Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014
Finns det några som precis börjat sin behandling eller som är på gång att börja snart? Vore kul om vi kunde följas åt.
Jag väntar på spraystart och kommer förmodligen få min donation efter nyår.
-
-
Svar på tråden Vi som gör äggdonation hösten/vintern 2013/2014
-
Löparnörden skrev 2013-12-27 22:43:22 följande:Tack:) Jo det stämmer, sedan dottern kom har sättet hon blev till på blivit av underordnad betydelse. Hur gammal är eran tjej? Kram
Hon är drygt 1,5 år nu. Tiden går så himla fort!! Känns som att hon kom igår samtidigt som vi knappt kommer ihåg hur det var innan hon kom. Allt det jobbiga bleknar som tur är!! Hur gammal är eran tjej? Kram -
Tack! Ja det känns som man vågar pusta ut liiite nu. Har svårt att verkligen våga känna, har som ett skal utanpå efter alla år av motgångar. Men ett steg i taget så släpper det lite mer och mer.villsågärna38 skrev 2013-12-27 15:06:08 följande:
Kram på dig Calimero!! Läste att KUBen gick bra! Stort grattis! Eg milstolpe avklarad!
Håller tummarna så in i vassen för er som är i startgroparna med nya försök! -
Vi har inte heller berättat för dagis och faktiskt inte heller för BVC då jag kände att när vi var där så skulle det egentligen inte tillföra något. Jag hade först en tanke på att vid en viss ålder skulle vi "tadaa" berätta den stooora hemligheten för alla som inte visste men har nu övergivit den tanken helt. Vad har folk med det att göra? Familjen vet, och garanterat alla deras vänner och bekanta för våra släktingar kan dessvärre inte hålla tyst. Några av våra vänner vet och om någon frågar för att barnet säger något (vi har börjat berätta) så kommer vi bara att vara fullkomligt normala och säga som det är. Jag har tyckt att det har varit viktigt att barnet vet före "kreti och pleti", det är ju faktiskt barnet det rör och men vet aldrig vad "kreti och pleti" säger till sina barn och vad de i så fall säger till vårt barn. H*n ska vara förberedd då och veta om inte allt så åtminstone att en snäll tant har varit involverad och gett mamma ett ägg som blev till barnet.villsågärna38 skrev 2013-12-27 15:05:00 följande:
Precis!! Vi har inte berättat på dagis. Har inte varit någon som undrat så vi har inte tagit upp det själva. Svårt att se vad det skulle tillföra. Har märkt att man öht inte pratar så mycket längre om hur barnen kommit till när de väl är här Det är nog mer när man är gravid och försöker osv! Sen när lillan får veta så får vi ju ta det vidare därifrån beroende på vad hon säger såklart men vi kört ett steg i taget och det känns än så länge jättebra. Grattis till er lilla dotter Kram -
Jag släppte inte mitt skal och började glädjas förrän kanske en vecka före förlossningen. Det enda jag kan säga är dock att när barnet väl är fött (och man kommit över den första gravidchocken!) så försvinner alla de jobbiga minnena ganska fort. Man kanske aldrig glömmer hur det var men taggen i hjärtat och bitterheten (om man har känt så) försvinner. Så var det i alla fall för mig och de flesta jag känner som har haft svårt att få barn.callimero skrev 2013-12-28 11:34:04 följande:Tack! Ja det känns som man vågar pusta ut liiite nu. Har svårt att verkligen våga känna, har som ett skal utanpå efter alla år av motgångar. Men ett steg i taget så släpper det lite mer och mer.
Håller tummarna så in i vassen för er som är i startgroparna med nya försök!
-
Det får du nog räkna med ja.Jojjo77 skrev 2013-12-28 09:16:48 följande:Jag körde ju drygt 5 veckor nu, när jag testades, så det låter ju troligt att det blir minst det. Tack för utförligt svar!
-
Hej alla fantastiskt kämpande kvinnor.
