Hur ont gör det?

Efter många historier hur ont det gör, så lutar det nu för min del för att försöka få kejsarsnitt. Smärtan är den som jag är räddast för, även att jag har hört att det gör ont efter ett snitt också. Men hellre ont efteråt än under flera timmar och få en nära döden upplevelse som folk berättar om...

Aj, men hoppas allt går bra för dig! Skickar en massa lycka till! Tog du någon smärtlindring?

För mig gjorde det otroligt ont! En smärta jag inte kunde föreställa mig..  första barnet var helt klart värst. Även om förlossningen var snabb så var det intensivt. Jag var så svett efteråt att jag kunde vrida ur linnet jag hade på mig. Hon kom på 4 tim efter värkstart. Förlossningen med andra barnet däremot var egentligen ganska enkel och inte alls lika smärtsam. Från vattenavgång tills hon var ute tog det ca 7 tim men bara ca 30-40 min från det att jag hade riktigt jävla ont. Jag fick något smärtstillande dropp som gjorde mig helt väck så smärtan blev hanterbar. Men, även om det gör sjukt ont så finns det bedövning som fungerar jättebra. Jag klarade mig på lustgas med första och det där droppet med andra. Och det är helt fantastiskt att få uppleva förlossning! Att få krysta fram sitt barn... så fort barnen var ute så var all smärta borta. Med andra barnet kände jag inte ens av att jag hade fött barn där nere. Skulle ha kunnat åka hem på en gång när hon var ute :) Var inte ens svett.. (hon kom ut på andra krystvärken). 

Jag tyckte det gjorde fruktansvärt ont, så ont att jag inte kunde hantera det. Går inte att jämföra med mensvärk, mensvärk gör inte ens ont om man ens kan jämföra.

Vet inte om man ska fråga något man inte vill ha svar på, för det kommer antagligen bara skrämma upp dig. Men förbered dig på fruktansvärda smärtor.

Alltså snitt är väl inget man bara får sådär för att man är rädd.

Herregud. Jag är livrädd, föder andra barnet i september, MEN att inte få uppleva en förlossning är ju inte att rekommendera. Det är en upplevelse bortom allt. Och jag tror du kommer vara glad efteråt att du fick uppleva det trots dom hemska smärtorna.

Jag har fött fem barn och det har varit olika varje gång. Så det är extremt svårt att säga HUR ont det gör men en sak som är säkert är att man glömmer det så fort den lille är ute.

Det är nog omöjligt att svara på. Min förlossning gick lagom fort och ja det gjorde ont men inte värre än att jag absolut tänker göra om det om jag har turen att bli gravid igen. Då hade jag bara lustgas fram tills det var dags att krysta, då helt utan smärtlindring.

Och det går ju att få riktig smärtlindring dessutom.

Jag håller m dig . Själv så har snitt aldrig korsat min hjärna, om det nu inte skulle vara fara för mig lr barnet.

Jag hade ställt in mig på extrem smärta, typ dödslängtan och läst flera bra förlosssningsböcker. Jag var också helt inställd på att gå minst en vecka över tiden.

Istället gick vatten på natten i vecka 36+0, började med svaga menssmärtor som blev starkare och starkare. Det gjorde naturligtvis ont men jag kunde hantera dem genom att stå upp och gå runt. I bilen på väg till BB (ca 40 min resväg) var det ganska jobbigt men vi pratade om att vi säkert skulle bli hemskickade igen pga av att jag inte öppnat mig tillräckligt (det var 2-3 timmar efter att vattnet gått.) Väl framme på parkeringen skulle jag bara ta en till värk innan vi gick in. Det var första krystvärken och jag vrålade så att ett gäng barnmorskor kom ut. Helt överrumplad av känslan! Det visade sig att jag var helt öppen och det var bara att köra på. Jag krystade i en timme, gjorde inte alls särskilt ont men var mer fysiskt jobbigt. Krystvärkarna känns helt annorlunda mot vanliga värkar. Det känns mer i "nedre regionerna" istället för ryggen och magen. Hela förlossningen tog 4 timmar helt utan smärtlindring. Känslan efteråt var helt fantastisk! Längtar tills det är dags igen.

Jag har fött ett barn för 5 år sen... Jag har aldrig glömt den fruktansvärda smärtan. Jag ville inte ha fler barn efter henne. Sen råkade jag bli förälskad i en fantastisk kille som inte har barn. Kan inte tänka mig att han inte ska få uppleva ett barn så jag liksom offrade mig. Men jag är LIVRÄDD inför att göra om detta. Fy fan!