Jag är 19 år och väntar mitt första barn. Är i vecka 13 och väntar på att få börja må bättre, illamåendet har börjat släppa. Har Bf 7 augusti. Hur är era symtom? avtar dom eller håller dom i sig?
Har under dom första veckorna tills nu mått väldigt illa och haft mycket stort problem med att ens få i mig vätska.
Men vaknade en dag bara nu för 3-4 dagar sen och mådde mycket bättre. hoppas jag snart ska kunna njuta mer av min graviditet!
Loppan: Välkommen och grattis till bebis! Kul att du är i samma ålder som mig och vi båda väntar första barnet!
Ja det är ju bara jag och becca kvar som skriver i den här tråden så kul med någon ny!
Kul att du haft en bra gravidetet. Jag väntar fortfarande på att mitt illamående ska släppa och jag är i vecka 21.
vart i landet bor du? har du vart på rul än ? Om vi frågar för mycket skrik stop. haha.
Vi har bara vart vi två så vi har vart väldigt öppna för att vara främligar men det är bara säga till om det är nått du håller privat :)
Becca: Ta ett bad ! Skulle också vilja börja plugga igen men nästa termin inhopp för att slutföra min skola är i augusti. Och då vet jag inte om det är läge att börja ens. Kanske på distans.
Aa det är ett tag kvar till BM dårå. Jag måste ha haft en riktigt snäll BM som har bokat in mig ganska direkt med bara 3 -4 veckor emellan.
Men Evelina,är du fortfarande illamående? Jag har inte varit det sedan v 13 men i helgen kände jag starkt illamående och kunde inte äta helggodiset!! Katastrof!! (Jag är ett riktigt godismonster).. Har inte känns något nu på 2 dagar så hoppas det bara var tillfälligt. Hoppas ditt går bort! Om det är riktigt jobbigt så finns det ju tabletter eller åksjukeband att testa på apoteket.
Snäll BM. Jag vet inte ens vad min heter :(. Nu har jag börjat tänka mer på att det ska komma en liten. Så mysigt. Jag tog fram en hel trave med gamla "Vi föräldrar" och vänta barn-tidningar som jag tänkte läsa om. Min mamma prenumererar åt mig sedan jag var gravid med lillan..
jaa det släpper ju inte.. vaknar och mår illa. och sen mår jag illa så fort jag går ut. Och märker snabbt om jag ätit fel mat även fast jag tycker att jag äter exakt som jag ska så blir jag illa mående av vissa saker jag älskar annars. så det släpper inte riktigt. Fick väl lite otur och vart en av få gravida som mår illa tills BF hah. Men jag kräks inte iaf nu. Lite jobbigt att må illa hela tiden men det är väl värt det ;)
ska på rul den 26e, ska bli otroligt spännande ska bli skönt att se ifall allt ser bra ut.
Evelina; jag hade tagit upp det med BM nästa gång eller ringt innan!
Loppan; Kul med skåne (antar jag) Jag är själv född o uppvuxen i Helsingborg och har fortfarande min mamma o mina svärisarna där så åker dit varannan/var tredje vecka.
Jag berättade för de närmsta sen lade vi bomben på fb efter RUL, men vår lilla iklädd en "Jag ska bli storasyster"- T-Shirt och en ULbild.
Jag känner inte att jag har så många att prata med heller så det är skönt att skriva av sig här ibland!
Hoppas det är bra med er idag!
Jag hittade precis AS MYCKET fina mammakläder på ASOS! Hur kan jag ha missat detta? Tips till er ;) Jag ska kolla igenom o kanske beställa lite, bra priser också!
Jag var nog ganska tidig med att berätta det min mamma kunde som vanligt inte hålla sig så hon berättade för hela släkten på julafton. För henne är det här jätte stor och hon beter sig som att det vore hon och jag som väntar barn. Hon och min pappa försökte i år och fick sen genom gå prover och socialtest och vänta länge på att få adoptera mig så att hon inte själv kan bli gravid har hon ''tagit'' ut lite på mig, hah :)
Har väldigt få att prata med om min gravidetet då alla mina vänner är på krogen 1-2 ggr i veckan och shoppar åt dom själva och bor hemma.
Ooh ASOS hade as mycke fint. Nu blir jag upptagen resten av kvällen ! Tack för tipset !
Jag ska ta upp illamåendet nästa BM Som är om 1 ½ vecka :)
Åh vill också berätta för folk. Endast mina föräldrar på min sida vet, desto fler på min pojkvän sida. Mest för att de inte kunnat hålla tyst till varandra. :p har också dragit mig för att berätta för folk för att det inte varit självklart att fortsätta graviditeten. Varit mycket tveksamhet från min sida. Men har tänkt så att det kanske är min enda chans i livet, man vet ju aldrig vad som kan hända. Nu känns det oftast glädjande och spännande. går hos kurator också, vilket är skönt i hela processen att bli förälder.
Har det alltid varit självklart för er att det är rätt beslut med barn eller tvekar ni också ibland?
Jag är orolig varje dag: Tvekar inte en sekund över att jag och min man ska fixa det som föräldrar eller att det ska brista mellan oss senare. Men vi kämpar med våran ekonomi och självklart känner jag att vi hade kunnat vänta.
Men det vart som det vart och vi ångrar inte det en sekund. Tycker ändå att vi är redo att ta det ansvaret och jag kommer inte ångra mig för att jag missar allt andra gör i min ålder för jag vinner på det i längden :)
Detta barnet var planerat till 100%. Vi har försökt i ca 6 mån med äl-test och divers hälsokosten för att öka chansen. Med första barnet (då 20 år) var det långt ifrån planerat! Jag blev hux flux gravid med killen jag varit sambo med knappt ett år.
Jag har skrivit till Evelina innan att jag väntade ca 1 vecka med att berätta om plugget för någon, inkl min kille (som tjatat om barn sedan vi träffades). Jag ville ta ett eget beslut och det var jätte tufft.
Men du kommer aldrig i ditt liv ångra dig!! Det är det bästa med livet att få barn! Kärleken kan ingen beskriva för dig. Jag tvivlar såklart fortfarande med detta barnet "kommer jag orka, hur ska det gå? Ska jag vara hemma 2 år till? Jag kommer blir tokig" Osv.
Jag loooooovar på hedersord att du kommer aldrig ångra dig. Nu som mamma kan jag tänka att personer utan barn lever i någon sorts drömvärld med sovmorgnar och tv!
Kram på er.