• Tigerlilja75

    Pojkvän som höjer rösten till sonen på första träffen ?

    Jag befinner mig i en knepig och jobbig situation... Jag har träffat en kille som jag trivts med på alla sätt. Så efter att ha träffat honom några månader själv tog jag beslutet att låta min son som är 5 år träffa min pojkvän. Jag ångrar mig nu. Min son kan vara ganska påfrestande ibland när han inte lyssnar och han kan sparkas och strunta i att sluta göra saker när man säger till. Min pojkvän blev väldigt irriterad när han inte lyssnade och sa att " om du inte slutar blir jag arg" , sa väldigt hårt " titta på mig ... ( hans namn) " och tog honom i armen ( inte hårt men ändå) ...jag tycker det var lite magstarkt på deras första träff att han skulle " uppfostra " min son!! Nu känns det som att jag inte vill se honom igen . Samtidigt förstår jag att han ju måste få säga ifrån, men inte sådär mycket och på det sättet. Vad säger ni. Gjorde han rätt??

  • Svar på tråden Pojkvän som höjer rösten till sonen på första träffen ?
  • Sophia85
    Froststar skrev 2014-04-30 13:54:56 följande:
    Barn ska bete sig civiliserat. Om det betyder nickedocka för dig må så vara men i min värld gör det inte det. Vet inte varför du inte bara accepterar att barn som lever rövare ute är inte redo för att vistas på sådana ställen sådant inte hör hemma. Det är stor skillnad mellan att lyda och att vara en nickedocka. Om jag säger till min unge att den ska vara tyst på en teaterföreställning så ska den bara vara tyst. Det är inget lämpligt tillfälle eller ställe att börja förklara för ungen med tjugotusen "varför" till följd, under pågående föreställning, varför den ska vara tyst. Om man då har en unge som inte lyder utan måste ifrågasätta allt då hör inte den ungen hemma där, den är inte mogen för det. Och det är upp till dig som förälder att förhindra det. Det handlar inte om att ungen är nickedocka utan det handlar om att ungen har den mentala mognad som krävs för att själv förstå varför den ska vara tyst, inte ränna runt och gapa just där och då. Om man då bedömer att en unge under en viss ålder inte begriper det då ska inte ungen vara välkommen just där. Precis som att det finns en anledning till att spel, filmer, tobak, alkohol, etc har åldersgränser.
  • I969

    Oj, det var verkligen att utmana ödet att låta din livliga 5-åring (som tydligen brukar kräva uppmärksamhet och inte vilja äta även när det inte finns nya konkurrenter om mamma där...) sitta jämte nya killen i soffan och sedan förvänta att han ska lyssna på tillsägelser om att sitta rakt, tyst och äta upp maten! Jag tycker att din kille hade en väldigt tråkig still, verkligen inte ett ok sätt. Men det kan också vara så att han är helt ovan vid barn och drabbades av smått panik över situationen. Det är inte alltid lätt att ta sig an utmanande 5-åringar. Här hade du behövt vara lite strategisk, kanske satt 5-åringen bredvid dig så du kunde "hålla lite i honom" (alltså inte fysiskt) och du kunde gott sagt att han fick gå och göra något annat när han inte ville äta längre. Förbereda, förbereda, förbereda, är vad som gäller med en 5-åring. De kan hålla sig till planen om de bara vet precis (!!!) vad som kommer att hända, vad de ska få äta, vad som händer när de inte vill ha mer, vad som händer efter middagen o.s.v. Men men, gå på din magkänsla vad gäller killen. Om du vill träffa honom igen kan du ju berätta hur fel du tyckte att det blev och se vilken inställning han har till det. Om han tyckte att det var helt oproblematiskt att bli så auktoritär och hotfull i första mötet med dina barn, då är det riktigt illa, men kan han uttrycka att det kändes helt fel men att han inte visste hur han skulle reagera, ja då kan det finnas hopp.

  • Ann Cistrus

    Jag uppfattade det först som att han "bara" hade gjort irriterande ljud, men när du sen skriver att din son låg och tryckte på din pojkvän med fötterna så förstår jag att han sade till. Precis som SupersurasunkSara skriver så måste man få lov att sätta gränser kring sin egen person. Folk får inte röra vid mig, putta, knuffa, hålla fast eller annat om jag inte vill det och det gäller barn och vuxna. Icke förhandlingsbart. 


