men kanske kan din man komma att vilja ta ett bättre arbete när barnen är större och spara mer åt dem då. Dock ska det vara skitsamma. Pengar är inte allt i livet, var glad att han vill investera desto mer tid i era barn istället! Livet är inte alltid rättvist, bonusarna kanske hellre hade haft mer tid med sin pappa än alla pengar i världen!

Jag tror att det kan bero på summan och hur mycket pengar den kvarvarande föräldern själv har. Idag kan man inte ta bort spärren i förtid utan det är överförmyndare som gäller om summan överstiger ett visst antal prisbasbelopp, jag kollade upp det när jag insåg att sonens pappa faktiskt inte tänkte gifta sig... Fast svårmor trodde hon skulle bli förmyndare om något hände, så hon sa att det inte skulle vara något problem

Det har växlat lite genom tiderna hur hårda de är. Min morfar dog tidigt och mamma hade överförmyndare på 50- och 60-talet. Mormor hade inga egna pengar och blev tvungen att motivera varenda krona.

Just det HAN!!
HAN ska spara lika mycket åt alla sina barn.
Även om en förälder har olika kullar, så ska de aldrig göra skillnad på sina barn.

Om nu ts vet att båda bonusarnas föräldrar tjänade så bra när de levde ihop är det väl bara att räkna ut hur mycket föräldrarna gav de båda barnen per månad och sedan dela den summan på de tre barn de har idag. Sedan sparar nuvarande föräldrarna, d v s ts och hennes sambo hälften var till respektive barn. Om nu inte ts klarar detta, så innebär det ju att HON har ett för dåligt betalt jobb och kan inte skylla på att hennes man ska dra hela det ekonomiska lasset som chef och mer arbetstid bara för att ge barnen samma förutsättningar.

I mitt fall har jag påbörjat sparandet till mina barn efter min andra föräldraledighet, då jag jobbade 90% igen och vi, egentligen jag lättare får pengar över, då jag inte spenderar så mycket utan prioriterar att ha en buffert för oförutsedda utgifter plus sparande till barnen. Dock lägger vi inte undan lika mycket som jag fick av mina föräldrar och sambon fick mest födelsedagspengar.

Att ts sedan tycker att det är fel att bonusarna har så mycket pengar, då inte ens hon har ett så stort sparande är ju bara avundsjukt. Då ts och hennes man har ett dyrt leverne skriver hon, gissar jag ändå att de har valt att bo i hus som säkert är värt minst miljonen ...

Han OCH exfrun sparade till sina barn, efter dom förutsättningar som dom hade just då och med planen att hålla ihop "för alltid".

Nu får han och TS spara till sina barn efter deras förutsättningar.

HAN vill prioritera tid med alla sina fem barn! Hans eget val. Om Ts vill att hennes barn ska få ett högre sparande får Ts själv sänka sin standard eller försöka få ett chefsjobb...

Tycker det är märkligt att pappan inte har

Nåt intresse av att göra en omfördelning mellan barnen. För mig är det alldeles självklart att man i egenskap av förälder gör vad man kan för att ge alla sina barn ungefär likvärdiga förutsättningar.

Finns inga måsten. Barnen kan inte kräva och definitivt när de inte har samma mammor att pappan ska spara exakt lika mycket.

Ts är inte hans ex och har inte den förmågan att ge sina barn det som hans ex kunde tillsammans med honom. Har man inte förmågan kan man inte kräva att han ska spara exakt lika mycket som han gjorde ihop med son exfru. Visst kan ts kräva att han sparar den delen han sparade till sina barn dvs halva den gemensamma summan som han och hans ex sparade

Tex de sparade 1000kr var till barnen därför borde han fortsätta spara 500kr var till alla barnen inkl era gemensamma. Sedan får ju ts stå för den 500 lappen som hennes mans exfru stod för. Den ska ju inte mannen stå för och kan hon inte det så är det hennes huvudvärk att hon inte är lika förmögen som sin mans exfru.

Det blir ju orättvist om han sparar 500kr till de stora barnen och deras mamma 500kr dvs 1000kr. Men sedan ska han spara 1000 kr till de små barnen. Det betyder att de får MER av sin pappa än vad de äldre barnen får av sin pappa. Då kan ju ts även spara 50 kr till sina barn och helt plötsligt går de små barnen 50kr+ i månaden för att deras mamma sparar och VEM ska kompensera det? Tillslut blir det en tävlan och alla blir bankruttna för att en ny flamma är avundsjuk på den ekonomiska sitsen hennes man och hans ex hade långt innan hon och deras gemensamma barn kom in i bilden. Eller ska ts inte behöva spara något till sina egna barn utan enbart andra ska glad hennes yngsta bankkonton?

En förälder kan ALDRIG begäras kompensera sina nya barn det som hans gamla barn med hans ex har fått. Vad mer ska han då kompensera? Resor, prylar osv. Och hur ska det gå ihop när han tvingas kompensera de stora för att de små fått en hemma pappa? Samma sak med min familj. Jag kan inte kompensera mina äldsta barn för att vi hade det dåligt ställt ett tag när de var små men fick det bättre när de var mellan 10-14 år och då fick deras yngre syskon det bra från start till att min yngsta son fick en sjuk förälder från start medan mina äldre barn hade en frisk mamma. Och nu har vi det gott ställt när vår yngsta kom. Jag kan OMÖJLIGT kompensera dom ekonomiskt för att livet och ekonomin inte alltid har varit jämn och det kan INGEN göra. Det är att lära om livet.

Att tro att man kan hålla på med millimeterrättvisa i en familj är inte hållbart. Man kan inte slå knut på sig själv.

Ts och hennes man lever dyrt. De ger antagligen sina barn dyrare saker och resor än att prioritera ett sparande. Det är inte särkullsbarnens fel utan ts fel att hon inte ser till att HON kan ge sina barn den möjligheten genom att knega för 18000kr och inte orkar skola om sig eller ta ett till jobb. Det ska inte hennes mans äldre barn behöva betala för