Hur ont gör det?

Tyckte bedövningssprutorna innan epiduralen var värst

Det är väldigt olika och upplevs också väldigt olika. Jag har haft snabba, intensiva förlossningar och ändå klarat mig bra med lustgas. Det gjorde ont men inte värre än att jag stod ut liksom. Inget sånt där man läser om att man skriker högt att man vill hem och inte vill ha sin bebis och sånt :)

Det som var värst för mig var att jag sprack en del med första barnet. Personligen tror jag det var för att bm stressade på mig att bebisen skulle ut snabbt. Jag behövde sys när bebisen var ute och då var jag väldigt smärtkänslig, det gjorde fruktansvärt ont när bm försökte. Så då fick jag åka upp på operation och fick ryggmärgsbedövning istället. Så här i efterhand känns det som det nog var det bästa, att de på operation fick sy ihop i lugn och ro :) för det läkte fint och jag fick aldrig några problem av det (alltså första 1-2 veckorna hade jag ont och svårt att sitta men sedan läkte det fint).

Andra barnet fick jag bara en liten liten bristning, minns inte ens om den behövde sys. Trots att alltihop gick på under en timme. Där hade jag nog inte hunnit få mer bedövning ens om jag önskat. Men det räckte så bra med lustgas.

Vad är det som gör att du är rädd för smärta? På vilket sätt, vilken sorts smärta är du rädd för?

Jag har tagit ryggmärgsprov 2 gånger (senast igår) och de är "samma sak" som epidral bara att man tar ut vätska när man tar prvet, och sprutar in vätska när man ger smärtlindring. Man får hur eller hur en bedövningsspruta i huden i vilket fall. Det känns bara som ett litet stick, men det kan spänna och svida under huden när de sprutar in bedövningsvätskan. Det är bara för att ryggmärgskanylen är rätt grov så man inte ska få så ont när den går genom huden. Men tyvärr går det inte att bedöva ända in i ryggmärgen så det gör ont där tycker många. Första provet jag tog kände jag inte alls, igår gjorde det lite ont för han träffade inte rätt direkt. Var nog för att jag inte kunde "krulla ihop" mig och skjuta rygg så mycket pga bäckenet.

Jag väntar ju första barnet och ser fram emot förlossnnignen. Ungen ska ut på ett eller annat sätt ch när det väl sätter igång har jag nog inte så mycket mer val än attt bara vara där och ta mig igenom det :)

Jag var nog lite orolig själv inför första gången att jag skulle ha ont i flera dygn och så, och få svårt att orka med. Men jag gissar att man kan få bra smärtlindring då. Och fast mina förlossningar gick snabbt och var väldigt intensiva så var det aldrig värre än att jag kände att jag klarade det och jag kände aldrig det där att jag bara ville bort eller höll på att dö eller något. Men förstås, alla förlossningar och upplevelserna av dem är ju olika.  

Jag kan inte statistiken men jag har fått för mig i en helt ovetenskaplig studie bland mina vänner :) att man ofta får lite liknande förlossningar som ens mamma, att det finns en ärftlighetsaspekt i det. I mitt fall stämde det ganska bra. Jag föddes efter ca 3h på sjukhuset och med mitt första barn hann jag vara på sjukhuset i ca 3h med, med andra barnet gick det mycket snabbare. Så det måste inte vara som du skriver att det tar 8h eller mer för att det är första barnet.

Visst gör det ont att föda men samtidigt inte värre än att man klarar av det. Många många gör ju frivilligt om det flera gånger :)

Tänkte bara att du frågade varför man fick spruta innan epidralen :) Jag tror själv inte att man hinner tänka så mycket på nålar under en förslossninga. Själv är jag så avtrubbad efter alla kanyler jag fått i både armar, rygg händer och ben genom livet. Men att spricka som du skriver kan jag med känna mig orolig av. Tror inte det märks när det väl spricker (rätta mig gärna om jag har fel?) men att det ska göra ont och få problem dagarna efter. Eller att det ska leda till komplikationer. Jag är oandrasidan LIVRÄDD för snitt! Blir det akut så blir det, men det är jag mest orolig för. Jag hatar att bli sövd, jag hatar sjukhusplåster. Trr att kroppen klarar av en vaginal förlossning bättre än ett snitt :)

Skönt att höra omd denna "ovetenskapliga studie bland vänner" Anna227! Min mamma har haft 4 rerlativt snabba och "lätta" fölossnningar ;)

8h är ju inte en lång förlossning med ett första barn. Mina har tagit 11 timmar (3,5 timme på förlossningen), 5 timmar lite drygt (1,5 timme på förlossningen) och 3,5 timme (16 minuter på förlossningen). Jag anses ha haft snabba förlossningar (även om det självklart finns dem som har snabbare . 

