Hur ont gör det?

Aj, men hoppas allt går bra för dig! Skickar en massa lycka till! Tog du någon smärtlindring?

Alltså snitt är väl inget man bara får sådär för att man är rädd.
Herregud. Jag är livrädd, föder andra barnet i september, MEN att inte få uppleva en förlossning är ju inte att rekommendera. Det är en upplevelse bortom allt. Och jag tror du kommer vara glad efteråt att du fick uppleva det trots dom hemska smärtorna.

Jag hade fruktansvärt ont innan de satte EDA, sen gjorde det jävligt ont, men var uthärdligt när jag dämpade topparna med lustgas och fick stöd av sambo och personal. Vi pratade och skämtade mellan värkarna. Jag hade en snabb och mycket intensiv förlossning. När det var som värst bara vred jag mig i smärtor och kunde knappt höra vad folk omkring mig sa, än mindre säga något själv. Jag jobbade länge med bra andning och lustgas, men till sist fanns det ingen yoga-andning i världen som kunde dämpa eländet.

Jag vill tillägga att jag under den tiden jag hade så ont att jag inte var riktigt kontaktbar aldrig var det minsta rädd. Inte ett dugg. Jag säger inte att det gäller alla, absolut inte. Men för mig var vetskapen om att situationen jag befann mig i inte var farlig en ro för själen, även om kroppen led.

Om du är väldigt rädd tycker jag att du ska prata med din barnmorska om planerat snitt eller hjälp att komma över rädslan - vilket du vill.

Nästa förlossning har jag valt vaginal förlossning (förutsatt att allt går bra). Men du ska göra som du vill!

Jag har fått en remiss skickad så jag väntar att få prata med någon. Tack! Vi får se hur det blir. Men efter alla berättat hur ont det gör( för någon vecka sedan fick jag höra det  av en som precis fått barn och hur ont de verkligen gjorde) och då känner jag bara att snitt är aktuellt. Ser inget positivt med vaginal förutom att jag kommer vara piggare efter förlossningen. Att få känna känslan att föda fram mitt barn är säkert speciellt men inget jag känner att jag måste uppleva och att få ett ärr på magen gör mig inget heller, kommer ju ändå inte synas så tydligt.

För mig gjorde värkarna fruktansvärt ont. Så ont att jag trodde jag skulle dö ett par gånger. Krystandet var nemas problemas! Men det tog bara 12 min.. Minns att jag sa i ett par veckor att jag aldrig skulle göra om det (som alla andra typ). Men nu är jag gravid och längtar faktiskt efter smärtan och att få föda igen. Man känner sig så sjuuukt jävla duktig på något sätt efteråt.

Jag födde för snart 10 månader sedan och kan _inte_ tänka mig att föda vaginalt igen. Hade dock aldrig bytt bort upplevelsen.