Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?

tvärtom här, matten är det jag alltid lagt minst tid på, genom hela skolan och även högskolan

Kommer läsa på distans så det blir inga föreläsningar. Dock kommer det material på nätet som man kan skriva ut.

Tack snälla du för tips!!!

Man kan ju hamnat fel också. Jag är jättedålig på att läsa mycket text och förstå/komma ihåg. Hade jag börjat läsa juridik eller humanoria eller något hade det garanterat gått åt helvete. Men jag är bra på matte och logik, så jag tog utan större problem en magisterexamen i Data-och systemvetenskap. Det var inte många böcker att plöja där

Det lär ju även bero mycket på vilken typ av studier man läser. Om jag tar mig själv som exempel så var jag över medel i skolan och kunde förmodligen fått än bättre resultat om jag lagt mer tid på plugget en jag gjorde. På universitetet har jag sedan läst en högskoleingenjörsutbildning och det gick också bra trots att det var 9 år efter att jag slutat gymnasiet. Att jag gillar matte/NO och har hyfsat lätt för dessa ämnen var nog det som gjorde att jag klarade utbildningen så som jag gjorde, men jag hade förmodligen inte klarat en juridikutbildning lika smärtfritt eftersom jag har mycket svårare att ta till mig den typen av kunskap.

Med risk för att det blev lite rörigt är i alla fall poängen att man generellt har olika fallenhet för olika typer av kunskapsinlärning och det är fram för allt vilken typ av intelligens man har, inte hur intelligent man är som av avgör om man kommer ha jobbigt med studierna.

Tack! Jag är hellre lat än dum! Känner igen det där med tankarna, de vandrar ju iväg direkt. Tvätt som ska köras, hund som vill gå ut osv...

Tack för ditt svar!

Ska sägas att jag hade VG genomgående på matten och betydligt sämre betyg i andra kurser, så lite hade det att göra med ambitionsnivån också. Hade kommit undan med mindre, men ville fatta allt istället för att fulplugga (som jag gjort innan) + hade halvkassa förkunskaper. 

Jag känner igen mig sååå mycket. Hade urusel teknik i grundskola och gymnasiet samtidigt som jag klarade mig väldigt bra, och sen kuggade jag kurser när jag började på uni för att jag inte insåg att det krävdes något helt annat av mig där. Nu flera år senare har jag tagit tag i det och det börjar faktiskt gå riktigt bra, men det krävdes ett rejält uppvaknande och pinsamma insikter om att det handlade om lathet. Tycker också det är lätt att tappa fokus, speciellt om det är svår litteratur på engelska.

Som många andra skriver tror jag att du måste ha tålamod med dig själv och utforska vad som funkar för dig, samt ha i huvudet att det kommer gå lättare och lättare när du tränar din hjärna i det nya sättet den får jobba.

Några saker som funkat för mig är:

1. www.studieteknik.info/

2. Alltid sitta 3 timmar innan lunch (glöm inte att ta pauser bara). När man sen äter lunch känns det som att man har kommit en riktigt bra bit på vägen!

3. Jag är morgontrött, så för mig funkar det bäst att bara läsa brödtext första timmen/timmarna och göra det som kräver lite mer kreativitet som att skriva på uppgifter/arbete lite senare på förmiddagen eller efter lunch.

4. Om det känns trögt, börja med den enklaste. Jag tänkte tvärtom förut, men faktum är att det psykologiskt känns som att man fått så mycket gjort när man börjat i den änden att självförtroendet stärks och det andra känns mer överkomligt.

5. Byta miljö/sitta på bibliotek eller café funkar ibland, men det handlar för mig mer om att ha rutiner som funkar, ställa in huvudet på att det är plugg som gäller nu och att det är förbud på att göra andra saker (som sociala medier). Det får vänta till lunch eller 10min-pauserna.

Lycka till! Du är inte ensam, och om jag fixar det gör garanterat du det också

Hur är det med koncentrationen annars.

Verkade inte vara så bra såg jag nu

Min man är inteligent, smart fotografiskt minne osv och har läst på universitetet juridik och det gick jättebra till en ämnesdel. Där tog det tvärstopp och det ledde ju till att han hoppade av.

Det var så in i bombem tråkigt och svårt att han kunde inte hålla koncentrationen uppe och tankarna började vandra sina egna vägar. Hade ingenting med lathet eller icke-envishet att göra.

Vi har nu flera år senare fått förklaringen på detta och alla andra oavslutade projekt och svårigheterna att börja många gånger.

ADD var svaret hos min man.

Bra poäng. Det behöver förstås inte vara lathet och att kolla upp diagnos kan vara jättebra. Jag har faktiskt själv diskuterat det med en läkare men kommit fram till att jag inte har det, och egentligen först efter det vågade jag ta tag i studierna igen.

För mig handlade det mycket om en slags lathet även om det är väldigt förenklat eftersom det dels kan finnas saker som ligger och blockerar en i hjärnan, dels  kan det handla om dålig studieteknik eller att man inte får/fått det stöd man behöver och har dåliga förutsättningar. Det klingar ju dåligt med lathet men jag använder det ändå för att det i slutändan handlar om att jag måste sätta mig ner och aktivt göra det jag ska, vilket var anledningen till att jag inte klarade det förut. Det var mycket enklare att göra andra saker som krävde mindre av mig.

Sen är det ju tråkigt men sant, att kost och motion har rätt stor inverkan på koncentrationen. Så en kort promenad i pauserna och näringsrik mat kan göra små underverk.

Jag har 140 IQ och har misslyckats med flera tentor för att jag alltid haft så lätt för mig i skolan och aldrig behövt anstränga mig/lära mig hur man pluggar. Men tror säkert att du kan det om du följer råden här i tråden. Det ironiska är att de personer som har lägre IQ faktiskt ofta lyckas bättre för att de vet hur man kämpar. Du kanske är för intelligent helt enkelt?