Hej! Jag och min sambo har försökt bli gravida sedan mars 2012. Vi blev i somras oförklarligt barnlösa och måste vänta tills januari innan vi får kontakta gyn för att starta IVF. Någon som är i liknande situation?
Hej Calqyl, Novabusen och Ylle99!
Det är verkligen skönt att veta att vi inte är ensamma när vi går igenom detta
Calqyl, vi ligger precis steget efter er. Vi har visserligen redan lämnat blodprov, igår, men annars väntar vi på att få träffa läkare och kurator och så blir det väl remiss antar jag.
Ylle99: Det där med insemination har vi frågat om men våra läkare sa att det inte var något de satsade på längre eftersom de ansåg att det inte gav så mycket större chans. De kallade det för "makeinsemination". Alltså att man sprutar in partnerns spermier direkt in i livmodern. Intressant att andra landsting gör andra bedömningar.
Calqyl: Vi har funderat ganska mycket på vad som kan vara orsaken till vår barnlöshet men samtidigt tar det mycket energi. För om inte läkarna vet, hur ska vi kunna veta? Vi har några teorier, vilka jag återger här utan någon som helst vetenskaplig grund. Jag vet ju att alla tänker sig blåa på detta och det kan vara skönt för er att höra att ni inte är ensamma om era tankar.
Kemikalier? Tänk vad mycket skit vi släpper ut i naturen varje dag! Säkert flera tusen ton p-hormoner varje dag! Inte så konstigt att det blir svårt att få barn.
Överaktivt immunförsvar? Jag är nästan aldrig sjuk. Jag har problem med exem ibland. Kan det vara immunförsvaret som är för starkt och dödar spermier och kastar ut befruktade ägg? Fast jag har ju inte fått några missfall....inte fått ett enda plus. Och att jag sällan är sjuk kanske beror kanske på att jag inte umgås med några barn.... jag har ju inga egna och undviker andras. Det känns så jobbigt att träffa barn.
För trång livmodertapp? När jag skulle göra HSS eller vad det heter i oktober så var livmodertappen så trång att läkaren var tvungen att vidga öppningen med ett redskap. Kan spermierna ha svårt att ta sig in? Fast samtidigt så kan ju mensblodet komma ut. Så en eller annan spermie borde ju kunna simma in. Nu är öppningen i alla fall vidgad så nu är det motorväg sedan några månader.
Glidmedel? Kan det vara spermiedödande? Vi försöker undvika glidmedel under ägglossningen numera. Men det blir ju så mycket bättre sex med glidmedel. I alla fall för oss! Bättre 10 samlag per månad än 5 brukar vi resonera.
Bastu? Min man badar bastu två gånger i veckan. Kan det vara dåligt för spermierna? Det finns så mycket myter så man vet ju inte vad man ska tro!
Ja det är jobbigt. Skönt att du hittat ett inre lugn ett tag iaf :) Jag försöker bara fokusera på att jobba och kliva upp i karriärstegen. Är det meningen att vi ska ha barn så kommer väl "Han där uppe" fixa det ;) Tills dess, får det va. Vill verkligen inte att detta ska äta upp mig mer för jag känner hur jag har gått från att vara ett rivjärn, social och utåtriktad till en nedbruten associal människa som bara vill ligga i soffan. Jag tycker inte att någonting är roligt alls längre :/ Inte ens shoppa!! ;)
Jag försöker också fokusera på jobb, resa och bröllop (ska gifta mig i oktober) och för det mesta går det jättebra men ibland skulle jag lätt byta allt mot ett barn! Men då tänker jag att jag säkert varit olycklig för det, oroat mig för ekonomin, deppa för att vi inte har råd varken att resa eller att gifta oss.. Man vill ju ha allt! ;)
I höstas ville jag också bara ligga i soffan och tycka synd om mig själv men började på nytt jobb och var tvungen att hålla god min. Periodvis var det jättejobbigt men samtidigt bra att "tvingas" vara glad. Sen bestämde vi att vi skulle åka till Australien över jul och nyår och det hjälpte att ha något att se fram emot. Nu har jag varit hemma en vecka men lever väl fortfarande på minnena och därför jag är så lugn just nu ;)
Haha ja jag vet inte vad du gör ;)
Kanske att vi får träffa en kurator när vi kommer till kliniken i samband med första infomötet. Än så länge har vi bara varit hos privat gyn så kan vara därför.
Tänkte faktiskt inte på det, antar att jag är säker på att det är mig det är fel på då spermierna varit bra på testet men dom kanske inte kan se allt. Jaja som du säger, inget att gräva ner sig i.
Jag har alltid varit säker på att jag VILL ha barn, däremot har jag funderat på om man borde med tanke på allt skit som händer i världen. Därför har jag haft svårt att acceptera ivf då det känns som att gå emot naturen. Jorden är ju redan överbefolkad.. Hoppas ni förstår hur jag menar.
Med tanke på tidigare inlägg så har jag oxå tänkt så, jorden är överbefolkad, vill jag sätta ett barn till den sjuka värld vi lever i etc. Många barn behövet jourhem via socialen,vilket jag haft som förslag för min man, men det vägrar han. Jag jobbar inom skola, där får man ju va lite förälder ibland ;) Vilket oxå är tufft tidvis med barn som lever i missförhållanden etc.
Men för att blicka framåt, så har vi möte 5 feb på fertilitetskliniken och där kommer allt gå jätte långsamt så nu kör vi fokus på resor och karriär :) Ska på anställningsintervju nästa vecka och sökte ett till jobb idag :)
Ja jag håller med om att det är lite sjukt att vi jagar det här med biologiska barn samtidigt som så många redan födda barn behöver nya föräldrar. Det är dock inte så helt lätt det här med alternativen jourhem eller adoption. Jourhem är man ju endast en begränsad tid antar jag. Och det krävs väldigt mycket av en som jourhemsförälder. Och man har ju inte ensam beslutsrätt i frågan. Det det kan vara svårt att få den andre partnern med på tåget.
Jag tror min man kan tänka sig en adoption, men knappast fosterhem i det läget vi är i nu.
Novabusen, jag har en fråga om pergotime. Hur kommer det sig att du fick äta det? Jag trodde det var till för personer som hade oregelbunden eller ingen ägglossning. Hur motiverade dina läkare att du skulle prova det?
En sak till kom jag på. Novabusen, hur orkar du byta jobb uppe i allting?
Själv funderar jag också på att byta jobb, men samtidigt är jag rädd för att det ska bli lite för mycket för min stackars hjärna.
Samtidigt är ju det här med IVF något som vi kan behöva hålla på med i åratal innan vi lyckas/ger upp, så vi kan ju inte leva som ett vakuum under hela den tiden heller. Det gör vi förresten ändå redan för min man har sökt jobb i 2,5 år så att vi ska kunna flytta tillbaka till våra hemtrakter men det har inte blivit något där heller. Och så länge som vi inte kan flytta vill jag inte byta jobb och vi vill inte heller köpa något hus här. Det känns som om vi stångar oss blodiga mot alla väggar hela tiden.
Det är lätt att bli avundsjuk då, på alla vänner som redan har lyckats med barn, villa, Volvo, vovve.... Men en sak har de inte... de har inte allt det där roliga framför sig.....