Hej. Jag och min man har tre barn och börjar inse att familjen nog kommer att öka i storlek med en till. Vi försöker inte men vi skyddar oss heller inte så det är väl bara en tidsfråga, men det vet man ju inte säkert förstås. Det känns lite läskigt men blir det ett barn till så känns det rätt och bra. Jag känner att vi har kraft och kärlek för en till.
Finns det fler därute som planerar för större familj?
Lulu: Vi bor i Norge och det är bara mitt första som är fött i Sverige.
Jag har verkligen haft tur med gravidplågor, jag har haft väldigt få och väldigt skonsamma. Inget illamående alls i princip, inte med något av barnen och ingen foglossning alls. Så jag vet inget alls om att må sådär dåligt. Men jag utgår från att precis som med de flesta åkommor så är det värre att vara gravid ovanpå det. (Hade lunginflammation med tung hosta sista veckorna månaden med tredje barnet, trodde jag skulle hosta ut barnet haha) Hoppas du får hjälp med det du behöver hjälp med.
Just idag har jag en hel del känningar i kroppen. Nästan så jag går och lurar på om det är på gång.
Sitter här och hoppas att det ska dra igång snart. 39+0 Inte för att jag är så trött men jag börjar bli rastlös och dessutom nervös över hur fort det ska gå. Ska mannen hinna hem och vad gör jag med de två som jag är hemma med idag. Sist drog det igång och var ju klart två timmar senare typ.
Igår fick jag för mig att den hade vänt på sig, det kändes helskumt och magen såg konstig ut. Denna luriga nummer fyra. :)
Hur är det med er andra?
Kilar in och kollar läget! Dags för många snart!! Spännande!!
Själv har man åkt på influensa och mår så dåligt.
4 veckor kvar till beräknad nedkomst och så ev. 2 veckor över tiden om den lilla följer samma mönster som sina systrar. Fattar inte hur jag ska orka. Sover dåligt om nätterna, magen är jättestor. Fick köpa nya mammakläder nu, känns ju väldigt onödigt så här i slutet, men vad gör man. Och det är ju inte lätt med kläder. Jag har strl L i vanliga fall, borde finnas mammakläder i strl L för stora magar och för mindre magar. Nu fick jag köpa kläder i strl 48/50 för att det ska gå om magen, men det blir lite hängigt över axlar, armar och bröstet då istället. Jaja huvudsaken är att jag nu iaf får på mig kläderna.
Jag jobbar fortfarande halvtid som lärare. Vet inte hur jag ska göra, vill gå hem, men de har inte fått någon ersättare för mig så jag känner att jag lämnar dem lite i sticket. Vi har ingen barnomsorg till 1-åringen så maken och jag jobbar om varandra, vilket gör att jag är själv varje em/kväll med tre barn och det börjar bli tungt.
4 veckor kvar till beräknad nedkomst och så ev. 2 veckor över tiden om den lilla följer samma mönster som sina systrar. Fattar inte hur jag ska orka. Sover dåligt om nätterna, magen är jättestor. Fick köpa nya mammakläder nu, känns ju väldigt onödigt så här i slutet, men vad gör man. Och det är ju inte lätt med kläder. Jag har strl L i vanliga fall, borde finnas mammakläder i strl L för stora magar och för mindre magar. Nu fick jag köpa kläder i strl 48/50 för att det ska gå om magen, men det blir lite hängigt över axlar, armar och bröstet då istället. Jaja huvudsaken är att jag nu iaf får på mig kläderna.
Jag jobbar fortfarande halvtid som lärare. Vet inte hur jag ska göra, vill gå hem, men de har inte fått någon ersättare för mig så jag känner att jag lämnar dem lite i sticket. Vi har ingen barnomsorg till 1-åringen så maken och jag jobbar om varandra, vilket gör att jag är själv varje em/kväll med tre barn och det börjar bli tungt.
Ja, det där lät lite jobbigt/onödigt med kläderna. Jag har tom börjat titta lite på kläde r som jag kanske skulle kunna ha post partum. Haha Så att köpa gravidkläder skulle inte alls kännas kul. Du får sälja det sen snabbt. Då är det ju nästan som nytt!
Det låter tungt med jobb och hemsituationen tycker jag. Men du kan ta föräldrapenning snart? Eller ja just det ja, det var det där med att de inte hittat ersättare. Ja det är ju skit att det liksom drabbar dig, att du blir personligt ansvarig på något sätt, det borde ju arbetsgivaren se till att befria dig ifrån.
Jag har börjat känna mig så otålig. Minns inte att jag var det med de andra. Denna gång är det som om jag väntar aktivt. Varje timme. Letar tecken osv. Det är lite olikt mig.
Vandrade runt på köpcenter igår och sen gick lite slemoropp och jag hade en del sammandragningar med lite kraft i igårkväll/natt.
Idag har jag varit hos bm och babyn ligger långt ned och är fixerad och just i detta nu känns det som det kommer ske när som helst och säkert med en rasande fart så jag har ringt hem maken och varnat barnvakten. Vi får se om min kropp spelar mig ett spratt eller om min intuition är rätt.
Jag har ju eg passerat BF enligt senaste mens. Blev framflyttad/tillbakaflyttad till den 4:e vid RUL så jag är ju där nu. Haha helt otroligt och obegripligt.
Vi håller tummarna, Bitten.
Själv ska jag packa färdigt väskan inför imorrn. Vändningsförsök imorrn fm. Så springer runt & försöker städa ifall om det skulle bli att det sätts igång alt ks. Så vill jag ha det rätt så hyfsat hemma.
Lycka till i dag lysmasken!
Jag är fortfarande här men om det inte är på gång så vet jag inte vad, hela min kropp skriker att det är igång. Haha. Kan inte riktigt förklara känslan men kanske som ett mellanting mellan en fysisk känsla och en intuitiv/emotionell känsla.