• Anonym (Dum?)

    Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?

    Anser mig vara normalt begåvad. Grundskolan och gymnasiet gick helt ok, hade lätt för att lära och levde alltid på att jag lyssnade bra på lektionerna. Läste aldrig inför prov, gjorde sällan läxor. Fick alltid höra av lärarna att jag skulle kunna prestera så mycket mer om jag la manken till. Gick teoretiskt program.

    Nu, närmare 20 år efteråt ska jag försöka göra klart mina påbörjade universitetsstudier. Är inte bara en kurs jag börjat genom åren, många många gånger har jag börjat - och det har runnit ut i sanden. Men jag har kommit till vägs ände och nu MÅSTE jag. Har köpt böcker, men de är vidrigt svåra. Dessutom är all litteratur på engelska. Min koncentrationsförmåga är dessutom katastrofalt låg. Och nu har jag börjat fundera på om jag helt enkelt är för dum??? Jag har bra jobb och är en människa som nog anses kunnig och allmänbildad. Dock för dum i huvudet för att fixa en examen...

    Någon med några tankar? Jag kanske helt enkelt inte VET hur man läser, jag har alltid glidit på räkmackor och varit lat!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-08-31 12:35
    Läser rejält mycket, men har vansinnigt svårt att få en helhetsbild och förstå den engelska litteraturen. Känns grymt kämpigt. I studiehandledningen ligger tempot på 17-18 sidor per dag första veckan plus en inlämningsuppgift. Ska jag behöva ge upp innan jag ens har börjat??? Det handlar mycket om metodarbeten och olika teoretiska modeller. Må läraren lägga upp lite föreläsningar sen...!!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-20 13:59
    Kan berätta att jag snart hoppar av mina studier. Jag klarar inte boken i kursen. jag förstår helt enkelt inte den. F-N! Den andra kursen jag läser fixar jag på 20% av tiden jag har till förfogande, men de böckerna är på svenska. Jag har översatt de tre första kapitlen nu, men bara översättningen (scannar) tar 20 minuter per sida. Det funkar inte. Jag svär och reser mig från boken var femte minut, kan inte koncentrera mig. Det här var ju min chans att få fast jobb...

    Någon med ett sista tips innan jag hoppar av?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-20 16:06
    Nu har jag hittat ett annat universitet som ger samma kurs och de har en annan kursbok som är på svenska! Hur gör jag? Ska jag läsa den fort som f-n? Det är skriftlig omtenta som läggs ut nästa vecka, men jag kommer ändå inte undan att det ska tas citat från den engelska boken. Jag har berättat för läraren via mail att jag har det jättejobbigt med engelskan. Ska jag fråga om det är ok att jag läser den andra boken? Eller gör ´jag bort mig så?

    HJÄLP!

  • Svar på tråden Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?
  • jvs
    Anonym (svagbegåvad) skrev 2014-08-24 13:18:54 följande:

    Jag är svagbegåvad, inte kliniskt sett men men min IQ ligger på 95. Hyfsat dum mao. Är du normalbegåvad är det en markant skillnad på dig och mig, ungefär samma skillnad som det finns mellan dig och mig finns även mellan dig och en typisk högskolelev.

    Därmed inte sagt att det är omöjligt för en normalbegåvad att klara ett högskoleprogram, men du kommer att ha det svårare än dina klasskompisar, behöva plugga mer osv.

    Så ja, en normalbegåvad är faktiskt lite för dum för universitetsstudier.


    Förstår inte ditt resonemang överhuvudtaget.

    Du är lite dum enligt dig själv och därför är en normalsmart för dum för högskola?
  • manolito
    Anonym (Dum?) skrev 2014-08-24 10:51:57 följande:

    Om ni bara kunde förstå hur mycket ni hjälpt mig! Jag ska sluta tro att jag är dummare än andra. Det jag stuper på är precis som ni säger att jag är lat och har förlitat mig på att allt ska lösa sig av sig självt, jag har inte insett hur mycket jobb det krävs för en examen. Men jag ska se över vissa bitar nu, t.ex. får jag försöka leja barnvakt en kväll per vecka så jag får mer tid att läsa. Jag ska laga mat i dag och lägga göra matlådor för hela veckan. Såna grejer måste fungera om tiden ska räcka till, förutom att läsa ska jag också jobba en del och den kombinationen är olycklig. Men ett måste ekonomiskt.

