Den 9 mars fick vi en son. 5210 gram och 57 cm så det var ingen liten kille. Storasystrarna är överlyckliga över sin lillebror.
Skriver min fl-berättelse här, ni får läsa om ni orkar/vill, känner att jag behöver skriva av mig lite.
Jag var väldigt orolig för förlossningen men upplever att jag blev väl omhändertagen. Det blev igångsättning som tog 20 timmar innan det gav verka. Jag var ganska uppgiven då, sen fick jag EDA och de tog vattnet. Fick även värkstimulerande dropp. Nu tog det fart men jag kände inte mycket av värkarna. Vid 15.15 börja jag känna ett väldigt tryck och fick lustgas, varken jag eller bm förstod nog hur nära det var utan jag fick för mig att jag måste gå på toa så mannen och bm hjälpte mig upp och inne på toa kommer världens krystvärk så tillbaka till sängen och två värkar till så var han ute 15.28 Gick väldigt snabbt efter en seg start... Sen lossnade tyvärr inte moderkakan och jag blödde massor. Mannen fick ta sonen och det var plötsligt 8 personer i lilla förlossningsrummet, blev ilfärd upp till operation och narkos. När jag precis sövts så lossnade moderkakan av sig själv så jag slapp det ingreppet. Fördelen var väl att jag slapp vara vaken när de sydde mig. Förlorade 2,5 liter blod så jag fick lite påfyllning. Vaknade och fick efter ett tag komma till special-bb och träffa mannen och sonen. Så tacksam att allt gick bra och att jag var på ett stort sjukhus när det blev akut. Var uppe på operation på bara någon minut.
Åkte hem efter ett par dagar och det har funkat bra med syskonen. Själv har jag haft väldigt ont av foglossningen och det har varit väldigt mycket amning och matning med ersättning eftersom Lill-killen var så stor så fick han lite dåliga glukosvärden.