Ja det gör förbannat ont rent ut sagt,det gjorde mkt ondare än ja nånsin kunnat drömma om..för mej var krystvärkarna värst,jag hade så ont i ryggen att ja inte kunde vara stilla..dom ville ha mej sittandes,men ja hasade ner ja e livrädd för nästa förlossning, ska ha i november..det e hemskt att ja verkligen vet å kommer ihåg hur det känns

Alltså snitt är väl inget man bara får sådär för att man är rädd.
Herregud. Jag är livrädd, föder andra barnet i september, MEN att inte få uppleva en förlossning är ju inte att rekommendera. Det är en upplevelse bortom allt. Och jag tror du kommer vara glad efteråt att du fick uppleva det trots dom hemska smärtorna.

Jag hade fruktansvärt ont innan de satte EDA, sen gjorde det jävligt ont, men var uthärdligt när jag dämpade topparna med lustgas och fick stöd av sambo och personal. Vi pratade och skämtade mellan värkarna. Jag hade en snabb och mycket intensiv förlossning. När det var som värst bara vred jag mig i smärtor och kunde knappt höra vad folk omkring mig sa, än mindre säga något själv. Jag jobbade länge med bra andning och lustgas, men till sist fanns det ingen yoga-andning i världen som kunde dämpa eländet.

Jag vill tillägga att jag under den tiden jag hade så ont att jag inte var riktigt kontaktbar aldrig var det minsta rädd. Inte ett dugg. Jag säger inte att det gäller alla, absolut inte. Men för mig var vetskapen om att situationen jag befann mig i inte var farlig en ro för själen, även om kroppen led.

Om du är väldigt rädd tycker jag att du ska prata med din barnmorska om planerat snitt eller hjälp att komma över rädslan - vilket du vill.

Nästa förlossning har jag valt vaginal förlossning (förutsatt att allt går bra). Men du ska göra som du vill!

Ja, det är superhäftigt att föda fram sitt barn! Men pigg efter förlossningen kan jag knappast påstå att jag var... Och då gick det ändå hyfsat snabbt för mig.

Ni kanske jag får skit av att tipsa om detta. Men jag har läst tråden och får känslan av att de flesta vill få dig att välja en vaginal förlossning, att få dig att känna dig trygg med att smärtan är helt okej. Jag är helt med i deras argument, jag tycker också man ska försöka bearbeta sina tankar och försöka vilja genomgå en vaginal förlossning. Men efter att jag lyssna på denna dokumentär: Dokumentär SR- Svenska berättelse- hellre dö än föda barn, så kan jag förstå att du vill ha hjälp. Denna dokumentär är ju riktad för den som verkligen vill få igenom ett kejsarsnitt. Men den fick mig att inse att "vi" andra måste acceptera dina känslor och att du måste ta de val som får dig att må bäst. Annars är risken att slutet av din graviditet blir jätte jobbig och att när barnet väl är ute kanske du riskerar förlossningsdepression.

Lyssna gärna på dokumentären, jag tror du kommer känna igen dig i vissa saker!

Tack svansjön! Ska ta och lyssna på dokumentären. Ja det är inte riktigt accepterat att inte föda vaginalt. Jag tror säkert det är häftigt att föda fram sitt barn men tror samtidigt inte att en förlossning blir bra om man är rädd innan och inte idag ser något positivt med en vaginal. Det lär knappast bli en bra upplevelse...

Okej fast för mig låter det som en mardröm! Jag krystade två gånger så var han ute, 12 min tog det.
Ja, de har väl med bakterier att göra.. Är inte jättepåläst men vet att det ska vara bra e immunförsvaret. därmed inte sagt att barn som blir utsnittade mår sämre i livet :)

Jag fick en annan syn på rädslan för vaginal förlossning och att kejsarsnitt då är det bästa för både mamman och barnet i det fallet.
Sen förstår man också hur tufft det var för henne att få ett intyg om kejsarsnitt, hon fick verkligen kämpa för det.
Tycker fler borde lyssna på den!
Hoppas du väljer efter ditt hjärta och det du mår bäst av!