Har ljugit en del för min kille

Imponerad var han, han är en väldigt öppensinnad person och han gillade att jag var så "äventyrlig". Dock fasade jag liksom ut det, undvek frågor om sexpartners tills han började ana att något var fel, sen berättade jag och då bekräftade jag liksom bara vad han misstänkt.

Om han har varit med prostituerade hade du kanske heller inte brytt dig, gjort är gjort eller ? 

Har man som TS haft ett extremt sexliv med gangbang, tycker jag att man bör berätta om det för sin partner  istället för att ljuga ihop historier. 

Bättre att han får höra sanningen nu än efteråt när TS gift sig och skaffat barn med honom, för då blir det mer som står på spel.

Risken finns snarare att han börjar känna sig otillräcklig om han får veta att du varit med så mycket avancerade (för honom i alla fall) saker med många andra.

Det viktiga är ju det du säger: du vill ha vanligt vaniljsex med honom och du älskar honom. Du behöver inte redovisa ditt tidigare liv för honom. Fokusera framåt och lägg ditt förflutna bakom dig.

Skulle sanningen någon gång ändå uppdagas får du sägas att du inte ville att han skulle veta för att du var rädd att han skulle bli besviken eller arg eller ledsen.

Sanningen är inte alltid bäst i alla lägen. När den dörren väl öppnats, kan den inte stängas igen och du kan aldrig veta hur han reagerar.

Vill du nödvändigtvis berätta att du varit med om tjejsex, trekanter, gangbangs, gruppsex och bdsm får du börja med att prata sexfantasier med honom, titta på porrfilm med dessa inslag och se hur han reagerar. Blir kan kåt på sånt här kanske du kan berätta en del du varit med om så att ni kanske kan uppleva dessa saker tillsammans och få ett gemensamt mer avancerat sexliv.

Som Hugh Hefner sa, det är inte fel att knulla andra utanför äktenskapet, men det är fel att inte vara ärlig med det. Svaga, karaktärslösa människor ljuger. 

Det bästa är att hålla käft. Det är stor sannolikhet att han kommer att dumpa dig om du säger något. Tyvärr så är det mindre acceptabelt att en tjej har varit med på det du berättar än en kille. Jag tror inte en kille heller står högt i kurs om han har din historia.

Även om många killar drömmer om att få uppleva det du varit med om så acepterar dom det inte hos sin partner. Partnere och annan sexuell erfarenhet är ett område som är otroligt känsligt att prata om och sätter griller i huvudet på den andra partneren och speciellt killar. Killar kan ha mer erfarenhet än tjejen men ändå störa sig på det. Som jämförelse så har en del killar varit hos prosituerade, men inte tusan berättar dom om det för då är det kört.

Så TS du har en historia som inte tål dagsljuset för den är långt utanför normalen. Du är säkert inte något dårligt alternativ för din kille, men det klarar du aldrig av att övertyga han om ifall du berättar."""

Är man en nunna om man inte har haft 53 älskare vid ett-par-och-tjugu, eller om man inte deltagit i gruppsex, varit med personer av samma kön etc.? Det TS beskriver är extremt, med ALLA  mått mätt.

Jag förstår faktiskt inte varför man måste berätta hur många sexpartners man haft eller hur man haft sex för sin partner överhuvudtaget?! Speciellt eftersom de flesta verkar vara så jäkla känsliga när det gäller det. Okej om man vill berätta om man är oskuld, men det är ju en annan sak.

Jag och min sambo har varit tillsammans i flera år, men vi vet fortfarande inte hur många den andre har pippat med. Vi har inte frågat och ingen av oss bryr sig. Det är våran relation som är viktig, inte hur många trekanter han har haft eller hur ofta jag haft gruppsex innan vi träffades. Herregud, folk har verkligen problem.

Vad då extremt?! Vad vet du om andra människors sexliv? Tror du folk skyltar med det? Det skulle inte jag med tanke på hur folk reagerar.

Jag känner att det finns två svar här. Det "korrekta" är naturligtvis: man ska vara ärlig. Lögnen har korta spår. Etc.. På ett sätt tycker jag att killen har rätt att veta detta, så att han själv kan bestämma om han vill leva med det eller inte.

Men om jag ska råda DIG, vad som är bäst för DIG personligen och inte i något moraliskt eller etiskt perspektiv, så är det antagligen att ljuga. För han kommer förmodligen att lämna dig om han får veta det där, och gör han det inte så kommer det ändå att så tvivel i hans själ. För det du beskriver är ganska så extremt. Men eftersom du skriver att mycket av det var sådant som du egentligen inte ens ville själv, och att du egentligen är nöjd med vanligt sex med din kille, så känns det synd att detta ska få förstöra hela ditt liv. Det är ju inte bara den här killen som skulle reagera negativt, utan jag tänker att det är nästan omöjligt för dig att få en bra och vettig, trevlig och harmonisk man med sunda värderingar NÅGONSIN - om du är ärlig med det här.

Men jag tänker, att OM du väljer att ljuga så måste du säkra så att det inte kommer fram senare, när ni är gifta och har barn och kanske har investerat i en ägd bostad tillsammans. För DÅ kan det bli katastrof. Ni måste flytta från staden eller ännu hellre utomlands (hitta på en bra orsak som han kan köpa), du måste bryta allt umgänge med alla som känner till din bakgrund, ni får inte gå till ställen där du kan träffa på dina gamla vänner o.s.v.. 

Grejen är väl som så att man bör berätta sådant för ens partner som just individen tycker är viktigt för att möjliggöra välinformerade beslut. Vet själv inte om jag hade varit så speciellt intresserad av att veta min partners sexuella bakgrund, men hade jag det samt frågat om det hade jag förväntat mig ett ärligt svar och inte en massa lögner då ärlighet är väldigt viktigt för mig.

Är det ok att ljuga om andra känsliga saker med som är överspelta i nuläget i sitt förhållande också? Ska mördare ha rätt att ljuga om mord de begått för sin partner om deras straff är avtjänat eller brottet preskriberat? Ska pedofiler få göra det om de tidigare i livet förgripit sig på barn, men numera anser att de lagt det bakom sig och kan kontrollera sina lustar?

Tycker inte för egen del att man har rätt undanhålla och definitivt inte att ljuga om sådant som man vet eller kan anta att ens partner skulle vilja veta utan väldigt goda skäl till detta (som om man riskerar att skada någon annan person än sig själv genom att berätta eller liknande då jag kan tycka det är acceptabelt med att undanhålla men inte ljuga). Men det kanske bara är jag som tycker att ärlighet är en av grundpelarna i ett förhållande?