Någon som sätter igång i maj 2016?

Hej. Jag hoppar gärna in här?! Jag tror att vi kommer satsa på en trea, men är inte helt 100 på att gubben är med än. Han kör lite löjliga argument mot en trea just nu, men allt sägs med ett flin. Jag är ganska säker på att han är med på det, men han testar nog hur säker jag är. Vi har en 9 åring och en 6,5 åring så det blir till att börja om lite. Det är det som känns mest skrämmande. Livet flyter ju på rätt smidigt nu kommer vi "förstöra" det med en liten till. Men samtidigt så känner jag att det kommer bli fantastiskt att få uppleva det en gång till. Sen det andra som är skrämmande det är om det skulle bli något med barnet. Orkar vi det, vad händer med syskonen då osv. Sånt rullar i huvudet. För vi har ju det bra nu och två friska barn. Vi är ju ändå 35 och 36 i år. Mycket tankar men också en stor längtan efter en liten igen.

Det blev ett rörigt inlägg, men det är ungefär så det är i mitt huvud. :)

Jag kör också på folsyra. Sen kämpar jag på med att komma ner i vikt. Jag hoppas att vi kommer fram till att jag ska sluta med ppillerna inom närmsta veckorna. :) Detta är mina förberedelser just nu.

Lisaantonsson- jag hade oregelbunden mens när jag blev gravid med båda mina barn. Vid första blev jag gravid vid "tjuvstarten" alltså första försöket och med andra tog det 6-7 månader. Så det behöver inte bli några problem. Lycka till!

Anledningen till att vi väntar är dels för att jag vill ner lite till i vikt och för att vi gärna vill ha ett barn tidigt på året eller våren. Sen vill vi helst inte börja i april för vi har en dotter och 2 syskonbarn som är födda i januari. Räcker med jul, nyår och alla kalas under den perioden. :)

Här var det lugnt. Jag har en sån längtan efter att få sluta med mina minipiller, men sambon är inte helt övertygad än om en trea. Han tycker att vi har det bra som vi har det. Att livet är ganska enkelt nu och det håller jag med om. Våra barn är 9 och 6 år gamla. Men samtidigt känner jag att vår familj inte är komplett än. Han har ju pratat om 3 barn innan och jag tror att han också kommer vara med på detta till slut. Frågan är bara när??? Jag är ju 35 i sommar så jag vill inte dra ut på det längre än nödvändigt. Förhoppnigsvis är vi på samma nivå i maj. Var bara tvungen att skriva av mig lite. :)

Nu ikväll hade vi samtalet som jag har varit lite orolig för. Rädd för att mannen skulle säga blankt nej till en liten trea. Men idag var det på sätt och vis han som tog upp ämnet och han kände att det är ok med en liten bebis igen. :D I maj kör vi!! :D

Tror inte rätt tillfälle finns. Har grubblat en massa till och från det senaste året, men nu vill jag bara att chansen ska finnas så att det kan bli en bebis. Skulle det inte bli det så var det inte meningen. Sen kommer jag ju sörja om det inte blir någon bebis, men samtidigt försöker jag tänka så. Om det är meningen att vi ska ha en till så kommer det bli en till. :)

Alla de saker du nämnde hade vi klart innan första förutom att vara gifta. Det är vi fortfarande inte. :) Så stabilitet hade vi redan då och därför känner jag att det inte är ett problem, men däremot är jag överviktig och det jobbar jag på, men vill inte vänta längre. Jag blir ju inte yngre direkt. ;)

Tycker jag att du gör rätt i!!

Mina barn är 9 år och snart 7 år så vi kommer verkligen börja om, men jag har grubblat massor på för och nackdelar med det att nu bara jag kör på. Mannen vill också och då vill jag inte tveka och leva i limbo längre. Det blir säkert konstigt, men samtidigt tror jag att det kommer bli jättebra också. Jag är själv sladdis. Mina syskon är 8 och 10 år äldre än mig. Vi har en bra relation i dag och haft i många år nu. Jag tänker den omöjliga tanken: tänk om mina föräldrar tvekat och inte försökt få mig. Då hade jag inte funnits. Så i maj kör vi!