Någon som sätter igång i maj 2016?

Vad skönt att man inte är ensam om att känna tvivel :) Kanske inte är så konstigt ändå ;) 

Det är samma här. Om vi bara lyckades hitta radhus/hus så hade allt känts mycket bättre! 
Vårt första barn var inte planerat så vi har börjat i lite fel  ordning kan man säga ;) Då var jag inte ens klar med min utbildning osv, så därför känns det viktigt att ha allt ordnat inför nästa barn :) Vi behöver nog även större bil, så det är ändå ganska stora grejer som helst bör fixas innan. 

Vad härligt det låter att längta efter förlossningen, önskar verkligen jag kunde känna så. Hur gick förloppet för er? Hade ni smärtlindring? 

Egentligen gick min förlossning bra fram tills slutet (allt löpte på bra och tyckte faktiskt det var hanterbart hela tiden). Tog ingen smärtlindring vilket jag tror så här i efterhand var dumt. Jag var så slut det sista så fick inga riktiga krystvärkar, de var riktigt dåliga. Så krystade typ i två timmar och det var väl det som jag upplevde som oerhört jobbigt. Dottern fastnade typ, så fick yttre press samt sugklocka. Det var nära akutsnitt då hon började få dåligt med syre. Förlorade 2 liter blod och sprack ganska rejält. Om jag slipper dramat på slutet kan jag tänka mig att föda igen ;) Men har ju inget val, vi vill ju ha fler barn! Kejsarsnitt  kanske är ett alternativ men tycker det känns obehagligt också faktiskt. Sedan verkar det ju som man måste kämpa ganska rejält för att få det. 

Hade ni inga problem under graviditeten heller?  :)

Ja det förstår jag. men ibland blir ju inte livet riktigt som man tänkt. Men bra ändå. :D

Jag är en sådan där jobbig människa som mådde som en prinsessa hela graviditeten och gick 1 mil om dagen med hundarna fram till kvällen innan det satte igång. Gick en mil kl 22 och värkarna startade 03.
Mådde inte illa i början heller och kan räkna på en hand de gånger jag kräktes. inga andra större problem heller. Lite halsbränna bara.

Jag hade en sjukt seg latensfas som höll på ett dygn men det gjorde ju inte ont som så utan var mest jobbigt. Det stannade dom av på kvällen så jag fick sova. hade då gått och vart öppen 4 cm i typ 3 veckor innan. haha.
men på morgonen satte dom ryggmärgsbedövning och tog sen vattnet (galet glad över ryggbedövningen) öppnade från 4-10 cm på två timmar knappt och det hade jag verkligen inte velat göra utan haha. Sen fick jag krysta 20 minuter tills hon var ute.
Jag tycker faktiskt inte någon del i förlossningen gjorde jätteont. visst gjorde det ont men det var hanterbart.

sprack inget och förlorade typ 300 ml eller något. Inte speciellt mycket. ville gå ner till BB men det fick jag inte. haha.

Vad det gäller kejsarsnitt så ja man brukar få kämpa för det. och det är ju förståeligt då det faktiskt är en stor bukoperation. Medför ju risker och så.

Åh jag längtar oxå att få bli gravid igen! Har två barn och två tidigare mf bakom oss. Har försökt några månader innan jul men blev inget så nu vill vi avvakta till april,maj någon gång innan virrvarr igen. Lång väntan men tror verkligen att det är värt det!

Första graviditeten och barnet var problemfri, Dick ville hon ut i v.34+3 från molande hela dagen (som vi inte förstod var förvärkar) satte det igång på EM. Åkte in på BB och 4tim senare föddes hon. Snabb andningshjälp för att få igång flåset och sen var allt bra!

Andra graviditeten lika problemfri fast med aningens foglossning.

Satte igång hemma och på 5 värkarna totalt - ca 20min så föddes hon hemma i badrummet. Problemfritt och relativt smärtfritt konstigt nog!

Undrar så hur nummer tre blir! Hoppas faktiskt på normal förlossning!