    Tack snälla ni!!!


    Kanske du kan prata med din arbetsgivare om att få studera på din arbetsplats? Kanske lättare att få ro där än där hemma?
    Du kanske tom kan få lägga en viss del av arbetstiden på dina studier, eftersom målen är att ta ut examen så att de kan anställa dig.
  • Indianica
    Anonym (svagbegåvad) skrev 2014-08-24 13:18:54 följande:

    Jag är svagbegåvad, inte kliniskt sett men men min IQ ligger på 95. Hyfsat dum mao. Är du normalbegåvad är det en markant skillnad på dig och mig, ungefär samma skillnad som det finns mellan dig och mig finns även mellan dig och en typisk högskolelev.

    Därmed inte sagt att det är omöjligt för en normalbegåvad att klara ett högskoleprogram, men du kommer att ha det svårare än dina klasskompisar, behöva plugga mer osv.

    Så ja, en normalbegåvad är faktiskt lite för dum för universitetsstudier.


    Om man klarar av universitetet eller inte, beror nog på hur pass svagbegåvad man är och om begåvningsprofilen (med toppar och dalar) matchar det program man går. Normalvariationen är ju stor inom populationen, men t.ex. en person som ligger på IQ 100 (medelvärdet hos befolkningen) får t.ex. jobba hårdare och plugga mer, för att låt säga klara av läkarprogrammet än vad en person som har väldigt hög IQ, t ex IQ 120 eller högre, dessa personer kan klara av ett väldigt teoretiskt program utan större möda. Observera att jag läst detta på Wiki, men tycker det verkar troligt att det förhåller sig så.
  • astegmatism
    Anonym (Dum?) skrev 2014-08-23 11:39:16 följande:

    Anser mig vara normalt begåvad. Grundskolan och gymnasiet gick helt ok, hade lätt för att lära och levde alltid på att jag lyssnade bra på lektionerna. Läste aldrig inför prov, gjorde sällan läxor. Fick alltid höra av lärarna att jag skulle kunna prestera så mycket mer om jag la manken till. Gick teoretiskt program.

    Nu, närmare 20 år efteråt ska jag försöka göra klart mina påbörjade universitetsstudier. Är inte bara en kurs jag börjat genom åren, många många gånger har jag börjat - och det har runnit ut i sanden. Men jag har kommit till vägs ände och nu MÅSTE jag. Har köpt böcker, men de är vidrigt svåra. Dessutom är all litteratur på engelska. Min koncentrationsförmåga är dessutom katastrofalt låg. Och nu har jag börjat fundera på om jag helt enkelt är för dum??? Jag har bra jobb och är en människa som nog anses kunnig och allmänbildad. Dock för dum i huvudet för att fixa en examen...

    Någon med några tankar? Jag kanske helt enkelt inte VET hur man läser, jag har alltid glidit på räkmackor och varit lat!


    Om du har haft lätt för dig, så är du väl välmöblerad i huvudet för att kunna gå på univeristet
  • Anonym (kemist och psykolog)

    Jag har en examen i kemi men omskolar mig nu till psykolog så jag kan berätta kort om mina erfarenheter från dessa diametralt motsatta utbildningar.

    Kemistprogrammet krävde en hel del mer än bara råplugg- tror det var få som var direkt korkade eller ens "medelintelligenta" där. Psykologprogrammet känns som gymnasiet - pluggar man så klarar man sig bra (sen är PP fyllt av intelligenta personer pga att det krävs ruskigt höga betyg el högskoleprovsresultat för att komma in, men kraven är skrattretande låga).

    Så det är omöjligt att generalisera om vad som krävs på IQ-fronten för att kunna fixa en universitetsexamen. Vad läser du?

