Pojkvän som höjer rösten till sonen på första träffen ?

Humörproblem? Och att han skulle börja slå barnet nästa gång? Nu tror jag du målar fan på väggen, som man brukar säga. Att han fräste ifrån kan vara en reaktion då han kanske är en person som tar tag i situationer och inte blundar för dom! Behöver inte vara något negativt. Det kanske var mer en reflex att säga ifrån! Sen kanske han också lärde sig något av detta och kommer att behöva tänka barn vs vuxen! Men detta borde mamman (TS) ta upp med honom. Han ska självklart säga ifrån! Även om det inte är hans barn. Men man ska veta HUR man gör det. Och att ta tag i ungens arm är inte aga. Uppenbarligen är ungen inte väluppfostrad då han sparkas osv och jag förstår att han reagerade! Han tänker också "och med den här ungen ska jag behöva dela mitt liv med". Det är inte lätt, speciellt om man inte gillar ouppfostrade barn!

TS: tycker du ska prata med din pojkvän gällande vad som hände och börjar redan nu ha en bra kommunikation om hur ni ska lägga upp detta med uppfostran osv. Om det händer igen - hur vill du att han beter sig vs hur vill han att du beter dig? Vad förväntar ni er av varandra? Få inte kalla fötter - prata om detta! Det är jätteviktigt! Jag själv har två bonusbarn och jag säger också ifrån och tar bort dom från matbordet om dom beter sig illa. Även min sambo. Inget konstigt! Beter man sig illa får man ta konsekvenserna av det. Oberoende om det är biologiska barn eller bonusbarn.

Det borde väl vara allmänt känt att säga till andras barn är superkänsligt.

Jag kan nog tycka att det är viktigt för barn att lära sig att man inte har rätt att störa och irritera andra människor bara för att man har lust. Barnen i samhället är alla vuxnas ansvar så om man befinner sig i en situation där ett barn beter sig på ett sätt som är störande för omgivningen eller farligt /olämpligt på nåt sätt och föräldern av någon anledning inte räcker till så bör man hjälpa till! Man gör barnet en otjänst om man inte visar att det inte är okej att bete sig hursomhelst! Främst är det förälderns uppgift men om denne inte lyckas och jag som utomstående störs av barnet så bör jag säga till, tycker jag! Givetvis ska inga barn utsättas för hot eller våld, men normala tillsägelser är inget farligt, även om man som förälder känner sig både misslyckad, förödmjukad och beskyddande gentemot sitt barn om någon annan tillrättavisar honom eller henne.

Jag tycker nog att det är OK att säga till andras barn
Hade jag varit din pojkväns kläder, så hade jag nog efter detta mötet funderat länge och väl om jag hade kunnat fortsätta förhållande, för vem vill vara tillsammans med en som har ett barn som sparkas på det sättet. Nu förutsätter jag att det inte fnns någon bakomvarande problematik, men då bör man också upplysa om detta

Bara läst ts.

tycker de låter bra faktiskt, du borde kanske sagt till din son först kanske, men din pojkvän tog kontroll o gjorde de riktigt bra faktiskt. Eller vill du ha en pojkvänn som inte vågar säga till för de är ditt barn?.

Hur var han i övrigt mot barnet kolla på de också.

Utifrån vad du berättar om situationen här i tråden så har jag svårt att se vad han gjorde för fel om jag ska vara ärlig. 

Hmm, jag har bara läst lite snabbt men de flesta verkar vara överens om att pojkvännen gjorde rätt som la sig i och att mamman är en kass mamma som inte uppfostrar sin son.

Jag håller inte med om att det alltid är bäst att sätta ner foten ordentligt för att skapa disciplin. Det handlar om en femårig kille som träffar sin mammas nya för första gången. Jag tycker det är alldeles för tidigt att klampa in och kräva respekt innan han vunnit barnets förtroende. Att han satt och störde beror med största sannolikhet på att han kände sig osäker i situationen och på hur hans och mammans relation ser ut om det kommer in en ny och främmande man i ekvationen.

Jag säger inte till andras barn som stör när jag sitter och pratar med deras förälder, det är upp till föräldern anser jag. Sen är det skillnad om barnet gör något farligt eller om föräldern inte är där, eller om vi är hemma hos mig och barnet gör något som inte är okej hemma hos mig. Då säger jag självklart till.

Nej jag hade också blivit lite fundersam över den killens beteende.

På trådstarten verkade det ju som att pojken sparkades och då måste man ändå få säga till oavsett hur ny relationen är.