I969 skrev 2014-05-25 09:42:30 följande:
Oj, det var verkligen att utmana ödet att låta din livliga 5-åring (som tydligen brukar kräva uppmärksamhet och inte vilja äta även när det inte finns nya konkurrenter om mamma där...) sitta jämte nya killen i soffan och sedan förvänta att han ska lyssna på tillsägelser om att sitta rakt, tyst och äta upp maten! Jag tycker att din kille hade en väldigt tråkig still, verkligen inte ett ok sätt. Men det kan också vara så att han är helt ovan vid barn och drabbades av smått panik över situationen. Det är inte alltid lätt att ta sig an utmanande 5-åringar. Här hade du behövt vara lite strategisk, kanske satt 5-åringen bredvid dig så du kunde "hålla lite i honom" (alltså inte fysiskt) och du kunde gott sagt att han fick gå och göra något annat när han inte ville äta längre. Förbereda, förbereda, förbereda, är vad som gäller med en 5-åring. De kan hålla sig till planen om de bara vet precis (!!!) vad som kommer att hända, vad de ska få äta, vad som händer när de inte vill ha mer, vad som händer efter middagen o.s.v. Men men, gå på din magkänsla vad gäller killen. Om du vill träffa honom igen kan du ju berätta hur fel du tyckte att det blev och se vilken inställning han har till det. Om han tyckte att det var helt oproblematiskt att bli så auktoritär och hotfull i första mötet med dina barn, då är det riktigt illa, men kan han uttrycka att det kändes helt fel men att han inte visste hur han skulle reagera, ja då kan det finnas hopp.
Jag tycker tvärt emot dig i att en som är ovan vid barn säger till direkt.
Innan jag skaffade egna barn så hade jag tigit och lidit och sen bara tyckt att sonen var en liten jäkla skitunge, som jag inte ville ha mer med att göra.
Efter att ha fått flera egna barn, så hade jag numera sagt till sonen direkt när han började att störa mig, precis som ts kille gjorde.