Hur ont gör det?

Jag hatar smärta och jag är också rädd för smärtan som kan komma. Jag har fött ett barn, jag hade så ont att jag visste inte vad  jag skulle ta mig till! Sen tvingade doktorn mig att ta EDA. Jag skrek o skakade o trodde aldrig att jag skulle klara av det (alltså under öppningsfasen) Men efter jag fick EDAn så var smärtan som bortblåst. Det var sååå skönt!  Nu kunde jag "vara med" på förlossningen. Efter det gjorde inget ont Efter allt var klart hade jag inte ont. Inte ens sammandragningarna i livmodern gjorde ont efteråt. Eller att kissa eller bajsa. 

Nu ska jag föda i dagarna här Och har bestämt att så fort jag kommer in till sjukhuset ska jag ha EDA! 

Jag skulle inte vilja ha kejsarsnitt även om jag har "smyg funderat" på det.

För det funkade så bra med EDAn!

Jag har ropat på mamma, skällt på maken för att satte på mig för 9 månader sedan och gjorde mig med barn, velat gå hem mitt i allt osv. Men så fort bebisen är född är allt förlåtet.

Jag har tre barn, två födda vaginalt och den tredje med akutsnitt efter typ 12 timmars värkarbete. Alla med bara lustgas som smärtlindring. Klart det gör ont, MEN, smärtan är ju positiv, du vet att du får något bra av det och den går över när barnet är ute. För ettår sedan stukade jag foten. Ordentligt, så illa att de på akuten trodde den var bruten. Den smärtan är det absolut jävligaste jag varit med om, flera gånger värre än förlossningssmärta. Så visst gör det ont att föda barn, men jag skulle aldrig i livet vjlja ha ett kejsarsnitt bara för att slippa den smärtan.

För min del trodde det skulle vara mycket värre. Jag gick över tiden 16 dagar och var minst sagt redo för förlossningen. Klart den häftigaste upplevelsen jag varit med om. Jag har aldrig kännt mig så stark och urkvinnlig som jag gjorde då.

Men det är så olika hur man upplever smärtan, det beror nog mycket på hur lång tid förlossningen tar och om man kan slappna av mellan värkarna. Jag tror att om man är rädd så spänner man sig och då blir det mycket värre. Det är ju svårt att bara bestämma sig för att inte vara rädd.

Några råd på vägen:
- Träna avslappning innan förlossningen, googla på Signe-kursen t ex, eller köp någon avslappnings-cd.
- Du behöver inte bestämma innan vilken smärtlindring du vill ha, utan ta det som det kommer.
- Tänk på att smärtan är positiv och inte farlig. För varje värk kommer du ett steg närme barnet. 

 

Jag hade fruktansvärt ont innan de satte EDA, sen gjorde det jävligt ont, men var uthärdligt när jag dämpade topparna med lustgas och fick stöd av sambo och personal. Vi pratade och skämtade mellan värkarna. Jag hade en snabb och mycket intensiv förlossning. När det var som värst bara vred jag mig i smärtor och kunde knappt höra vad folk omkring mig sa, än mindre säga något själv. Jag jobbade länge med bra andning och lustgas, men till sist fanns det ingen yoga-andning i världen som kunde dämpa eländet.

Jag vill tillägga att jag under den tiden jag hade så ont att jag inte var riktigt kontaktbar aldrig var det minsta rädd. Inte ett dugg. Jag säger inte att det gäller alla, absolut inte. Men för mig var vetskapen om att situationen jag befann mig i inte var farlig en ro för själen, även om kroppen led.

Om du är väldigt rädd tycker jag att du ska prata med din barnmorska om planerat snitt eller hjälp att komma över rädslan - vilket du vill.

Nästa förlossning har jag valt vaginal förlossning (förutsatt att allt går bra). Men du ska göra som du vill!

Med tanke på hur många i den här tråden, inklusive du själv, som efter flera år fortfarande kan beskriva smärtan så skulle jag inte hålla med om att man glömmer bort den när bebisen är ute.

Och så en annan sak.
Angående hur lång tid förlossningen tar. Folk räknar från så olika tillfällen så det är svårt att jämföra tider. Min första förlossning tog drygt 6 timmar från att jag kände att livmodern började dra ihop sig till dess barnet var ute. Det sa min barnmorska var en snabb förlossning för att vara första barnet.

Så här skriver 1177.se:

En förlossning brukar vara i genomsnitt 12 - 16 timmar för förstföderskor och 4 - 8 timmar för omföderskor. Detta räknas från det att värkarna blivit kraftiga och regelbundna och från att livmoderhalsen blir kortare och börjar öppna sig.

Jo visst kan man beskriva smärtan men det onda är ju borta så fort barnet är fött. Det är ju något som man vet är övergående. Jag lever med kronisk smärta i buken. Den är inte övergående och är mer svår att hantera än förlossningssmärta. Eftersom när förlossningssmärtan är över så kommer den ju inte mer. Det är ju därför många kvinnor inkl jag själv föder fler än ett barn. Jag ska ha vårt sjätte om fyra veckor.

Men då borde man väl säga att smärtan inte känns mer. 
Efter att jag födde kände jag inte av någon smärta. Men jag kommer mycket väl IHÅG hur ont det gjorde!

Nä smärta bleknar om man haft det en kort period. Och eftersom jag vet att det gör olika ont under varje förlossning så vet jag även att den bleknar då jag ändå kan utsätta mig för den.

Men min kroniska smärta vill jag inte utsättas för ändå tvingas jag till den 24/7/365 och ibland ökar den så jag måste uppsöka sjukhus.

Ja, det går ju över. Det har du rätt i! Fast jag hade ont i underlivet 1-2 veckor efter förlossningen också. För att inte tala om brösten. Hua. Ja, jag hade faktiskt ont av foglossning i 1,5 år efter förlossningen. Men de smärtorna är ju lindrigare än förlossningen!

Och visst är det värre om smärtan inte tar paus och/eller beror på att något i kroppen är fel. Jag antar att det är det folk menar när de säger att det är en positiv smärta när man föder barn. Jag kunde då aldrig känna något positivt med den där plågan, men rädd var jag ju som sagt aldrig, för det var ju inget fel.

Jag väntar också på förlossning just nu. Sisådär åtta veckor kvar! Sitter här och är sjukskriven pga av smärta redan nu (bäckenfogar) och ser fram emot finalen. Lycka till med din!

Det gör ofta ont att bära och föda barn. Det ska folk veta innan de ger sig in på det. För egen del har jag mer eller mindre ont i omkring 2 år/barn. Och det har jag bedömt att det är värt!