Hej. Jag och min man har tre barn och börjar inse att familjen nog kommer att öka i storlek med en till. Vi försöker inte men vi skyddar oss heller inte så det är väl bara en tidsfråga, men det vet man ju inte säkert förstås. Det känns lite läskigt men blir det ett barn till så känns det rätt och bra. Jag känner att vi har kraft och kärlek för en till.
Finns det fler därute som planerar för större familj?
Var hos barnmorskan igår. Jag är 24+ nu så jag närmar mig tredje trimestern.
Jag känner att det börjar bli tydligt att jag är gravid. Lite bökigt att ta sig upp från liggande, att sitta vid matbordet, att plocka upp grejor på golvet. I och ur tvättmaskinen/torktumlaren.
Jag väntar med stort hopp på att mina beställda gravidstödstrumpbyxor skall komma, då jag har fått ganska mycket "åderbråck" på lår och rumpa. Jag känner att jag vill bo i ett par sådana strumpbyxor. Haha. Annars mår jag fortfarande väldigt bra.
Hur går det för er andra?
Nu börjar man känna av rörelser i magen. Är i v 21 (20+4)
Hej!
Får man haka på?
Väntar mitt fjärde barn, i vecka 6 nu.
Mina söner är födda 2004, 2007 (är en ängel nu) och 2010.
I juni beräknas nummer 4.
Jag ligger i skilsmässa med de andras barnen pappa...och detta pyret är helt oplanerat, har varit ihop med killen endast en månad. Har fått kämpa och gå på hormonbehandling med de andra barnen så trodde inte jag kunde bli gravid bara sådär. Men se...en gång räckte.... Livet är märkligt.
Abort finns inte på kartan för mig. Man får försöka lösa det bara. Har fast jobb och pappan vill vara med i bilden. Allt får ordna sig.
Men det känns helmärkligt att "plötsligt" vara gravid igen, det trodde jag inte.
Var hos barnmorskan igår. Jag är 24+ nu så jag närmar mig tredje trimestern.
Jag känner att det börjar bli tydligt att jag är gravid. Lite bökigt att ta sig upp från liggande, att sitta vid matbordet, att plocka upp grejor på golvet. I och ur tvättmaskinen/torktumlaren.
Jag väntar med stort hopp på att mina beställda gravidstödstrumpbyxor skall komma, då jag har fått ganska mycket "åderbråck" på lår och rumpa. Jag känner att jag vill bo i ett par sådana strumpbyxor. Haha. Annars mår jag fortfarande väldigt bra.
Hur går det för er andra?
akönt!
Andfåddhet var ett av mina symtom redan i v. 5. Hur ska detta gå?
I övrigt är mitt humör bananas nu i v 7, snart 8. Stackars omgivning.
Jag mår verkligen piss just nu.. mår illa hela tiden, omänskligt trött, och i helgen har jag antagligen åkt på en UVI, ska till VC nu strax. 
Försöker påminna mig själv om ultraljudet på onsdag så känns det iaf mycket bättre.
Hej hur går det för alla?
Jag är 26+5 idag.
Jag har fortf inte fått mina stödstrumpbyxor och börjar känna mig smått desperat. Det börjar bli mer och mer och trycket kommer ju knappast att minska. :)
Just nu känner jag mig väldigt stor. Minns inte att den känslan kom så tidigt med de andra men det är klart att min kropp belastats en del de senaste åren :) så jag får väl acceptera att den inte orkar som innan.
Nu ska jag äta bulle och dricka kaffe.
Usch stackars er!
Men man känner att kroppen är mer sliten nu eller är det bara jag? Allt känns så mkt.
Vecka 10+4 och redan gått upp 3 kilo.. frågade barnmorskan om om man går upp mer för varje gång och hon påstår att det inte är så. Men jag får väl räkna med runt 25 kilo som sist. 
laetitita: mår du illa fortf.?
Jag fick mina stödstrumpbyxor samma dag jag skrev här och hämtade ut dem på kvällen så jag satte på mig dem igår på morgonen. Snacka om antiklimax när jag efter ca en timmes användande nös oväntat och kraftigt så jag kissade på mig lite. Bara att ta av och slänga i tvätten. Haha. Tragikomiskt. :) nu är de rena så jag gör ett nytt försök i morgon.
Jag gick upp typ fem kilo första månaden och sedan har jag sedan inskrivningen i somras gått upp ca ett halvt till ett kilo. Jättekonstigt. Men jag väger redan som på inskrivningen på förlossningen med den första och jag tror inte att jag kommer att stanna på det. :)