Han tillhör FUB jag blev förtvivlad

Han säger att han ångrar att han gick med

Vad är det för diagnos du har som inte kan sitta ned och skaffa fram fakta och lära dig?

Jag kommer att använda ditt ordval "stereotypisk". 

En stereotypisk aspergare utvecklas normalt och kan ta ett vuxet ansvar och har moget vuxet tankesätt som vilken vanlig människa som helst utan "diagnos".

Sedan så kan man ju undra varför du väljer att använda fördomar som fakta? Och varför är du så nedvärderande mot folk som är annorlunda än dig? 
Att vara annorlunda betyder INTE att man är onormal.

Sedan så kankse du kan förklara vad du u bygger detta på med att funktionshinder skulle vara ärftliga?  Du har ju skrivit flera gånger i tråden att du inte vill skaffa barn med en som har asperger för du vill inta ha barn med diagnos.

Kan lugnt säga att det finns folk med utvecklingstörning som har bättre grundkunskaper och kan vara rätt så allmänbildade (fast de kanske ändå har inte mycket till IQ egentligen)  än vad du visar prov på. 

Kan han koka kårv ts?

Eftersom ni tydligen umgås får du väl hjälpa honom att lämna föreningen om han inte är intresserad av dess medlemstidning, eventuella rabatter man får som medlem i ett förbund eller aktiviteter som förbundet har.

Ärligt talat är det mycket enklare och även mycket mer givande att diskutera med någon ASP än med dig och då pratar jag inte din syn på saken utan framför allt din okunskap som gör det komplicerad att svara adekvat. Bara att påstå att du skulle bortadoptera ditt barn när den får någon diagnos är lika hemskt som det är dumt. När tänker du bortadoptera ditt barn då? Så vitt jag ser det är det endast trisomy 21 som kan diagnostiseras. Fosterdiagnostik alltså. Alla andra funktionsnedsättningar brukar diagnostiseras flera år senare. Skulle du alltså bortadoptera ditt barn efter ni varit tillsammans i flera år?  

Självklart får du hata vem och vad du vill bara du skaffar lite kunskaper om saker och ting du hatar. Du vill inte vara ihop med honom. Fine. Säg det då som alla andra utan att bygga upp något märkligt scenario.

Och eftersom du är så konsekvent i dina tanker, typ jag skulle ta livet av mig, väntar jag bara att du berättar att personer med funktionsnedsättning är inte livsdugliga och har därmed inte rätt att leva öht för då hamnar vi verkligen på den historiska nivån från 1933. Jag tänker inte ställa någon diagnos på dig, men oempatisk är du iaf.

Om han har AS lär han ju knappast ha en utvecklingsstörning, och vad har då FUB med allt att göra?

Och varför skulle han skämmas över att vara medlem i FUB? Det har han väl valt själv och det är ingen som tvingar honom att vara med.

De flesta aspergare kan ta vuxet ansvar och är vuxna i tänket. Långt mer än de flesta normalstörda, faktiskt.

Ja så är livet vettu.. Det händer de flesta nångång, att man sårar någon. Men det är bara att säga som det är, att du inte har känslor för honom. Och som du skrev har ni ju aldrig varit ett par.

Ditt dilemma har idag inget att göra med att han har asberger.

Väx upp, tänk till och agera rätt.

han dög till  att älska och tycka om i ett år så vad ska ett papper med några bokstäver göra för skillnad?

Varför en så arg smiley när du citerade mitt inlägg?

En diagnos är (i motsats till vad många tror) inte nödvändigt ett psykiatriskt / neuropsykiatriskt / kognitivt funktionshinder.

Att få en diagnos innebär att man av vården får ett namn, en definition, på den åkomma man har. Kommer jag till akuten med ont i magen så kan jag få diagnoser som blindtarmsinflammation, magsår, gallsten eller en uppsjö andra alternativ. Ont i foten kan ge diagnoser som fraktur, stukning, muskelinflammation etc.

Så har du av någon vårdinstans fått veta att du lider av en depression så är det i nuläget din diagnos, ja. Men det är inte en diagnos som gör dig dum i huvudet eller som är obotlig. 

låter sjukt,

Varför låter det sjukt?

jag vill bara ha normala barn i framtiden om jag får några skulle inte stå ut med ett utvecklingsstört barn. jag är inte oempatisk

jag sa det igår att det inte kunde bli han och jag av nga olika orsaker. han blev jätte ledsen och sa att han älskade mig och brydde sig väldigt mycket och att jag betydde världen för honom.. Men jag förstår inte aspergare

jag vill bara ha normala barn i framtiden om jag får några skulle inte stå ut med ett utvecklingsstört barn. jag är inte oempatisk