Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?

Det här har varit ett stort problem för mig. Jag har pluggat på universitet men har ingen examen för att jag haft svårt med studietekniken och självdisciplinen. Har egentligen aldrig haft någon effektiv studieteknik. Klarade de flesta kurserna men saknar några obligatoriska för att få examen. Det är förkrossande för självkänslan att känna att man "aldrig" blir klar.

Hörru du, har du nånsin funderat över om du kan ha ADHD?

- Koncentrationsproblem

- Startar projekt som du inte fullföljer

- Vad mer???

Jag har själv denna diagnos och jag kan ju säga att universitetsstudierna var ett helvete, men jag klarade dem till slut även om det tog bra mkt längre tid än jag hade räknat med från början. Jag är heller inte en person som det märks på att jag kan ha denna problematik, faktiskt inte på något sätt. Är inte ett dugg hyper utan ganska lugn utåt sett, men med grava koncentrationsproblem.

Kan det vara så, tror du? Min IQ ligger på samma nivå som din (den testades i samband med min NP-utredning). Har alltid känt mig korkad pga mina koncentrationsproblem, men vet ju att jag egentligen inte är det.

Vore kul att veta varifrån du fått att det finns ett negativt samband mellan studieresultat och IQ.

Ha ha, jag tänker nästan lite tvärtom TS...låter nästan som du varit smart över medel och därför inte behövt plugga så mycket utan klarat dig ändå. Hade du varit osmart hade du ju inte klarat dig igenom högstadie och gymnasium. Tyvärr har din "talang" gjort att du aldrig behövt jobba för saker, så därför blir det svårt när det nu kommer krav på dig. Även om du är smart kräver universitetsstudier enligt mig att du förstärker tankesättet ett par snäpp, du tvingas tänka och resonera på ett sätt som inte varit naturligt förr hur smart du än är. Då upplever man gärna en stor "järnvägg" eftersom man tvingas in i att lära sig ett nytt sätt om man ska förstå vad det handlar om. Har pluggat pedagogik på universitetet. Första föreläsningen tänkte jag; jag fattar. Andra föreläsningen stod det blixtstilla och jag tänkte att det här kommer jag aldrig förstå, fattar NADA! Pedagogik handlar ju bla om hur vi lär in, så jag kom senare att förstå att när vi känner igen nånting så säger hjärnan aha och så jobbar vi vidare på det och utökar lärandet i de redan befintliga "tankemönstren" vi har. När vi stöter på någonting annorlunda som kräver något annat än våra existerande "tankemönster" stöter vi på patrull och förstår ingenting! Här är det lätt att ge upp. Men vad som då händer är att hjärnan måste skapa nya tankemönster för att klara uppgifterna. Då vi lär oss det NYA som kräver något helt nytt och annat av vår hjärna uppstår det EGENTLIGA LÄRANDET. Det som förändrar oss i botten och som människor. Mao menar jag att när du fattar noll och stöter på en betongvägg, fortsätter du då så uppstår det RIKTIGA LÄRANDET som innebär att du och hjärnan utvecklas i helt nya banor och hjärnan tvingas bearbeta information på ett helt nytt sätt!

I övrigt handlar det om VILJA. Är du för lat så kommer du inte klara det hur smart du än är. Vill du lära dig kommer du med stor sannolikhet att klara det även om du inte är speciellt smart. Träning utklassar tyvärr talang i allt som kräver uthållighet för att lyckas med.

Min mans familj kallar hellre min man för lat än accepterar att han har ADD.

Han hade det också lätt i skolan och på gymnasiet behövde inte plugga.

Men på universietet funkade det inte.

Och han ville att jag skulle hjälpa honom att anteckna och läsa i hans böcker ( detta var precis när hade träffats för fjorton år sedan)

Skattejuridik ha ha jag är dyslexier som klarar mig bra så länge det inte är för svåra ord och jobbig text så det sket sig.

Kan tala om att han mår mycket bättre med sig själv sedan han fått diagnosen och vet atthan inte är dum i huvudet.

Och lättare för mig som nu vet varför jag mådte vara en tjatmoster ibland.

Men studierna har han inte vågat sig på igen tyvärr

Jag känner igen mig! Har en bror som alltid hade jättebra betyg och pluggat både till civilingenjör och civilekonom, samt är med i Mensa. The pressure! Själv är jag dessvärre superlat och jag var helt ointresserad av att plugga i grundskolan o gymnasiet och fick sådär medelbetyg. Så när jag skulle börja plugga på högskolan så kändes det först skitjobbigt.

 

Men kan säga att nu sitter jag med en fil.kand.examen och har dessutom pluggat en del över det, så visst går det! Efter ett tag blev det till och med roligt. Men allt handlar om självdisciplin. Stäng av mobilen, stäng av TV:n (musik kan dock ibland funka bra) så du inte har sånt som distraherar.

Kör korta pass i taget (iaf i början) där du belönar dig efteråt. Lägg gärna upp ett pluggschema så du får bra översikt. Google kan vara bra, men var källkritisk och använd det mer som hjälp än som underlag (beroende på sida såklart). Google translate om du inte fattar all engelska ;)

 

TÄNK PÅ att universitetsstudier inte handlar om att läsa allt o kunna all text. Ofta behöver man inte läsa hela böcker. Utan det handlar om att lära sig att plocka ut det som är viktigt i texten. Så jag brukar skumma övrigt och sen anteckna och stryka under det som är viktigt. Som någon sa, understrykningspenna! Det är alltså bara bra att kladda i böckerna (ja om du inte lånat dem på bibblan förstås!)

Lycka till!

Värt att nämna också är att om man nu har en befintlig diagnos, tex ADD, dyslexi, rullstolsburen, synskadad osv har man rätt till hjälp/stöd av högskolan/universitet. Hjälpen skall individanpassas och givetvis har skolan gränser för vad man kan göra. Men ett funktionshinder skall inte ligga i vägen för högre studier, detta enligt lag. Vad som krävs är dock en DOKUMENTERAD diagnos, så har ni en diagnos var inte rädd för att plugga om ni har vissa hinder, hjälp finns att få!!

Jag har ingen extremt seriös källa och betvivlar på att det existerar eftersom det är så sällsynt med personer med så hög IQ att det vore svårt att göra. Det är mestadels baserat på diskussioner i grupper för överbegåvade och mer normalbegåvade människor och slutsatser dragna av det. Min gissning är att de med IQ kring 115-120 klarar sig bäst och en bit över det är snarare negativt för att åstadkomma studieresultat. Dessa personer kan dessutom ha dåliga betyg från grundskola pga skolk eller liknande men kommit in på hp utan att ha mkt studievana då det inte är svårt att få bra resultat på det om man har hög IQ. Men det stämmer ju självklart inte i alla fall.