Har följt denna tråd en längre tid eftersom jag själv är i denna "branschen" men nu kände jag att det var dags att skapa ett eget konto på familjeliv. Jag planerar just nu för min andra äggdonation, gjorde den första i slutet på oktober men tyvärr misslyckades den. Har även 5 misslyckade IVF: er (3 insättningar) bakom mig. Ser framemot givande diskussioner där vi kan utbyta erfarenheter och vara ett stöd för varandra i vår resa mot våra så innerligt efterlängtade små barn. -
Ja, det är konstigt det här med vad man glömmer. Nu när man väntar på ÄD så känns allt som rörde IVF/ICSI väldigt långt bort. Man härdas, på gott och ont och man man blir glad för konstiga saker, såsom att ha kommit längre fram i kön, eller att inte gå på hormonbehandling.
Den här världen, allt man lärt sig under de senaste åren, är något man självklart skulle ha varit utan. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka att det är fantastiskt att se och känna hur man förändrats i sitt tänk och i sitt sätt att bemöta andra människor. Jag tycker att jag har en annan förståelse och respekt för allt som är jobbigt i livet, både i mitt eget och i andras. Alla bär vi på motgångar i livet och man ska inte ta något för givet.
Det låter kanske löjligt klämkäckt, jag vet, men jag känner att jag behöver hitta och lära mig att fokusera på sånt som det här ger, så att det inte bara blir en energidränerande del av mitt liv. Jag behöver fylla på och ladda, med allt som jag har och som är bra, för att klara av tanken på att gå igenom en behandling igen. Jag är livrädd inför denna ÄD, samtidigt som jag känner mig naivt förväntansfull, precis som jag gjorde inför vår första IVF...
Som sagt, vad konstigt att man glömmer så snabbt...
-
Måste vara en härlig ålder:) Vår lilla tjej är bara 4 månader men jag har redan börjat drömma om syskon till henne. Därför är denna tråd så givande att hänga i. Ja det är märkligt, så fort dottern kom var 4 års kämpande och längtan som bortblåst. Men man kommer aldrig glömma och har fått ett annat perspektiv och tar inte saker för givet.villsågärna38 skrev 2013-12-28 10:20:48 följande:
Hon är drygt 1,5 år nu. Tiden går så himla fort!! Känns som att hon kom igår samtidigt som vi knappt kommer ihåg hur det var innan hon kom. Allt det jobbiga bleknar som tur är!! Hur gammal är eran tjej? Kram
Kram -
Löparnörden skrev 2013-12-28 22:20:18 följande:Måste vara en härlig ålder:) Vår lilla tjej är bara 4 månader men jag har redan börjat drömma om syskon till henne. Därför är denna tråd så givande att hänga i. Ja det är märkligt, så fort dottern kom var 4 års kämpande och längtan som bortblåst. Men man kommer aldrig glömma och har fått ett annat perspektiv och tar inte saker för givet. Kram
Precis!!! All bitterhet och sorg försvinner men man glömmer aldrig. Tycker att man fått perspektiv på små och stora problem också. Sömnlösa nätter t ex har iaf inte jag tyckt vara något stort problem om man jämför med missfall och hormonbeh. Kram
-
Jojjo77 skrev 2013-12-28 19:38:39 följande:Ja, det är konstigt det här med vad man glömmer. Nu när man väntar på ÄD så känns allt som rörde IVF/ICSI väldigt långt bort. Man härdas, på gott och ont och man man blir glad för konstiga saker, såsom att ha kommit längre fram i kön, eller att inte gå på hormonbehandling. Den här världen, allt man lärt sig under de senaste åren, är något man självklart skulle ha varit utan. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka att det är fantastiskt att se och känna hur man förändrats i sitt tänk och i sitt sätt att bemöta andra människor. Jag tycker att jag har en annan förståelse och respekt för allt som är jobbigt i livet, både i mitt eget och i andras. Alla bär vi på motgångar i livet och man ska inte ta något för givet. Det låter kanske löjligt klämkäckt, jag vet, men jag känner att jag behöver hitta och lära mig att fokusera på sånt som det här ger, så att det inte bara blir en energidränerande del av mitt liv. Jag behöver fylla på och ladda, med allt som jag har och som är bra, för att klara av tanken på att gå igenom en behandling igen. Jag är livrädd inför denna ÄD, samtidigt som jag känner mig naivt förväntansfull, precis som jag gjorde inför vår första IVF... Som sagt, vad konstigt att man glömmer så snabbt...
Fina och tänkvärda ord Jenkis!! Kram