Coolt med hemmafödsel! Och väldigt ovanligt. Gud vad jag längtar nu.

faktiskt vanligare än man tror att nr 2 kommer hemma eller i bilen (säger hon som jobbat på förlossningen)
Man vet ju att första antagligen tog lite tid på sig så man tror andra ska ta lika lång tid och så stannar man hemme för länge och vips så är ungen ute ;)

Ja ibland är det svårt att veta vad som är vad.
Jag är glad att jag hade en helt normal förlossning. Inne på förlossningen. haha. Lite lagom länge så där och inga krångligheter. Skönt det gick bra för din lilla som ville komma lite tidigare.

Jag längtar väldigt mycket nu. men jag är en människa med kaostänk jämt så jag frågar jämt mig själv om det är en bra idé. om vi har råd, om vi har tid, om vi har plats osv osv. ja du förstår ju ;)

Tycker det lät väldigt smidigt och skönt med så snabb förlossning ;) Och brukar väl nästan gå snabbare efter varje gång? Du får vara beredd och åka in vid minsta lilla känning ;) 

Vad skönt att du fick sova en natt och vara lite utvilad inför sista skedet. Jag kom in till förlossningen på natten vid två ca, och då hade man ju vart vaken hela föregående dag och dessutom sovit dåligt sista natten innan det startade. Sen födes hon på förmiddagen så det var ett bra tag man inte hade fått någon sömn. 

Jo absolut medför snitt risker, men det kan ju en problematisk förlossning också göra. Planerat snitt känns ganska säkert ändå, mindre dramatiskt i alla fall :P
Fast tror ändå jag vill föda igen och förhoppningsvis få en bättre upplevelse. Problemet är ju bara att man inte kan veta hur det blir innan..

Jag hade en bra graviditet förutom det enorma illamåendet som varade halva tiden. Det tog bort mycket av all glädje tyvärr. Var som att vara magsjuk i några månader, rasade i vikt och levde knappt på nåt ett tag. Tänker att det är ganska troligt att det blir så igen. 

Men vad gör man inte för de där små... :) Längtan börjar komma ganska ordentligt nu fast jag länge undrat hur jag ska kunna gå igenom detta igen. Kom på mig själv med att börja kika på namn haha :D 

ja det var värt ganska mycket faktiskt. man behöver ju så mycket kraft man bara kan få.

jo det är klart. planerade snitt är ju bra mycket bättre än akuta i alla fall. Men en normal vaginal förlossning skulle ju säkert vara att föredra. jag hoppas du kommer fram till hur du vill göra i alla fall. :D
Oavsett så kommer ju bebis ut i alla fall.

skönt att du mådde bra i övrigt. jobbigt med illamående dock. det är inte roligt. jag har en kollega som båda sina graviditeter spydde från v.7 fram till bebisen var ute. hon vill ha en tredje men vill inte utsätta sig för det igen så det förstår man ju. usch.
så ja det kan ju förstöra en del.

ja jag börjar också längta mer nu. även fast jag har katastroftänk typ jämt. det är typiskt mig helt enkelt. men bara att ta tag i det tror jag så kommer det nog lösa sig.

Hej. Jag hoppar gärna in här?! Jag tror att vi kommer satsa på en trea, men är inte helt 100 på att gubben är med än. Han kör lite löjliga argument mot en trea just nu, men allt sägs med ett flin. Jag är ganska säker på att han är med på det, men han testar nog hur säker jag är. Vi har en 9 åring och en 6,5 åring så det blir till att börja om lite. Det är det som känns mest skrämmande. Livet flyter ju på rätt smidigt nu kommer vi "förstöra" det med en liten till. Men samtidigt så känner jag att det kommer bli fantastiskt att få uppleva det en gång till. Sen det andra som är skrämmande det är om det skulle bli något med barnet. Orkar vi det, vad händer med syskonen då osv. Sånt rullar i huvudet. För vi har ju det bra nu och två friska barn. Vi är ju ändå 35 och 36 i år. Mycket tankar men också en stor längtan efter en liten igen.

Det blev ett rörigt inlägg, men det är ungefär så det är i mitt huvud. :)