Hur ont gör det?
Hur ont gör det att föda? Är det som mensvärk gånger 100 ? Är jätterädd för smärta men är rätt van med mensvärk
Hur ont gör det att föda? Är det som mensvärk gånger 100 ? Är jätterädd för smärta men är rätt van med mensvärk
Ni kanske jag får skit av att tipsa om detta. Men jag har läst tråden och får känslan av att de flesta vill få dig att välja en vaginal förlossning, att få dig att känna dig trygg med att smärtan är helt okej. Jag är helt med i deras argument, jag tycker också man ska försöka bearbeta sina tankar och försöka vilja genomgå en vaginal förlossning. Men efter att jag lyssna på denna dokumentär: Dokumentär SR- Svenska berättelse- hellre dö än föda barn, så kan jag förstå att du vill ha hjälp. Denna dokumentär är ju riktad för den som verkligen vill få igenom ett kejsarsnitt. Men den fick mig att inse att "vi" andra måste acceptera dina känslor och att du måste ta de val som får dig att må bäst. Annars är risken att slutet av din graviditet blir jätte jobbig och att när barnet väl är ute kanske du riskerar förlossningsdepression.
Lyssna gärna på dokumentären, jag tror du kommer känna igen dig i vissa saker!
Jag har.mått förträffligt efter mina (vaginala) förlossningar. Träningsvärk men annars frisk, stark och full av endorfiner.
Med lustgas sa gor det ont men man overlever. Utan ngn smartlindring sa ar det fruktansvart!!
Det handlar lite om "traumat" bebisen måste gå igenom vid en förlossning. Det är bra av nån anledning. Ska hitta varför! Men är man livrädd är det såklart inte värt det.
Min förlossning tog 22 timmar och jag klämde ut sonen på ren jävla envishet. Jag hade tryck nedåt men fick aldrig krystvärkar då min livmoder var så trött (hade värkar i två nätter innan vi åkte till förlossningen), så jag sa att det vore ju synd om det skulle sluta med kejsarsnitt när vi kämpat så länge.
Jag valde epidural men den tog snett på mig så jag hade en fläck på ryggen och en på magen som det gjorde skitont i vid varje värk.
Jag måste faktiskt säga att jag tyckte att få epiduralen var värre än att klämma fram honom haha. Det var enda gången jag sa aj och spände mig.
Som någon skrev tidigare så kändes det som att kissa ut en melon och när huvudet var ute och resten av kroppen skulle ut så frågar de om jag hade en värk, "hur ska jag kunna veta det när det gör så jävla ont!" Svarade jag haha =)
Lättnaden när kroppen glider ut och man känner att smärtan försvinner med kroppen så hamna man i någon sort eufori över att vara smärtfri. Jag var hög på den känslan ett tag efteråt.
Vår förlossning tog som sagt 22 timmar och jag hade inte sovit på två nätter innan (fick bricanyl på dagen så jag kunde sova 4 timmar i alla fall), men jag kunde ändå inte somna efter förlossningen, jag kände mig oförskämt pigg (kan ha berott på att jag somnade mellan värkarna?;P) och i augusti ska jag göra om den häftiga upplevelsen att föda fram mitt barn. =)
Det handlar lite om "traumat" bebisen måste gå igenom vid en förlossning. Det är bra av nån anledning. Ska hitta varför! Men är man livrädd är det såklart inte värt det.
Jag fodde min forsta med epidural. Efter att de satt den in strax efter att jag kom in sa kande jag absolut inga smartor alls utan skamtade med personalen och min man. Varkarna fore gjorde naturligtvis ont, men hann inte ha dem sa lange och man ar ju pa ett slags adrenalinsus i stunden. Jag vet att det kan finnas risk med att epidural i vissa tillfallen kan gora forloppet langsammare. Inte for mig! Och det tog bara ca 15 minuter att pusha ut babyn (skall tillagga att jag var i ganska bra form och tranat mycket pilates/andningstekniker sa det kan ju handa att jag hade nagonslags muskelminne trots att jag inte kande ngt). Jag var pa foter samma kvall, naturligtvis lite om och omtumllad och blodde ocksa ganska lange efter. Men inget katastrofalt alls och jag blev alldeles "normal" senare. Inga trauman alltsa! Nu ar jag i v 35 och hoppas pa en lika bra upplevelse.