Hur ont gör det?

Många som har gjort snitt har väldigt ont efteråt. Det är ju trots allt en stor bukoperation. Jag har kunnat knalla till BB med bebis i famnen ganska direkt efter barnen har fötts och mått bra. Det gör ont att föda barn men det går egentligen inte att jämföra med något annat. All annan värk är ju så att säga "onormal" pga att något är fel. Jag känner inte någon som inte oroat sig - framför allt inför första barnet - det är ju också helt naturligt.

Jag trodde att det skulle kännas som mensvärk, men det gjorde inte alls. Dock känns väl mensvärk olika för olika människor, kanske. Min förlossningssmärta satt mycket mera bak i ryggen och gick som en våg över rumpan och ner i bakbenen. Det var tufft, kanske delvis för att jag hade svårt att hålla mig lugn efter ett tag. Jag hade väldigt långa värkar med minimal vila emellan. Bebisen mådde inte bra av det och de lyckades inte häva värkarna, trots bricanyl och epidural, så det blev snitt till slut. Trots det ska jag göra allt jag kan för att fullfölja vaginalt den här gången, snitt var jobbigt!

Bedövningssprutor innan epiduralen? 

Det är väldigt olika och upplevs också väldigt olika. Jag har haft snabba, intensiva förlossningar och ändå klarat mig bra med lustgas. Det gjorde ont men inte värre än att jag stod ut liksom. Inget sånt där man läser om att man skriker högt att man vill hem och inte vill ha sin bebis och sånt :)

Det som var värst för mig var att jag sprack en del med första barnet. Personligen tror jag det var för att bm stressade på mig att bebisen skulle ut snabbt. Jag behövde sys när bebisen var ute och då var jag väldigt smärtkänslig, det gjorde fruktansvärt ont när bm försökte. Så då fick jag åka upp på operation och fick ryggmärgsbedövning istället. Så här i efterhand känns det som det nog var det bästa, att de på operation fick sy ihop i lugn och ro :) för det läkte fint och jag fick aldrig några problem av det (alltså första 1-2 veckorna hade jag ont och svårt att sitta men sedan läkte det fint).

Andra barnet fick jag bara en liten liten bristning, minns inte ens om den behövde sys. Trots att alltihop gick på under en timme. Där hade jag nog inte hunnit få mer bedövning ens om jag önskat. Men det räckte så bra med lustgas.

Vad är det som gör att du är rädd för smärta? På vilket sätt, vilken sorts smärta är du rädd för?

Låter läskigt att spricka så också, men vad bra att de sydde dig på operation. Rädd för ihållande smärta som varar under längre tid, att det kännas som man håller på att dö och att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har alltid varit rädd för smärta ända sen jag var liten. Var rädd för att gå till sjukhus när jag var yngre. Men lite smärta har jag inget problem med men mina tankar om förlossningsmärtor är att det gör så sjukt ont, vilket det låter som det gör också. Värsta är också om det pågår i flera, flera timmar. Intensiv smärta under kortare tid går ju hantera lite lättare. Men många förlossningar verkar ju hålla på i typ 8 timmar eller mer för en förstföderska.

Var också rädd men trodde det skulle vara värre än det faktiskt var :) hade lätt gjort det igen dagen efter. Hade en vanlig standardförlossning där allt flöt på som det skulle under ett dygn. Det värsta var första veckan med amningen. Fy vad ont det gjorde att amma första tiden med såriga bröstvårtor! Förlossning är superhäftigt att vara med om!!

Var också rädd men trodde det skulle vara värre än det faktiskt var :) hade lätt gjort det igen dagen efter. Hade en vanlig standardförlossning där allt flöt på som det skulle under ett dygn. Det värsta var första veckan med amningen. Fy vad ont det gjorde att amma första tiden med såriga bröstvårtor! Förlossning är superhäftigt att vara med om!!

Alltså vill tippas om att be om bedövningsspray/infiltrationsbedövning (som de använder när de syr en efteråt) under utdrivningen. Inte alls lika effektiv som bäckenbottenbedövning sa barnmorskan men tar bort toppen på smärtan. Var perfekt på mig! Kände att det brände men tyckte inte det gjorde speciellt ont.

Jag har tagit ryggmärgsprov 2 gånger (senast igår) och de är "samma sak" som epidral bara att man tar ut vätska när man tar prvet, och sprutar in vätska när man ger smärtlindring. Man får hur eller hur en bedövningsspruta i huden i vilket fall. Det känns bara som ett litet stick, men det kan spänna och svida under huden när de sprutar in bedövningsvätskan. Det är bara för att ryggmärgskanylen är rätt grov så man inte ska få så ont när den går genom huden. Men tyvärr går det inte att bedöva ända in i ryggmärgen så det gör ont där tycker många. Första provet jag tog kände jag inte alls, igår gjorde det lite ont för han träffade inte rätt direkt. Var nog för att jag inte kunde "krulla ihop" mig och skjuta rygg så mycket pga bäckenet.

Jag väntar ju första barnet och ser fram emot förlossnnignen. Ungen ska ut på ett eller annat sätt ch när det väl sätter igång har jag nog inte så mycket mer val än attt bara vara där och ta mig igenom det :)

Jag är egentligen inte så rädd för nålar och epidral, antar att de gör ont en stund. Är mer rädd för de ihållande förlossningsmärtorna som kan vara och hålla i sig i timmar. Att spricka är läskigt men inte det jag mest oroar mig för heller även om att jag vet att en del spricker oändligt mycket :( Om förlossningen tog 4 timmar så skulle det vara en lycka, men inte så troligt att det sker (önsketänkande).
Man vet ju aldrig innan hur det blir förrän man är där och visst har jag ju inte så mycket val, på nåt sätt måste ju barnet ut. Men velar fram och tillbaka om jag ska göra Vf eller försöka få igenom snitt. Ser fram emot att möta mitt barn men inte förlossningen