Inlägg från: Anonym (förstår) |Visa alla inlägg
  • Anonym (förstår)

    Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?

    Jag känner igen mig sååå mycket. Hade urusel teknik i grundskola och gymnasiet samtidigt som jag klarade mig väldigt bra, och sen kuggade jag kurser när jag började på uni för att jag inte insåg att det krävdes något helt annat av mig där. Nu flera år senare har jag tagit tag i det och det börjar faktiskt gå riktigt bra, men det krävdes ett rejält uppvaknande och pinsamma insikter om att det handlade om lathet. Tycker också det är lätt att tappa fokus, speciellt om det är svår litteratur på engelska.

    Som många andra skriver tror jag att du måste ha tålamod med dig själv och utforska vad som funkar för dig, samt ha i huvudet att det kommer gå lättare och lättare när du tränar din hjärna i det nya sättet den får jobba.

    Några saker som funkat för mig är:

    1. www.studieteknik.info/

    2. Alltid sitta 3 timmar innan lunch (glöm inte att ta pauser bara). När man sen äter lunch känns det som att man har kommit en riktigt bra bit på vägen!

    3. Jag är morgontrött, så för mig funkar det bäst att bara läsa brödtext första timmen/timmarna och göra det som kräver lite mer kreativitet som att skriva på uppgifter/arbete lite senare på förmiddagen eller efter lunch.

    4. Om det känns trögt, börja med den enklaste. Jag tänkte tvärtom förut, men faktum är att det psykologiskt känns som att man fått så mycket gjort när man börjat i den änden att självförtroendet stärks och det andra känns mer överkomligt.

    5. Byta miljö/sitta på bibliotek eller café funkar ibland, men det handlar för mig mer om att ha rutiner som funkar, ställa in huvudet på att det är plugg som gäller nu och att det är förbud på att göra andra saker (som sociala medier). Det får vänta till lunch eller 10min-pauserna.

    Lycka till! Du är inte ensam, och om jag fixar det gör garanterat du det också Flört

  • Anonym (förstår)
    Houdini skrev 2014-08-23 12:32:32 följande:

    Hade ingenting med lathet eller icke-envishet att göra.


    Bra poäng. Det behöver förstås inte vara lathet och att kolla upp diagnos kan vara jättebra. Jag har faktiskt själv diskuterat det med en läkare men kommit fram till att jag inte har det, och egentligen först efter det vågade jag ta tag i studierna igen.

    För mig handlade det mycket om en slags lathet även om det är väldigt förenklat eftersom det dels kan finnas saker som ligger och blockerar en i hjärnan, dels  kan det handla om dålig studieteknik eller att man inte får/fått det stöd man behöver och har dåliga förutsättningar. Det klingar ju dåligt med lathet men jag använder det ändå för att det i slutändan handlar om att jag måste sätta mig ner och aktivt göra det jag ska, vilket var anledningen till att jag inte klarade det förut. Det var mycket enklare att göra andra saker som krävde mindre av mig.

    Sen är det ju tråkigt men sant, att kost och motion har rätt stor inverkan på koncentrationen. Så en kort promenad i pauserna och näringsrik mat kan göra små underverk.
  • Anonym (förstår)
    Anonym (...) skrev 2014-08-23 19:13:18 följande:

    Men var går gränsen för vad som är ADD och vad som bara är en "lat personlighet"? Jag frågar av egenintresse, för jag tycker att det känns konstigt att allt ska bli syndrom och sjukdomar, när det kanske bara är så att vi är olika...


    Jag tänker att när det påverkar vardagen i hög grad och inte vet hur man ska förändra det, eller att "ingenting man gör fungerar", så kan det vara bra att söka. Det är rätt omfattande utredningar och inte något man får med ett knäpp hos husläkaren som det kan låta som ibland i media. Själv tog jag upp det med min terapeut och fyllde i ett par skattningsskalor men kom rätt snabbt fram till att det nog inte var det som var haken.

    Även om man inte har adhd/add kan det vara bra att ta hjälp av vänner eller professionell hjälp för att lyckas hitta sitt eget sätt. Finns ju massor av strategier som man kan använda sig av för att underlätta. Jag skrev tidigare i tråden vad som funkar någorlunda för mig just nu, men det är ju väldigt individuellt. För mig var det nog också "erkännandet" av problemet för mig själv och för andra som gjorde att jag var tvungen att leta råd och tips och hitta en strategi eftersom jag inte såg något annat alternativ än att plugga.
  • Anonym (förstår)
    Anonym (Job) skrev 2014-08-23 19:24:21 följande:
    Så är det många som har det, låter mest som om du lider av lättja. Jag menar, vem har inte tankar som snurrar och vill helst ligga kvar på soffan? Men man reser sig upp och gör det man ska, hur tråkigt det än är. Jag tror det har lite med uppfostran att göra, gled man på en räkmacka som liten är det jäkligt svårt att ta sig i kragen.
    Det är så lätt att säga det där och jag tror det är väldigt förenklat. Det finns många olika anledningar till varför man inte lyckas 'ta sig i kragen'. Vi reagerar ju olika på stress och press, vissa flyr, andra kämpar, och man kan vara den ena på ett ställe och den andra på ett annat. Jag kan jobba hur hårt och många timmar som helst på vissa jobb, även om de är tråkiga, men när jag skulle plugga tog det stopp. Efter att att mitt huvud hade rensats, nedgrävda konflikter gjorts upp med, trauman bearbetats och jag hade medvetandegjort mig om mina egna mönster och reaktioner mm började det släppta. I kombination med massa vilja förstås.
  • Anonym (förstår)
    Anonym (Dum?) skrev 2014-08-31 12:35:37 följande:

    Läser rejält mycket, men har vansinnigt svårt att få en helhetsbild och förstå den engelska litteraturen. Känns grymt kämpigt. I studiehandledningen ligger tempot på 17-18 sidor per dag första veckan plus en inlämningsuppgift. Ska jag behöva ge upp innan jag ens har börjat??? Det handlar mycket om metodarbeten och olika teoretiska modeller. Må läraren lägga upp lite föreläsningar sen...!!!


    Har du gått in på www.studieteknik.info/ som jag länkade till i ett tidigare inlägg? Där finns massor av bra tips för hur man kan lägga upp studerandet.

    Ett annat tips med engelsk litteratur, lägg lite möda på att slå upp ord i början av boken, ofta har författare sina favorituttryck och nyckelord som man behöver lära sig, sen går det fortare.
Svar på tråden Kan en normalbegåvad människa ändå vara för dum för universitetsstudier?