Nån mer som vill ha syskon till sin 2012a? :-)

Tack! Ja, jag hade en känsla att det kunde vara en tjej, så hade ställt in mig på pojke för att minska risken för besvikelse . Men vi blev väldigt glada både maken och jag, har en son sen innan.

Hur går det tjejer???

Här är allt bra! Rul igår och förutom det underbara faktum att allt såg ut som det skulle fick vi veta att det bor en lillasyster i magen :)

Så härligt att allt såg bra ut! Och mysigt med en lillasyster!

Här lunkar det på. Gick in i v 25 i tisdags och ska till bm första gången sen inskrivningen imorrn. Har bokat ett förlängt besök och maken ska med också så ska vi prata förlossning redan nu istället för i v 37 och komma fram till om hon ska skicka vidare mig till aurora-enheten eller inte.

Jag vill så gärna få en bättre förlossning än sist, men det är samtidigt läskigt att känna så, för då är risken väldigt stor att jag blir besviken om det inte blir bättre än sist... Många tankar just nu och skönt att få träffa bm imorrn!

Jag går i exakt samma tankar angående förlossningen och ska få både extra samtal med min bm samt få komma på aurora samtal.

Får man fråga vad du upplevde som jobbigt sist?

Vi har varit på hjärtultraljud en gång i veckan sen v 18 och idag kom vi förbi den största riskperioden för hjärtfel. En stor händelse! Ska gå på två kontroller till mest för vår trygghets skull, men medicinskt är vi nu klara. Känns helt otroligt faktiskt! Kan inte riktigt förstå det...

Ska också gå på aurora samtal, är så rädd för allt som kan gå fel denna gången. Önskar det fanns en garanti på att allt går bra bara.

Grattis till lyckade hjärtultraljud och att ni är förbi största riskperioden!! Jag blir så glad för er!

Vid förra graviditeten gick allt bra tills jag var öppen 10 cm, vi jobbade på bra hemma och fick god hjälp av lustgasen när vi åkte in. Men vid 10 cm (och han stod rätt högt upp då) så avstannade det, hade en envis kant kvar som inte ville bort och sonen kom inte ner som han skulle i kanalen. Kl 18 var jag 10 cm öppen och bm var rätt frånvarande, hon kom in och kollade på datorn ibland och jag märkte att hon var fundersam men hon kommunicerade inte med oss och jag hade för täta värkar för att rycka tag i henne och fråga. Så det var ganska ovisst några timmar när inget hände och vi inte fick någon information. Kände mig väldigt utelämnad. Vid 21 var det skiftbyte och fick en underbar (bossig) bm som styrde och ställde, tog mina händer, tittade mig i ögonen och sa att bebis inte kom ner som han skulle och antingen skulle det bli sugklocka eller kejsarsnitt. Och jag kände mig trygg igen. Sen tog det några timmar till med värkstimulerande dropp och ultraljud för att ta reda på hur han låg och om det gick att sätta klocka. Till slut hade vi lyckats krysta ner honom en bit så dom kunde sätta klockan och 23.37 föddes han, alltså nästan 6h efter jag var fullt öppen. Jag hade haft krystimpulser från 19 ca men när jag väl fick krysta sent på kvällen så var jag för trött och slut för att det skulle ge så mycket effekt.

Pga sugklockan fick jag också en tredje gradens sfinkterruptur och fick sys rejält på operation. Hade rejält ont första månaden efter förlossningen och gick på smärtstillande men det avtog med tiden när musklerna läkte ihop har som tur är inga men idag. Men det vore såklart skönt att må lite bättre kroppsligt efter nästa förlossning!

Så dels är jag ju orolig för att det ska stanna av igen (även om jag vet i huvudet att det inte behöver bli så, så är känslorna nåt annat). Att vara fullt öppen är ingen positiv känsla för mig... Sen var ovissheten jävligt jobbig, så vill vara säker på att bli informerad och att det styrs upp en plan tidigt om det verkar dra ut på tiden. Det var nog den planen som hade behövts förra förlossningen... Och är rädd att jag ska leta liknelser med första förlossningen istället för att kunna fokusera på den här förlossningen och spänna mig istället för att låta kroppen göra sitt...

Men det känns skönt att det blir ordentligt dokumenterat hur jag upplevde det sist och enligt min bm nu ger en auroraträff mer tyngd åt journalen när man kommer till förlossningen. Jag känner mig egentligen inte rädd för förlossningen, utan mer orolig för hur jag kan reagera då. Tex hade jag djävulskt ont i ryggen under hela förlossningen vilken KAN bero på att sonen låg med ryggen mot min rygg, men inte säkert. Men om jag får lika ont i ryggen nästa gång är det ju lätt att tro att även denna bebis roterat fel... Sonen hade dessutom huvudet på sned och en hand i ansiktet så han gjorde allt för att ställa till det :-P

Det här blev visst väldigt långt...

Maräng87 - grattis till lillasyster!

AnnC - va skönt att allt ser bra ut!

Tallbarr - vet exakt hur du känner! Under första förlossningen avstannade allt när jag va 8cm öppen o EDA sattes in... Efter 5 timmar o skiftbyte upptäckte de att förra bm glömde att satta in värkstimulerande så då fick jag värkstimulerande o inget påfyllning i EDA (oxå miss!!!). Fick 39,9 i feber o hade värkar med 1 minut mellanrum i ca 3 timmar o öppnade mig helt. Men bebisen va för högt uppe så de kunde inte sätta in sugklocka så beslut om ks fattades då bebisen va stressad o jag helt utmattad (28h med värkar).

Ville inte uppleva samma sak nu med andra barnet så jag fick en förlossningskontrakt där det stod klart o tydligt va som gällde.
Personalen på FL va noggranna med det som stod i kontraktet o hjälpe mig en hel del. Förlossningen med sonen tog 7,5h varav 1,5h va krystvärkar. De fick hjälpa till lite med sugklocka (fick hög feber igen!), men överlag fick allt bra o jag skulle nog kunna göra det en gång till .