Nu är jag kanske ute långt i förväg men jag känner att jag måste hitta fler. Jag gör min man galen. Jag är precis lika jobbig nu som jag var inför första barnet.
så nu undrar jag, är det någon mer som kommer sätta igång och försöka nästa år?
Vi har ett barn nu som är 1 år så vårt första barn kommer vara 2 när vi sätter igång.
Hej! Är gärna med i tråden! :)
Har ett barn som nu är drygt två år. Börjar bli mer och mer sugen på en till..
Tanken är att börja tidigast i slutet av april, då jag vill undvika att få barn i december (löjligt egentligen men tycker är så mycket med julen), Dottern är född i september så därför känns det också kul att få i början på året denna gång.
Jag har dock lite blandade känslor, någon annan som upplever det?
Har ångest inför en till förlossning då jag fortfarande inte kommit över förra :/ Plus att jag hade extremt mycket illamående förra graviditeten så det längtar jag inte till precis ;)
Sedan har vårt barn varit mycket krävande i perioden, främst med dålig sömn så ibland undrar jag om man verkligen orkar en till. Samtidigt är det otroligt viktigt för mig med syskon till henne och vill inte ha allt för lång tid emellan. Man kan ju aldrig veta om det tar lång tid när man väl börjat, så därför känner jag lite en press att börja snart.
Ytterligare en sak som jag egentligen vill ha klart innan ett till barn är att flytta till hus :P Vi bor just nu i en ganska liten trea och känns inte kul med en till i denna lägenheten.
Men mycket kan hända på några månader så man får väl hoppas att man har turen på sin sida ;) Det är trots allt tidigast om ett år ca som man har fått bebisen.
Känner ni andra inga tvivel alls?
Jag vill verkligen verkligen men samtidigt så är det som att jag inte riktigt vågar :P
Jättekul att ha hittat denna tråden i alla fall! :)
[quote=76182356][quote-nick]Aprildimma skrev 2016-01-02 22:54:11 följande:[/quote-nick]Hej! Är gärna med i tråden! :)
Har ett barn som nu är drygt två år. Börjar bli mer och mer sugen på en till..
Tanken är att börja tidigast i slutet av april, då jag vill undvika att få barn i december (löjligt egentligen men tycker är så mycket med julen), Dottern är född i september så därför känns det också kul att få i början på året denna gång.
Jag har dock lite blandade känslor, någon annan som upplever det?
Har ångest inför en till förlossning då jag fortfarande inte kommit över förra :/ Plus att jag hade extremt mycket illamående förra graviditeten så det längtar jag inte till precis ;)
Sedan har vårt barn varit mycket krävande i perioden, främst med dålig sömn så ibland undrar jag om man verkligen orkar en till. Samtidigt är det otroligt viktigt för mig med syskon till henne och vill inte ha allt för lång tid emellan. Man kan ju aldrig veta om det tar lång tid när man väl börjat, så därför känner jag lite en press att börja snart.
Ytterligare en sak som jag egentligen vill ha klart innan ett till barn är att flytta till hus :P Vi bor just nu i en ganska liten trea och känns inte kul med en till i denna lägenheten.
Men mycket kan hända på några månader så man får väl hoppas att man har turen på sin sida ;) Det är trots allt tidigast om ett år ca som man har fått bebisen.
Känner ni andra inga tvivel alls?
Jag vill verkligen verkligen men samtidigt så är det som att jag inte riktigt vågar :P
Jättekul att ha hittat denna tråden i alla fall! :)[/quote
Välkommen! 
Haha, jodå, tvivel och ambivalens råder det ingen brist på här. Men så har det varit inför varje barn (har tre stycken)... och helt fantastiskt har det blivit varje gång, trots all oro och alla tvivel. Tror att det är sunt att tveka, det handlar ju ändå om en jättestor livsförändring.
Hej! Är gärna med i tråden! :)
Känner ni andra inga tvivel alls?
Jag vill verkligen verkligen men samtidigt så är det som att jag inte riktigt vågar :P
Jättekul att ha hittat denna tråden i alla fall! :)
Jag ska börja i april, andra barnet. Min första kommer vara 1 år och 7 månader. Jag är så sjukt peppad på att börja att jag är rädd att bli besviken om det tar tid. Det är inte bra att vänta på att få vänta.
Samtidigt känner jag en oerhörd tacksamhet över att just nu bara ha ett barn, i synnerhet då alla säger att det är mycket mer intensivt med två. Omställningen till ett barn var för mig lite kämpig. Jag var inte redo för den ohyggliga inställning det innebar, men vande mig och nu känns allt bara fint. Hon är fantastisk.
Jag älskade att vara gravid och hoppas få äldsta det också denna gång. Tyckte också väldigt om att föda barn och ser fram emot att det eldprovet. Tänk att få se magen växa igen. Åh. Så komplett jag kände mig som gravid.
En sak till, varför inte börja i april? För att vara på säkra sidan? :)
Hej! Är gärna med i tråden! :)
Har ett barn som nu är drygt två år. Börjar bli mer och mer sugen på en till..
Tanken är att börja tidigast i slutet av april, då jag vill undvika att få barn i december (löjligt egentligen men tycker är så mycket med julen), Dottern är född i september så därför känns det också kul att få i början på året denna gång.
Jag har dock lite blandade känslor, någon annan som upplever det?
Har ångest inför en till förlossning då jag fortfarande inte kommit över förra :/ Plus att jag hade extremt mycket illamående förra graviditeten så det längtar jag inte till precis ;)
Sedan har vårt barn varit mycket krävande i perioden, främst med dålig sömn så ibland undrar jag om man verkligen orkar en till. Samtidigt är det otroligt viktigt för mig med syskon till henne och vill inte ha allt för lång tid emellan. Man kan ju aldrig veta om det tar lång tid när man väl börjat, så därför känner jag lite en press att börja snart.
Ytterligare en sak som jag egentligen vill ha klart innan ett till barn är att flytta till hus :P Vi bor just nu i en ganska liten trea och känns inte kul med en till i denna lägenheten.
Men mycket kan hända på några månader så man får väl hoppas att man har turen på sin sida ;) Det är trots allt tidigast om ett år ca som man har fått bebisen.
Känner ni andra inga tvivel alls?
Jag vill verkligen verkligen men samtidigt så är det som att jag inte riktigt vågar :P
Jättekul att ha hittat denna tråden i alla fall! :)
Mens idag så ingen bebis...fan. .... nu blir det uppehåll till maj eller så! Fortsätter tempa och kolla cykeln dock så får vi se om jag lyckas hålla mig ogravid när vi INTE försöker. .
Samtidigt känner jag en oerhörd tacksamhet över att just nu bara ha ett barn, i synnerhet då alla säger att det är mycket mer intensivt med två. Omställningen till ett barn var för mig lite kämpig. Jag var inte redo för den ohyggliga inställning det innebar, men vande mig och nu känns allt bara fint. Hon är fantastisk.
Jag älskade att vara gravid och hoppas få äldsta det också denna gång. Tyckte också väldigt om att föda barn och ser fram emot att det eldprovet. Tänk att få se magen växa igen. Åh. Så komplett jag kände mig som gravid.