Varför hatar folk SD?

under vilken lagparagraf ska man döma en asylfuskare som du skriver?

Japp, jag läste, så jävla ynkligt och barnsligt, snacka om att inte klara av kritik.
Såna människor ska hållas, långt, långt bort från allt vad inflytande heter, dom klarar ju för sjutton inte av att bete sig vuxet ens. 
Så länken funkar för mig också. 

Både du och jag kan knäppa med fingrarna och välja att definiera oss som samer eller svenskar eller små grönögda monster.
Det är vår rätt att själva få definiera oss.

Sen om andra finner vår definition trovärdig, det är en annan historia.
Men rätten till att själv få definiera sig det har var och en av oss. 

Får jag fråga dig, den där tiden du saknar, hur gammal var du när den pågick?

Jag ser att jag var otydlig, jag menade den där tiden när dom människor du såg på gatan var vita.
Men det går lika bra såhär, varför jag frågade är för att jag tror att så gott som alla människor ibland känner en längtan bakåt, till hur det var förr, det har människor gjort i alla år. 
Man ser tillbaka och tycker det var bättre förr.

Jag är äldre än dig och när jag ser tillbaka på min barndoms och ungdomstid så kan jag tycka mig se att det var ett mjukare, tryggare och vänligare samhälle. 
Men jag vet att det är en chimär, det man glömmer är att förr var då man var barn och ung, då var man omhändertagen, trygg och full av nyfikenhet, livet var enklare.
När jag var barn tänkte jag aldrig på ekonomi, vare sig min egen eller samhällsekonomi, jag var fullkomligt okunnig och omedveten om både in och utrikespolitik.
Mina tankar handlade om det senaste pojkbandet eller hur många morötter jag skulle kunna sno ur grönsakslådan och ta med till stallet, såna saker.
Inte undra på att världen verkade vara snällare. 

Och sådär är det, när vi ser tillbaka så ser vi tillbaka på en tid då vi var unga, barn, oförstörda, nyfikna, friska och starka, 
Det där färgar förstås vår bild. 
Världen var inte bättre förr, den var ungefär som nu, det är inte världen som har förändrats.
Det är vi som har vuxit upp. 

Visst är det så, det är inte för inte dom säger you cant go home again.
Jag var i somras på min mormor och morfars gamla stuga, dom själva är borta sen länge, men jag spenderade alla mina barndoms somrar där och det var rena bullerbyn, med några få hus där mor och farföräldrarna bodde, och så vi barnbarnen till dom gamla, en skock ungar som spenderade somrarna ihop.
Nu ville jag återse och det var skövlat och förstört, det var så sorgligt, 
Det var dags att ta adjö och jag kommer aldrig återvända. 
Då kände jag den där känslan av främlingsskap som du skriver om.
Den plats jag älskade fanns inte längre kvar. 

Däremot åker jag om och om och om igen till England, främst London, där jag växte upp som tonåring och det känns hemma, där hör jag hemma.
Så jag är alltid sliten, när jag är där längtar jag hem till Sverige och när jag är här vill jag till England.
Rotlös eller välsignad, jag vet inte. 

Jag kan säga att om jag misstänkte att något av mina barn låg död eller skadad på marken så skulle man få hålla mig tillbaka med våld.
Jag skulle definitivt göra allt jag kunde för att komma fram till mitt barn, och det tror jag faktiskt dom allra flesta skulle, alternativt bara falla ihop i en liten hög på marken själv.
Rationell är nog det sista man är i den sitautionen.
Det tror jag inte har ett dugg med etnicitet att göra, snarare med föräldraskap. 

Ett nytt lågvattenmärke i diskussionen. 

Och här kommer svaret, ja, jag har sett den, 
jag kan inte heller se något märkvärdigt i den, jag håller med nihka, det är inte smart, att bete sig så, men det är högst mänskligt i synnerhet i en sån sitaution. 
Hur tror du att du skulle reagerat om det varit nån du älskar som låg där?

För övrigt så verkar Kill Bill vara en trevlig människa, men vi är inte samma person, vi känner inte ens varandra. 

Sånt tycker jag om, jag kallar det för solidaritet, och är inte bundet av några landsgränser eller etniciteter. 

Klart det kan, men varför ska det vara det?

Nej, man behöver inte alls det för att känna solidaritet och vilja jobba mot något gemensamt, 
Att du gör det, innebär inte att det är så för oss andra. 

Exakt, och jag har aldrig förstått vitsen med att begränsa sig så.
Människor är människor vart dom än råkar vara födda.

Hej Tom, jag ska fatta mig kort, för jag orkar inte skriva så mycket nu. 
Men jag vill inte bara lämna dig mitt i diskussionen utan förklaring.
Jag är svårt sjuk, i en sjukdom som går i skov och när det är jobbigt så orkar jag inte debattera på nätet, jag har fullt sjå med att komma ur sängen då.
Jag återkommer när jag mår bättre.

Tack Rataxes, jag uppskattar omtanken. 

Media, nä, dom behöver inte göra något.
Det gör sd så bra själva, det är en ren fröjd att se hur partiet splittras i fragment nu. 
Förhoppningsvis är det här början till slutet för sd. 

Självklart inte, men sd står i en helt egen klass, långt före dom andra när det gäller näthat. 
Där kan vi snacka om den smala åsiktskorridoren. 

Knappast, det beror på att det är fler ur den falangen som näthatar helt enkelt.

Om du fått en massa inlägg raderade kanske du skulle börja fundera över hur du formulerar dig istället för att skylla på andra för dina tillkortakommanden.
Just saying. 

Jodå, visst har jag det, det är en del av konspirationsteorin som man använder för att skylla på för att man får kritik för att man uttrycker sig på ett rasistiskt och/eller på ett annat osakligt vis, något vi ser mängder av på det här forumet.
En bortförklaring helt enkelt. 
Men det är klart det är alltid lättare för en del att slå ifrån sig, det är alltid nån annans fel, är det inte invandrarnas, så är det romernas, eller homosexuellas, eller feministernas, eller dom som har mage att säga emot när man sprider sin rasistiska hatpropaganda.
Men aldrig är det ens eget fel, så bekvämt man kan göra det för sig.
Fast jag förstår inte hur man kan se sig själv i spegeln sen.