Fiiaaa skrev 2014-08-27 00:58:47 följande:
Har testat med stickor och tycker att jag kunnat läsa av dem hyfsat bra. I kombination med regelbunden cykel och tempning så känns det som jag har rätt bra koll på cykeln. Men det kan säkert vara värt att testa digitalt nån månad bara för att dubbelkolla.
Usch jag känner mig så nere nu. Kände ju på mig innan att det inte tagit sig, men det blir så påtagligt när man blöder och har ont också. 4 månader sen missfallet nu och jag hade nog hoppas att bli gravid igen snabbare. Man hör ju om de som knappt hinner blinka innan de är gravida igen... Speciellt nu när jag vet att vi prickat äl två månader i rad...
Måste försöka fokusera på nåt annat än detta med graviditet men det är lättare sagt än gjort. Vill ju att detta med att försöka få barn ska kännas kul och spännande (som det gjorde innan missfallet) och inte som en kamp. Nån som har nåt tips?
Jag blev ju gravid på första försöket, något som jag aldrig hade väntat mig, men å vad lycklig jag var den där månaden. Nu känns det bara jobbigt och jag har svårt att hitta tillbaka till livsglädjen. Alla gamla kompisar är antingen gravida eller har barn...och det gör ju inte saken lättare.
Till slut så borde det väl ändå funka igen tänker jag, om man blivit gravid en gång och dessutom fått tillbaka äl och regelbunden cykel och såvitt jag vet blir man ju inte steril av missfall. 4 månader är ju såklart ingenting.
Var bara tvungen att skriva av mig lite, där jag ligger och inte kan sova. Så skönt att kunna ventilera lite här :)
Jag förstår dig precis. Jag skulle haft i början på mars. Nu har jag en kompis som ska ha i januari och en i februari, min bror i mars och min sambos bror nu i oktober. Man är såklart jätte glad för deras skull men verkligheten kommer ikapp en och man tänker att "när dom får sina bebisar så skulle jag haft min med". Jag tänker på det dagligen och det är skit jobbigt. Det tär verkligen på kroppen och man vill inte göra någonting annat än att bara stänga in sig och vara ensam.
Det tar nog en lång tid innan man kommer över ett missfall, att bara ha tanken på sin "förlust". Men vår tid kommer den också.
Jag blev gravid på första försöket med både dottern och denna (mf). Så tyvärr är jag nog inställd på att jag ska vara gravid nu med. Dumt, jätte dumt.
Jag letar symtom som jag hade sist, speciellt stickningar i brösten. Man blir inte klok av det här, och den eviga väntan, 2 veckor känns som 2 år! :(
1 vecka kvar idag. Jag kommer nog inte kunna hålla mig i början på nästa vecka. :)
