BF Juni 2015

Börjar på riktigt fundera om dom räknat fel på min graviditetslängd :-P

Känner mig egentligen inte enorm, men andra tror jag ljuger.

4 personer på 2 dagar som stått och gapat när jag sagt att det är 2 månader kvar..

Man kan ju undra vart det ska sluta

Vi tog en hundvalp för tre veckor sedan, han kommer vara runt 5 månader när bebis kommer. Många har uttryckt att vi är helt galna, men vår "gamla" hund (inom citat, för han hann aldrig fylla 3) dog plötsligt i januari och hemmet kändes helt enkelt inte helt utan klor som klapprar över golvet. Vi tänkte: antingen är det nu eller om över ett år, och så länge ville vi inte vänta. För oss är det viktigt att våra barn får växa upp i hundhem.

Jag tänker som du, det blir ju sommar och man är ändå mycket utomhus. Då kan man lika gärna ha hunden vid sidan av barnvagnen.

Jag tycker inte det är vansinne - inte ens nu i v 32, med foglossning och en hund som inte är rumsren  Det har faktiskt gått förvånansvärt smärtfritt. Behändigt är också att när jag vaknar om nätterna och inte kan sova är det lätt att bara ta hunden under armen och sätta sig nere på gården en stund. Hunden får springa av sig, jag får frisk luft och båda somnar bättre om sedan!

Visserligen kommer er att vara yngre när bebisen kommer än vad vår är, men ni är många om den - en 7-åring kan ju redan delta på ett helt annat sätt. Och hunden växer snabbt upp!

Hej tjejer hur mår ni? Fler som har börjat läcka om brösten dags att inskaffa amnings inlägg känns lite märkligt med det redan nu men man vill inte ha fläckar på tröjan :)

Har gått in i sista månaden. Går in i vecka 36 på fredag. Tänker att när man var precis i början fattade man knappt att det skulle gå över för man var så inne i graviditeten, allt var så nytt. Nu känner jag mig tung och otymplig, somnar mitt på dagen om jag tillåts av omgivningen, har ont på natten i bäcken och rygg och kissar hela tiden. Känns som att det ska bli skönt att få ut den där lille busen snart och det märks att det börjar bli dags. Det är trångt och det utdelas en hel del jobbiga sparkar mot revben och andra inre organ. Jag känner att jag överlag haft en lindrig graviditet, men nu håller orken på att ta slut. Tänker på er stackare som fått massa komplikationer och orkar själviskt nog lite till. Hur mår ni andra? :)

Staffelove: samma här, läckt sen v 26 nångång och är i v 32 nu. Men det är mest nattetid då tuttarna råkar klämmas åt ;) innan var det lite mer på dagtid, kunde rinna till lite då o då men det har lugnat sig med det nu tack o lov :)

Slightlymad: åh, då får du snart träffa din bebis! Är det din första? :)

Jag är i v32 och går in i v33 på fredag. Känner mig tung, och bäckenet värker när jag sitter/ligger för länge sä nätterna är jättejobbiga + detta eviga kissande nattetid! Uppe säkert 3-5 ggr per natt, så man råkar ju slockna på dagen ibland. Men det får man göra ;) men ska inte klaga! Har haft en drömgraviditet hittills, utan vare sig illamående, kräkningar osv. Det enda jag kämpade med i början var tröttheten.

Hur känner ni andra inför förlossningen ang. förlossningsställning, smärtlindring osv? :)

Jag själv vill gärna föda på sidan, svårt o veta detta innan kanske men det känns som att det är ett alternativ, antingen det eller på huk :)

När det gäller planering inför förlossningen tänker jag ta det som det kommer. De tidigare två förlossningarna har inte följt mitt tilltänkta mönster och jag har nu lärt mig att det jag tycker låter som en bra idé innan sällan följer det jag vill på plats. Jag har fött båda mina tidigare i så kallad gynställning. Jag vet att det talas om att det inte är bra men under den första förlossningen var jag bara arg och irriterad på barnmorskan när hon tyckte jag skulle byta ställning i slutskedet och under förlossning nr 2 fanns det inte så mycket att välja på då hjärtljuden gick ner och det behövdes vara läkare m.m. på plats (samt att jag lovar att jag hade satt mig på tvären om de hade försökt få mig på andra tankar). Jag har dessutom inte sprukit nämnvärt (ett par stygn/gång) och det har fungerat bra (både när bebisen var 50cm och vägde 3,4kg och när det var 54cm och 4,6kg).
Det som jag ser som ett litet dilemma är ju att de gärna vill att man lägger sig när man kommer in så att de kan kontrollera hur öppen man är. Och när jag väl har lagt mig är jag inte sugen på att gå upp (enligt tidigare erfarenheter).
Så det enda jag vet är att jag ska önska akupunktur som smärtlindring då det har fungerat bra tidigare. Lustgasen har också varit en kompis och jag är öppen för eda om det behövs (hade det på första men inte på andra).

Jag funderar inte så mycket på förlossningen egentligen, jag tar det som det kommer

Kan förmodligen inte följa någon "plan" ändå när man väl är där.

Smärtlindring tar jag nog efterhand om jag känner att det behövs (förmodligen tar jag väl allt hihi!).

Ingen ide att fundera så mycket i förväg så man blir besviken :-P

Haft två vänner som fått barn nyligen, den ena väntade sig en mardrömsförlossning eftersom hon hade det med första. Hennes dotter kom på 2 timmar från första känning.

Den andra trodde det skulle bli en lätt match, för henne tog det 4 dygn och slutade med snitt. Så jag har bara målbilden med bebis på magen framför mig :-P

Hoppas mest på att han kommer tidigare eftersom jag inte mår så väl!

Älskarmina/ åh vad skönt för dig och veta och då är det nedräkning för din del :)

majbebbe & vikarien: såklart tar man förlossnigen som den kommer, och man kan aldrig veta hur den blir :) men aldrig fel att ha med sig lite i bagaget om hur man vill ha det ifall det dyker upp, men samtidigt så kan man ju aldrig veta hur man själv upplever tex smärtand och vilken smärtlindring som passar just då.

Jag själv tycker det är skönt med ett förlossningsbrev, inte för att jag vill följa det rakt ut i med att man som sagt inte vet hur det kommer se ut, utan jag vill ha med mig det för att personalen ska kunna se hur mina tankar och känslor sett ut i med att jag skrivit det, så har de lite hum om hur just jag har tänkt även om det kanske blir annat just då :)

Det ska bli en spännande resa att få föda sitt första barn, något man inte gör varje dag direkt ;) haha.

Jag längtar efter att det ska dra igång (kanske jag får ångra just då, men då är det redan igång haha), och till stunden då jag får se min fina man ha vår bebis i sin famn för första gången. Vilken känsla det måste vara :) och att få upp knytet på bröstet med såklart.