Oktoberbebisar 2015

Woohoo! I kväll testade jag nåt nytt. Nils fick sin kvällsflaska i sängen och när han var mätt (men inte somnade) så tog jag upp honom för en godnattkram, sedan gav jag napp och snutte och höll en stödande hand på hans höft för att han inte skulle kunna snurra runt och ställa sig upp och efter lite klappande och smekande på huvud och rygg så somnade han. Och allt tog bara en kvart! När jag kom ut sa sambon "oj, vad du ser lycklig ut" :D

Visst, en kväll är ingen kväll, men detta var en enorm skillnad mot de senaste veckornas nattningar! Jag får testa igen i morgon för att se om det inte bara var en engångsföreteelse.

Vad skönt att det gick bättre idag, lowhannah

Julian gör precis sådär ibland; ställer sig upp direkt och gnäller för det mesta. jag brukar ta upp honom då och kramas lite och sen lägga ner honom igen. Han fortsätter ofta gång på gång att göra samma sak, men till slut är han är så trött att han lägger ner huvudet på min axel när jag lyfter upp honom och då brukar jag gå några vändor i rummet och vagga lite så somnar han, och så kan jag lägga ner honom.

Det är jobbigt när dom ska kämpa emot fastän dom är så trötta.

Har någon av er haft barnvakt ännu en längre stund? Vi ska på bröllop snart (han kommer vara knappt 10 mån) och mina föräldrar ska vara barnvakt (ca 15.00-22.00). Känns inte sådär jättebra eftersom det bara är jag som kan natta honom utan att han blir ledsen. Samtidigt går det ju bra dagtid med dem och vi ses oftast 1 gång/v. Vet inte riktigt hur vi ska tänka där.

Vi har aldrig haft barnvakt. Vi går inte ens ner och hämtar posten utan att ta med Nora. Hon har blivit buren av äldre släktingar totalt kanske 2 minuter på snart 10 månader. Detta under vilda protester.

Vi har haft barnvakt ett par gånger. Den ena gången var det bara över kvällen (typ samma tider som du skrev) och då var sambons mamma hemma hos oss och nattade, andra gången spenderade Nils natten hos min pappa och hans fru. Båda gångerna gick relativt bra ändå, men senast hade det varit en del tårar vid nattningen. Jag tycker att huvudsaken är att det är någon han trivs med och känner sig trygg med, och både farmor och morfar är såna människor.

Ska ni ha barnvakt hemma hos er? Jag tror att det är lättare, då får han iaf sova i sin egna säng. Det är ju alltid tryggare hemma :)

Nattningen var lite jobbigare i dag, men det tog iaf bara 20 minuter. Han var ganska mammig under eftermiddagen och behövde min närhet. Förmodligen för att jag var upptagen med att städa och han bara fick hänga med pappa ett tag. Hur som helst så slutade nattningen med att jag vaggade honom till sömns (vilket jag vill kunna sluta med, han blir inte direkt lättare).

Hej allihopa!

Jag slutade amma för ca två veckor sedan efter en långdragen nedfasning, de sista veckorna ammade jag enbart på morgonen. Idag upptäckte jag en kula stor som en ärta i ena bröstet, jag kan greppa runt den och det är inte ömt alls. Tänkte att det kanske var mjölk så provade att pumpa och det kommer lite mjölk och gör inte ont, men "ärtan" är kvar.. Blir så orolig! Någon som varit med om något liknande? Borde jag kolla upp det direkt?  

Jag har inte varit med om nåt sånt, men om du är så orolig så skadar det iaf inte att kolla upp det. Det kan ju vara så simpelt som en begynnande mjölkstockning.

Efter ett par veckor av gnäll och sömnkrångel så såg jag äntligen det vi har väntat på, första tanden! Ett litet, litet vasst risgryn i underkäken. Så gulligt! :)

Jo de kommer vara hemma hos oss. Det blir enklast för alla. Men det är ju ändå 5 veckor kvar, han kanske har kommit ur den värsta mamma-fasen då. Eller inte.., vi får se.

Angående att vagga till sömns förstår jag vad du menar. Min J väger strax under 10 kg så visst är det tungt. Men det tar så mkt längre få honom och sova annars. Jag tror och hoppas att det går över, det också

Vi har bett om barnvakt i början på augusti. Vi behöver åka senast 18 och vet inte riktigt när vi är hemma från svägerskans 40-årsfest. Målet är att det ska fungera med välling innan dess. Det blir mormor som får hantera läget. I dagsläget somnar han ju ibland inte före halv 12. I värsta fall får vi åka hem tidigt, dock ca 1 timmes resa.

Värre känns att vara borta 2 dagar någon gång under hösten för en operation, även om pappan har honom. Det är ju alltid lite läskigt med operationer och denna görs för säkerhets skull då jag har en cellförändring, så halva sköldkörteln behöver tas bort. Vi får väl se hur barnen reagerar på om jag blir hes.

Idag slog det mig att våra bebisar inte är så små bebisar längre. Usch vad tiden går fort.

Just nu är Julia mitt uppe i en extremt jobbig fas, hon vägrar somna på kvällarna! Hon är väldigt aktiv på dagarna så när kvällen kommer vill man inget annat än att få sätta sig i soffan själv och titta på tv, men då är Julia som mest gnällig. Hon är super trött, men kan helt enkelt inte komm till ro. Hoppas innerligt att detta snart är över.

De senaste dagarna har hon lärt sig att stå helt själv utan något stöd i ca 5-10 sekunder, man ser att hon försöker ta något steg så vi får se hur lång tid det tar innan det händer :) har era bebisar lärt sig något nytt?