    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Hallonbåt02

    Fast man ska inte behöva säga till ett barn handgripligen och speciellt inte om ts redan säger till sin son det är att gå över gränsen

  • Ann Cistrus
    Hallonbåt02 skrev 2014-05-25 20:34:52 följande:
    Fast man ska inte behöva säga till ett barn handgripligen och speciellt inte om ts redan säger till sin son det är att gå över gränsen
    Vad är att gå över gränsen? Jag blir irriterad bara av tanken att en stökig unge ska ligga och trycka sina fötter på mig trots flera tillsägelser. 
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • Ess
    I969 skrev 2014-05-25 09:42:30 följande:
    Oj, det var verkligen att utmana ödet att låta din livliga 5-åring (som tydligen brukar kräva uppmärksamhet och inte vilja äta även när det inte finns nya konkurrenter om mamma där...) sitta jämte nya killen i soffan och sedan förvänta att han ska lyssna på tillsägelser om att sitta rakt, tyst och äta upp maten! Jag tycker att din kille hade en väldigt tråkig still, verkligen inte ett ok sätt. Men det kan också vara så att han är helt ovan vid barn och drabbades av smått panik över situationen. Det är inte alltid lätt att ta sig an utmanande 5-åringar. Här hade du behövt vara lite strategisk, kanske satt 5-åringen bredvid dig så du kunde "hålla lite i honom" (alltså inte fysiskt) och du kunde gott sagt att han fick gå och göra något annat när han inte ville äta längre. Förbereda, förbereda, förbereda, är vad som gäller med en 5-åring. De kan hålla sig till planen om de bara vet precis (!!!) vad som kommer att hända, vad de ska få äta, vad som händer när de inte vill ha mer, vad som händer efter middagen o.s.v. Men men, gå på din magkänsla vad gäller killen. Om du vill träffa honom igen kan du ju berätta hur fel du tyckte att det blev och se vilken inställning han har till det. Om han tyckte att det var helt oproblematiskt att bli så auktoritär och hotfull i första mötet med dina barn, då är det riktigt illa, men kan han uttrycka att det kändes helt fel men att han inte visste hur han skulle reagera, ja då kan det finnas hopp.
    Jag tycker tvärt emot dig i att en som är ovan vid barn säger till direkt. 

    Innan jag skaffade egna barn så hade jag tigit och lidit och sen bara tyckt att sonen var en liten jäkla skitunge, som jag inte ville ha mer med att göra.
    Efter att ha fått flera egna barn, så hade jag numera sagt till sonen direkt när han började att störa mig, precis som ts kille gjorde.
  • Ess
    Hallonbåt02 skrev 2014-05-25 20:34:52 följande:
    Fast man ska inte behöva säga till ett barn handgripligen och speciellt inte om ts redan säger till sin son det är att gå över gränsen
    Nä precis. Man ska inte behöva att handgripligt lyfta bort ett barn när föräldern befinner sig strax bredvid. 
    Dåligt av föräldern.
  • Hallonbåt02

    Ts säger åt sitt barn och klarar mannen inte av det som precis har träffat sonen så verkar det ju redan där vara brist för förståelse för barn.
    Man tar inte tag i barn handgripligen och jag tycker verkligen inte att en främmande människa ska lägga sig i om det redan sägs till av föräldern.
    Däremot kan dem tala igenom situationen efteråt så att det inte behöve rbli flera  situationer av det slaget.

  • Ess
    Hallonbåt02 skrev 2014-05-25 20:53:43 följande:
    Ts säger åt sitt barn och klarar mannen inte av det som precis har träffat sonen så verkar det ju redan där vara brist för förståelse för barn.
    Man tar inte tag i barn handgripligen och jag tycker verkligen inte att en främmande människa ska lägga sig i om det redan sägs till av föräldern.
    Däremot kan dem tala igenom situationen efteråt så att det inte behöve rbli flera  situationer av det slaget.
    Sitter ett barn och sparkar eller trycker fötterna på mig, så säger jag först ifrån, sen tar jag bort fötterna och säger ifrån mer bestämt.
    Klarar inte föräldern av att få sitt barn att lyssna, så får hon finna sig i att andra gör det.
    Du hänger upp dig på handgripligt. Hade det gällt att killen gett ungen en örfil, då hade jag förstått dig. Men att flytta bort barnets fötter eller hela barnet tom, ser jag inget fel med, speciellt inte när man själv OCH föräldern bett barnet att sluta.
  • Ann Cistrus
    Ess skrev 2014-05-25 21:37:40 följande:
    Sitter ett barn och sparkar eller trycker fötterna på mig, så säger jag först ifrån, sen tar jag bort fötterna och säger ifrån mer bestämt.
    Klarar inte föräldern av att få sitt barn att lyssna, så får hon finna sig i att andra gör det.
    Du hänger upp dig på handgripligt. Hade det gällt att killen gett ungen en örfil, då hade jag förstått dig. Men att flytta bort barnets fötter eller hela barnet tom, ser jag inget fel med, speciellt inte när man själv OCH föräldern bett barnet att sluta.
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • BioBonus
    Ess skrev 2014-05-25 21:37:40 följande:
    Sitter ett barn och sparkar eller trycker fötterna på mig, så säger jag först ifrån, sen tar jag bort fötterna och säger ifrån mer bestämt.
    Klarar inte föräldern av att få sitt barn att lyssna, så får hon finna sig i att andra gör det.
    Du hänger upp dig på handgripligt. Hade det gällt att killen gett ungen en örfil, då hade jag förstått dig. Men att flytta bort barnets fötter eller hela barnet tom, ser jag inget fel med, speciellt inte när man själv OCH föräldern bett barnet att sluta.
Svar på tråden Pojkvän som höjer rösten till sonen på första träffen ?