  • Anonym (svagbegåvad)
    Anonym (blomman) skrev 2014-08-24 13:31:24 följande:
    Men för att citera dig att du är "svagbegåvad", om du nu är det kan du inte ha satt din fot på en högskola/universitet? Då kan du inte heller veta om sk "normalbegåvade" klarar av det eller inte. Jag, som normalbegåvad, har inte haft några större problem att klara av mina studier och har inte behövt arbeta ihjäl mig, förutom på det avgörande arbetet. Det finns dock markanta skillnader mellan utbildning och utbildning. Jag hade t ex aldrig klarat av att gå ett naturprogram - kan kan knappt multiplikationstabellen - men samhällsvetenskap/beteendevetenskap går hur bra som helst :)
    jvs skrev 2014-08-24 13:52:32 följande:
    Förstår inte ditt resonemang överhuvudtaget.

    Du är lite dum enligt dig själv och därför är en normalsmart för dum för högskola?
    Jag har inte satt min fot i en skola sedan högstadiet, och i ärligheten namn knappt innan det heller efter lågstadiet. Men högskolestuderande brukar ligga över normen mätt i IQ, oavsett program. Vi kan anta att snittet är kring 110 för dem, 102 för normalbefolkningen (i Sverige), så är man "bara" normalbegåvad så har man inte samma förutsättningar som de andra universitetsstuderande.

    Att "Blomman" skulle vara normalbegåvad köper jag inte heller, kan man glida igenom beteendevetenskap på högskola är man inte normalbegåvad, man är begåvad. (Fast kanske omedveten om det själv).

    Det kan man kanske kompensera till viss del genom att plugga hårdare, men man kan faktiskt vara för dum för högskola som normalbegåvad, då de andra är smartare än normalbegåvad, litteraturen, kurserna mm. är inte anpassade för normalbegåvade utan för smartare människor.

  • Anonym (=)
    Anonym (Dum?) skrev 2014-08-24 10:47:59 följande:
    Jag vill få en tillsvidareanställning, alltid bara arbetat i projektform. Och för en t.v. krävs det en examen. Kan ta ut en till sommaren, men då måste precis ALLT falla på plats. Har flera påbörjade kurser där jag "bara" har ngn tenta kvar för att få ut poängen. Vidare vore det skönt att få bekräfta för mig själv att jag klarade det. Ytterligare en bit är att jag är otroligt nyfiken och älskar att lära mig nya saker. Den största motivationen är dock en t.v. anställning för att säkra min trygghet, är numera ensamstående och behöver förlita mig på enbart mig själv för att klara det ekonomiska.

    Just nu har jag två galopperande barn runt mig så det är inte lätt att alltid få tiden som behövs. 
    Du studerar på distans? Har du barnomsorg i så fall hoppas jag! I annat fall förstår jag om det blir svårt!
  • Anonym (Dum?)
    Anonym (=) skrev 2014-08-24 20:15:08 följande:
    Du studerar på distans? Har du barnomsorg i så fall hoppas jag! I annat fall förstår jag om det blir svårt!
    Jag har barnomsorg på heltid så det är lugnt. Däremot är det svårare på kvällar/helger. Men inte omöjligt, är ju en morgonpigg tjej så om jag kliver upp lite extra tidigt borde jag få ihop 5-6 timmar extra per vecka.
  • Anonym (Dum?)
    Anonym (kemist och psykolog) skrev 2014-08-24 17:46:45 följande:
    Jag har en examen i kemi men omskolar mig nu till psykolog så jag kan berätta kort om mina erfarenheter från dessa diametralt motsatta utbildningar.

    Kemistprogrammet krävde en hel del mer än bara råplugg- tror det var få som var direkt korkade eller ens "medelintelligenta" där. Psykologprogrammet känns som gymnasiet - pluggar man så klarar man sig bra (sen är PP fyllt av intelligenta personer pga att det krävs ruskigt höga betyg el högskoleprovsresultat för att komma in, men kraven är skrattretande låga).

    Så det är omöjligt att generalisera om vad som krävs på IQ-fronten för att kunna fixa en universitetsexamen. Vad läser du?
    Samhällsvetenskaplig inriktning (vilket jag trivs med).

    Vilken vändning från kemist till psykolog! Berätta!
Svar på tråden Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?