Min man drunknade
Mår så dåligt! Min man drunknade i en sjö i måndags då han paddlade kanot med vår 5-åriga son. Dykare letar fortfarande efter honom! Vad gör jag nu?
Mår så dåligt! Min man drunknade i en sjö i måndags då han paddlade kanot med vår 5-åriga son. Dykare letar fortfarande efter honom! Vad gör jag nu?
På sida 10 har numreringen visst blivit tokig..
Inläggens nummer står såhär:
Beklagar verkligen!
Finns inga ord för hur fasansfullt det måste vara...
Har läst hela tråden. Så fin son du har, förstår att du är stolt över honom!
Verkligen ledsamt att läsa en del inlägg här, en del personer fungerar verkligen inte socialt... Men jag låter det stanna där.. Tråden är inte till för tjafs.
Jag förlorade min pojkvän väldigt hastigt i en olycka när jag var 21 år, och jag reagerade väldigt märkligt, tydligen. Minns inte så mycket mer än att jag satt och rökte tillsammans med hans bästa vän på balkongen efter att fått beskedet, kände mig helt kall och tom...
Samma kväll ringde jag runt till hans andra vänner och informerade helt sakligt och kallt om vad som skett. De grät och var upprörda, men jag grät inte en tår, utan var helt kall... Inte förrän vid begravningen grät jag...
Så människor kan reagera väldigt olika när de hamnar i chock. Hade FL funnits på den tiden, hade jag säkert startat en tråd där, och jag kan föreställa mig hur kall folk hade tyckt att jag verkat vara...
Jag vet förstås att det inte är samma sak att förlora en pojkvän, som att förlora en man som man har barn med... Långt därifrån. Ville mer berätta om min erfarenhet av chock och hur man kan bete sig...
Jag beklagar eran sorg och lider så fruktansvärt mycket med er!
Jag förlorade min man i en trafikolycka och blev ensam kvar med våra barn.
Första tiden var vi i chock.
Jag ringde runt och berättade till vänner och släkt, efteråt har jag fått höra att det bara lät som att jag ringde ett helt vanligt samtal och typ skulle bjuda på kaffe.
Man har ingen aning om hur man reagerar när man hamnar i chock.
Så det är inte konstigt att Ts startade en tråd här!
Det känns som att man går sönder i miljoners molekyler och man vet inte vart man ska ta vägen.
Man fick kämpa för att överleva varje sekund.
En sekund kändes som en minut, minut som en timme, timme som en dag, dag som en vecka, vecka som en månad. Tiden sniglade sig fram.
Styrke kramar till er!
Till alla som skriver i tråden! Urbota dumt att paddla kanot utan flytväst det vet jag redan. Han var inte som någon skrev "långt ute på sjön". de befanns sig 150- 200 meter från en strand där de skulle meta abborre. Han var en god simmare! Vi väntar på obduktionsprotokollet då det finns märkliga omständigheter, såsom att han inte sparkade av sig skorna och krängde av sig jackan. Han lutade sig fram för att ta en paddel men ramlade baklänges av kanoten. Tyvärr tror jag inte att en flytväst hade räddat min man. MEN JAG VET ATT MAN SKA HA FLYTVÄST PÅ SIG!
Nu har jag en begravning att ta hand om!
Släpper nu tråden!
Tack alla Ni som skrivit fina och stöttande inlägg, det värmer mer än ni kanske tror!!
Sköt om dej! Ta hjälp av alla du kan. Vi tänker på dej, stöttar dej om du vill ha stöd.